Speedway

Torv

Uppslagsordet ”torvmosse” leder hit. För mossen, se mosse.
TorvskÊrning pÄ Vildmosen, Jylland av Rasmus Christiansen, 1884
Torvbrytning i Tyskland

Torv bestÄr av vÀxtdelar i mossar och kÀrr, som pÄ grund av brist pÄ syre endast delvis förmultnat. Torv rÀknas i de flesta sammanhang som fossilt [1].

AllmÀn beskrivning

TorvtÀkt i Frankrike

Torv Ă€r ett fossilt material som anvĂ€nds som brĂ€nsle eller odlingssubstrat. I mer vidstrĂ€ckt mening Ă€r torv en jordart – torvmossejordart – som huvudsakligen bestĂ„r av vĂ€xtrester som pĂ„ grund av hĂ€mmat eller hindrat lufttilltrĂ€de mer eller mindre undergĂ„tt nedbrytning [2]. I de flesta fall avses emellertid endast vissa slag av torvmossejordarter, nĂ€mligen sĂ„dana som bestĂ„r av vĂ€xtdelar som avlagrats pĂ„ vĂ€xtplatsen, och dĂ€r bevarats. Den egentliga torvens huvudmassa har alltsĂ„ inte samlats ihop genom transport med vatten. Den Ă€r alltsĂ„ en sedentĂ€r (stillastĂ„ende) bildning, och inte ett sediment (som annars Ă€r fallet med mĂ„nga andra vegetabiliska jordarter, till exempel gyttja och vissa dyarter).

I torven finns mer eller mindre rikligt bevarade, igenkÀnnliga, rester (frön, pollen, blad och liknande) av sÄvÀl avlagringsplatsens som i viss mÄn Àven omgivningens vÀxtlighet. DÀrför har torvlagringarna bland annat givit oss grundstommen till kunskapen om vegetationens utvecklingshistoria (se vidare pollenanalys).

AnvÀndning

BrÀnsle

Det finns olika torvarter beroende pĂ„ vilket vĂ€xtslag som dominerade pĂ„ platsen nĂ€r torvmaterialet bildades. Den ofullstĂ€ndiga nedbrytningen gör att en stor del av energiinnehĂ„llet i det biologiska materialet finns kvar, varför torv kan anvĂ€ndas som brĂ€nsle. VĂ€rmevĂ€rdet Ă€r 20–22 MJ/kg, jĂ€mförbart med brunkol. Flera egenskaper nedsĂ€tter dock dess vĂ€rde. FĂ€rsk torv har mycket hög vattenhalt och mĂ„ste dĂ€rför torkas före förbrĂ€nningen. Dessutom ger torv vĂ€ldigt mycket aska, som har lĂ„g smĂ€ltpunkt och innehĂ„ller kemiska bestĂ„ndsdelar som vid förbrĂ€nning Ă€r korrosiva och skadliga för miljön. FörbrĂ€nningen sker lĂ„ngsamt, askan innehĂ„ller mycket som Ă€r oförbrĂ€nt och glöder lĂ€nge efterĂ„t. (Det kan till och med brinna under marken och ta eld igen efter vintern, förutsatt att det finns syretillförsel.) Öppen torveld Ă€r illaluktande pĂ„ grund av de sura bestĂ„ndsdelarna. Som brĂ€nsle anvĂ€nds torv i större utstrĂ€ckning endast i vissa regioner, frĂ€mst Skandinavien, de brittiska öarna och Baltikum, dĂ€r tillgĂ„ngen Ă€r sĂ€rskilt riklig.

Alholmens biokraftverk i Jakobstad.
Land Energiförbrukning
av torv [toe/Ă„r]
Andel torv
vid brÀnsleförbrukning
Finland ca. 2000 7 %
Irland ca. 800 5 %
Sverige ca. 350 0,7 %
Estland ca. 100 1,7 %
Litauen ca. 65 ca. 0,3 %
Lettland ca. 20 ca. 0,5 % (starkt avtagande)
1 ktoe = 103 toe = 11,6 GWh = cirka 3500–4000 t torv.[3]
AnmÀrkning: AnvÀndningen av torv i ovannÀmnda lÀnder skiljer sig mycket frÄn varandra. I Finland, Irland och Sverige brÀnns merparten i större kraft- och vÀrmeverk, i de baltiska staterna i smÄ anlÀggningar.

