De nio deltagande landslagen spelade först en inledande omgång uppdelade i tre grupper varifrån de två bäst placerade landslagen från varje grupp gick vidare till en finalomgång för placeringarna ett till sex medan gruppförlorarna fick spela vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna sju till nio.
För första gången deltog Japan och Australien i olympiskt spel. Två interna tyska kvalifikationsmatcher avgjorde att Västtyskland skulle representera Tyskland, som annars brukade ställa upp med ett gemensamt lag.
Värdlandet USA utnyttjade fördelen med hemmabana och blev överraskande för första gången någonsin olympiska mästare och för andra gången världsmästare, efter 1933. De två favoritlagen, före turneringens start, Kanada och Sovjetunionen, slutade på andra och tredje plats.
Kvalificeringsmatcher
Ett tyskt lag var kvalificerat att delta i turneringen, så de två tyska landslagen spelade två utslagsmatcher om OS-platsen. Den första matchen spelades den 9 december1959 i Garmisch-Partenkirchen i Västtyskland, där västtyskarna vann med 5-2. Returmatchen tre dagar senare i Weisswasser slutade med västtysk seger, denna gång med 5-3. Därmed vann västtyska landslaget rätten att representera Tyskland i den olympiska ishockeyturneringen.