UtslÀpp av koldioxid frÄn torvförbrÀnning rapporteras till FN som fossila och nÀr torv eldas i stora kraftvÀrmeverk för energiproduktion inom EU mÄste de inneha utslÀppsrÀtter. Koldioxid frÄn torvförbrÀnning Àr en vÀxthusgas som pÄverkar klimatet.[4]

Odling

JordförbÀttring Àr ett anvÀndningsomrÄde för torv.
Torv kan anvÀndas som strö för hÀstar och kor.

Torv anvÀnds ocksÄ som planteringsjord och jordförbÀttringsmedel. Det sÀnker pH-vÀrdet, vilket Àr bra för kalkskyende vÀxter, och det binder vatten utan att drÀnka rötterna.

Torv anvÀnds ocksÄ som strö för djur (oftast kor och hÀstar) dÀr den fuktuppsugande förmÄgan för djurens urin kommer vÀl till pass. Torv Àr i detta hÀnseende överlÀgset halm. Som strö anvÀnds kvaliteten riven torv. BÄde fibertorv och torvströ anvÀnds dessutom inom akvaristiken, bland annat som filtermaterial.

Balneoterapi

Torvbaserad lera[förtydliga] anvÀnds i hÀlsosyfte.

Torv har anvÀnts inom spa[5] och balneoterapi sedan 1800-talet, dÀr bad anvÀnds för att behandla Äkommor. Det Àr en del av folkmedicinen i flera europeiska kulturer.[6]

Vetenskapliga studier om effektiviteten av balneoterapi pÄvisar visar inte nÄgon effekt i behandlingen av reumatoid artrit.[7] EvidenslÀget Àr otillrÀckligt för om ett slags bad skulle vara bÀttre Àn ett annat,[7] eller för att bad skulle vara mer effektivt Àn motion, avslappningsterapi, eller lerinpackningar.[7]

De flesta studier om balneoterapi har metodologiska brister, vilket förhindrar dess resultat frÄn att vara pÄlitliga.[7][8] En systematisk översikt frÄn 2009 av all publicerad klinisk evidens drog slutsatsen att existerande forskning Àr otillrÀcklig för att dra slutsatser om huruvida effektivt balneoterapi Àr.[9]

Byggande

I Ă€ldre hus har traditionellt torv (klumptorv frĂ„n mossens övre del med lĂ„g humifieringsgrad), eller helst oförmultnad tuvull, anvĂ€nts för fyllning i vĂ€ggar, bjĂ€lklag och isolering av ackumulatorer. Torv har lĂ„gt pH, och för att neutralisera detta har ofta tillsatts ca 5 % kalciumhydroxid (slĂ€ckt kalk), vilket ansetts ha avskrĂ€ckande effekt pĂ„ rĂ„ttor, möss och vĂ€gglöss. I bjĂ€lklag har torv större Ă„ngtransportförmĂ„ga för ventilation Ă€n modernare material sĂ„som mineralull och dylikt, samt bĂ€ttre dĂ€mpning av stegljud. Torv vinner Ă€ven i jĂ€mförelse med kutterspĂ„n. Nackdel för torv Ă€r att den till skillnad mot mineralull etc Ă€r brĂ€nnbar och att den med tiden packar sig. I vĂ€ggar bör man dĂ€rför om möjligt efter nĂ„gra Ă„r uppifrĂ„n fylla pĂ„ med mer torv.

Ibland har man förbÀttrat vÀrmeisolation och fukttransport i betonggrunder genom att under gjutningen sticka ner skivor av sammanpressad torv i betongen innan denna Ànnu har stelnat. Dimensioneringen av sÄdana vÀggar mÄste naturligtvis göras med hÀnsyn till att torvskivans bÀrande förmÄga Àr sÄ gott som försumbar jÀmfört med betongens.

I sÄ kallad torpargrund har torv anvÀnts till mullbÀnkar i syfte att hÄlla torrt under stugan.

Vid byggande av vÀgar, jÀrnvÀgar och hus Àr torv en svÄr olÀgenhet eftersom den sjunker ihop mycket Àven under liten belastning. Torvmark Àr mÄnga gÄnger ocksÄ skyddsvÀrd (naturvÀrdesklassad), och kan lokalt drÀneras av nÀrbelÀgna tunnlar och skÀrningar med sÀnkt vattennivÄ som följd, vilket kan ge skada pÄ torvmarkens miljö.

I kristider har försök gjorts att anvÀnda torv som spÄnadsÀmne, men de har inte varit sÀrskilt framgÄngsrika.

Torv förekommer frÀmst i Europa, Nordamerika och norra Asien, i synnerhet i Ryssland, Irland, Skottland, norra Tyskland, Skandinavien och Estland.

Torvbildning

Torvmark.

Torv bildas nĂ€r vĂ€xtmaterial pĂ„ grund av surhet och brist pĂ„ syre hindras frĂ„n att brytas ned helt och hĂ„llet. Det bestĂ„r huvudsakligen av vĂ„tmarksvegetation: frĂ€mst myrvĂ€xter som mossor, halvgrĂ€s och buskar. Allteftersom den ackumuleras kan torven uppta vatten, och vĂ„tare förhĂ„llanden skapas lĂ„ngsamt och vĂ„tmarken breder ut sig. Först uppstĂ„r nĂ€ringsrika kĂ€rr med kĂ€rrtorv. Under lĂ€mpliga förhĂ„llanden avskiljs ytvattnet genom avlagringar frĂ„n det stillastĂ„ende grundvattnet. KĂ€rrvattnet fĂ„r ett lĂ„gt pH-vĂ€rde (3,4–3,7), knappt nĂ„gra nĂ€ringsĂ€mnen och endast lite syre frigörs sĂ„ att aerob och anaerob nedbrytning av vĂ€xtstoff hĂ€mmas. FattigkĂ€rrets flora Ă€r anpassad för dessa förhĂ„llanden, och dess avlagringar bildar fattigkĂ€rret.

Vid torvbildningen genomgĂ„r vĂ€xtdelarna vissa kemiska processer – vanligen gemensamt betecknade som humifiering – som innebĂ€r att vĂ€xtsubstansen avger en del av sitt syre och vĂ€te, sĂ„ att kolhalten ökas. Om dessa processer fortgĂ„r under lĂ€ngre geologiska tidsrymder, övergĂ„r torven i Ă€nnu mer kolhaltiga bildningar: brunkol och stenkol.

Man har i vissa kollager identifierat flera av de jordarter som bygger upp de nutida torvmossarna. Men i dessa, som bildats under den geologiskt mycket korta tidsrymden efter den senaste istiden, spelar dessa lÄngsamt verkande processer en mycket underordnad roll. Uppkomsten av sumpgas i vissa torvlager visar dock att förvandlingen alltjÀmt fortgÄr. Torv bildas med en hastighet av cirka en millimeter per Är.[10]

De svenska torvmossarnas jordarter har nÀstan helt och hÄllet prÀglats av de förhÄllanden som rÄtt pÄ platsen dÀr de avlagrats.

RĂ„torven innehĂ„ller ungefĂ€r 90 % vatten, medan den i torkat tillstĂ„nd innehĂ„ller cirka 60 % kol och dĂ„ kan anvĂ€ndas som brĂ€nsle.

Orsaker till olika egenskaper hos torv

TillgÄngen till syre vid förtorvningen, som pÄverkas bland annat av fuktighet, Àr en av de faktorer som inverkar pÄ torvens egenskaper. HÀr en torvmosse i Glastonbury Heath, England.

Deras humifieringsgrad, Àven kallad huminositet, beror alltsÄ i hög grad pÄ hur lÄngt vÀxtdelarna brutits ned under sjÀlva avlagrandet, det vill sÀga innan vÀxtdelarna sammanpackats till verklig torv. Om lufttilltrÀdet Àr rikligt vid förtorvningen sÄ uppkommer höghumifierade torvtyper. Om lufttilltrÀdet har förhindras, till exempel genom att de torvbildande vÀxtdelarna varit vattenbetÀckta, finner man vanligen obetydligt nedbrutna vÀxtdelar. Hög huminositet kan dock uppkomma ocksÄ i fuktigt bildade torvtyper, genom att dysubstans utfÀlls under torvbildningen.

Avlagringsplatsens beskaffenhet bestÀmmer ocksÄ torvens övriga egenskaper: dess botaniska sammansÀttning, dess halt av olika mineralÀmnen och kvÀve och sÄ vidare. De naturliga torvtyperna kan indelas efter vilken typ av vÀxtlighet de bildats ur, deras modersamhÀlle. Allteftersom detta varit en kÀrr- eller högmossvegetation, ett komplex av sjövÀxter eller ett skogsbestÄnd, kan man urskilja kÀrrtorv, mosstorv, sjötorv och skogstorv.

Den egenskap hos avlagringsplatsen som utöver markfuktigheten framför allt prÀglar respektive torvtyp Àr tillgÄngen pÄ olika mineraliska nÀringsÀmnen. Om den Àr hög uppstÄr mer eller mindre askrika, ofta kalkrika och dessutom ganska ofta kvÀverika torvtyper, till exempel vissa kÀrrtorvstyper. Om nÀringstillgÄngen Àr lÄg, bildas exempelvis den pÄ mineralÀmnen vanligen fattiga vitmosstorven. Vitmosstorv bildas framför allt i högmossar och en av dess mera konstanta egenskaper Àr dess lÄga askhalt. Dess beskaffenhet och anvÀndbarhet vÀxlar med den starkt varierande humifieringsgraden.

Vid lÄg huminositet ger vitmossornas i torven bevarade anatomiska struktur torven en betydande vattenuppsugningsförmÄga och lÄghumifierad vitmosstorv ger det bÀsta torvströet. I sjÀlva verket Àr det endast i undantagsfall som torvströ och torvmull tillverkas av andra torvtyper. Om vitmossresterna Àr mer nedbrutna och huminositeten alltsÄ högre, sÄ blir vattenuppsugningsförmÄgan mindre. DÄ blir torven tÀtare, och dess vÀrmevÀrde ökas. Vitmosstorven innehÄller ofta knippen av oförmultnade tuvullsfibrer.

Förekomst

Förekomsten av torv i vÀrlden.
Förekomsten av torv i Sverige.
Torvmosse i Nykvarn kommun, 1900-tal.

Den totala förekomsten av torvmark pĂ„ jorden uppskattas till 5 miljoner kmÂČ, motsvarande ungefĂ€r 3,5 % av jordytan. I norra Asien och pĂ„ nordamerikanska kontinenten finns större delen av dessa torvresurser samlade med likartade torvtyper som i Sverige. Vasiuganmyren i vĂ€stra Sibirien hĂ„ller pĂ„ 54.000 kmÂČ ett av vĂ€rldens största sammanhĂ€ngande omrĂ„de med torv. I Europa Ă€r torvmarksarealen ungefĂ€r 5,5 % av landarealen, vilket motsvarar cirka 560.000 kmÂČ.

I subtropiska och tropiska omrÄden finns andra typer av torvmark, som uppkommit vid lÄngvariga översvÀmningar av flacka kustomrÄden eller dÀmts upp av att nya strÀnder bildats. Dessa torvtyper Àr mindre lÀmpliga som sÄvÀl brÀnsle som odlingsjord.

Sverige ligger (1995) som nummer sex av jordens lĂ€nder[förtydliga], nĂ€r det gĂ€ller de 15 % av sin areal som upptas av torvmark med mer Ă€n 50 cm tjockt lager. Det motsvarar en yta om 63.000 kmÂČ.[11]

Torvbrytning

Industriellt bruten torvproduktion i myren Bog of Allen i irlÀndska Midlands. BrÀnsletorven i förgrunden Àr mekaniskt framstÀlld för inhemskt bruk.
Torvbrytning vid Vakö Torvpulverfabrik pÄ Vakö myr, 1919

Internationellt

TorvtÀkt utformas efter ÀndamÄl och grad av mekanisering, men gÄr i mycket till pÄ liknande vis i Finland, Irland och Ryssland som i Sverige.

I Sverige

I Europa har man brutit torv i tusentals Är. I Danmark har man funnit fynd av torvspadar frÄn jÀrnÄldern, och det Àr sannolikt att man Àven i Sverige tÀktat torv lika lÀnge.[12]

Ursprungligen var hösten skördetid för torv pĂ„ torvmossarna i Sverige. Vid sĂ„ kallad sticktorvtĂ€kt skar man med en mycket skarp spade ut block om cirka 20×30×10 cm. Detta gjordes ned till cirka 40 cm under den nivĂ„ dĂ€r torven började bli mĂ€ttad med vatten. Genom att skĂ€ra ner till vattennivĂ„n fick man automatiskt ett dike för att avleda vattnet och torka dikeskanten inför nĂ€sta Ă„rs skörd av torv.

De skurna blocken fick sedan ligga och torka över vintern. PÄ försommaren stÀllde man upp dem pÄ högkant för att sedan de torkat bÀrga dem i lador pÄ mossen eller pÄ gÄrden. Torven maldes sedan till torvströ, och anvÀndes för att samla upp urin och gödsel i ladugÄrdarna. Sent pÄ vintern anvÀndes den Àldre brunna gödseln som nÀring pÄ Äkrarna.

Numera bryter man i Sverige torv pÄ mÄnga torvmossar med hjÀlp av traktorer. Man börjar bryta torven i maj eller juni, nÀr det Àr bra torkvÀder. Sedan fortsÀtter man hela sommaren tills det börjar bli dagg, och torven dÀrför inte torkar. Vanligtvis Àr det sÀsongsarbetare som Àr maskinförare, till exempel sommarjobbande ungdomar. Ofta tillÀmpas tolvtimmarsskift, dygnet runt. Enligt lag (1985:620) krÀvs numera koncession, tillstÄnd av lÀnsstyrelsen för energitorvtÀkt.

Det finns flera olika metoder för att bryta torv. Produktionen av frÀstorv och stycketorv Àr vanligast. FrÀstorv produceras genom att en frÀs lösgör ett tunt skikt av torvytan. Den lösa torven vÀnds sedan med en harvliknande vÀndare, sÄ att den torkar snabbare. DÀrefter samlas den upp direkt pÄ plats för transport till en torvfabrik, eller sÄ förs den med hjÀlp av ett mobilt transportband till en lÄng stack utmed ett eller flera jÀrnvÀgsspÄr pÄ mossen eller en vÀg. I stacken kan torven lagras under Äret, och allt efter behov transporteras till fabriken. Stycketorv produceras genom att man tar upp torven frÄn cirka en meters djup med en maskin. Den Àltas i maskinen, och pressas ut genom munstycken i lÄnga korvar. Dessa lÀggs pÄ marken för torkning, och vÀnds efter nÄgra dagar. NÀr den Àr tillrÀckligt torr tas den in. Stycketorven lagras sedan i stack. DÀrifrÄn kan den köras med lastbil till förbrÀnning för energiutvinning.

Torv som klimatarkiv

Vitmosstorv kan anvÀndas som ett arkiv för att rekonstruera klimatförÀndringar, och framförallt hur förÀndringar i nederbörd och temperatur har avspeglats i torvens sammansÀttning. En metod som tidigare anvÀnts Àr variationer i torvens humifieringsgrad, dÀr en lÄg nedbrytning anses avspegla ett fuktigare klimat, och en hög nedbrytningsgrad ett torrare klimat. Markerade övergÄngar frÄn höghumifierad till lÄghumifierad torv, sÄ kallade rekurrensytor, beskrevs frÄn mossar i Mellansverige av bland andra Erik Granlund pÄ 1920-talet. Idag finns ett flertal andra metoder för att studera hur torven pÄverkats av klimatförÀndringar, exempelvis analyser av sÄ kallade testata amöbor som visar hur fuktighetsgraden varierat. I NordvÀsteuropa har övergÄngar till fuktigare (och eventuellt kallare) klimat, sÄ kallade "wet shifts", observerats i ett flertal mossar, bland annat för ca 3600 och 2700 Är sedan.

Torv och miljöproblem

Olika mÀnskliga aktiviteters andel i förstörelsen av torvmarker.

Klassificering

Trots att nybildningen av torv sker betydligt snabbare Àn fossila brÀnslen sÄ som kol, olja och naturgas sÄ rÀknas det i mÄnga sammanhang som ett sÄdant och har stora mÀngder kol inlagrat. I ett tidsperspektiv pÄ upp till nÄgra hundra Är visar studier att vÀxthusgasutslÀppen frÄn torv motsvarar de frÄn fossila brÀnslen. FörbrÀnning av torv ger alltsÄ ett nettoutslÀpp av koldioxid, till skillnad frÄn (andra) biobrÀnslen.[13]

Klassificeringen av torv skiljer sig Ă„t mellan det svenska elcertifikatssystemet, EU:s handelssystem för koldioxidutslĂ€pp och det internationella klimatförhandlingarna inom FN. Enligt bĂ„de Sverige och FN:s klimatpanel klassas torv som fossilt brĂ€nsle. Dock ingĂ„r torv i elcertifikatssystemet, dĂ€r annars bara förnyelsebara energikĂ€llor rĂ€knas in.[10] Enligt Energimyndigheten faller torv in under klassen â€˜Ă¶vriga brĂ€nslen’ tillsammans med fossilt avfall men Ă€r precis som biobrĂ€nslen befriad frĂ„n energi- och koldioxidskatt. Dock Ă€r anvĂ€ndningen av torv belagd med svavelskatt.[11][14] Inom handelssystemet för utslĂ€ppsrĂ€tter klassas torv som fossilt brĂ€nsle och innebĂ€r alltsĂ„ en extra kostnad för anvĂ€ndare.[15]

UtslÀpp av vÀxthusgaser

DÄ vÄtmarker dikas sÀnks vattennivÄerna och vÄtmarkerna torrlÀggs. Detta leder till en syresÀttning av de tidigare syrefattiga torvmarkerna vilket i sin tur innebÀr att en aerob nedbrytning av detta organiska material kan inledas. NÀr de kvÀverika torvmarkerna blir tillgÀngliga för aeroba nedbrytare börjar nedbrytningen av materialet vilket frigör vÀxthusgaser som koldioxid och kvÀvedioxid till atmosfÀren [16]. Orörda vÄtmarker genererar emissioner av metan dÄ gasen bildas under anaerob nedbrytning. UtslÀppen av vÀxthusgaser Àr större frÄn den dikade torvmarken jÀmfört med utslÀppen frÄn orörda vÄtmarken trots de metanutslÀpp som förekommer frÄn de sistnÀmnda. De Ärliga totala emissionerna av koldioxid frÄn exploaterade torvmarker uppgÄr till mer Àn 2 miljarder ton, vilket motsvarar nÀstan 6% av vÀrldens koldioxidutslÀpp.[17] Av mÀnskliga aktiviteter stÄr jord- och skogsbruk för den största anvÀndningen av torvmark.[18]

PÄverkan pÄ sjöar och vattendrag

Vid brytning av torv grÀvs diken i torvmossen för att torrlÀgga torven och göra brytningen möjlig. Detta leder till att grundvattenytan sÀnks, ytvatten rinner snabbare av och halten humusÀmnen ökar i de nÀrliggande vattendragen. Det organiska materialet som frigörs i vattendragen bryts ned av mikroorganismer. Denna nedbrytning konsumerar syre vilket kan leda till kritiska syrehalter i nÀrliggande vattendrag om halterna av humusÀmnen blir för höga. Syrebristen hotar de syreberoende organismerna som lever i de förorenade vattendragen. Syrebristen kan ocksÄ resultera i en frigöring av nÀringsÀmnen bundna i bottensediment vilket i kombination av höga halter av humusÀmnen leder till övergödning.[19]

Se Àven

KĂ€llor

Noter

  1. ^ ”Fossila brĂ€nslen”. NaturvĂ„rdsverket. https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/omraden/klimatet-och-energin/fossila-branslen/. LĂ€st 2 november 2023. 
  2. ^ ”Torv – frĂ„n sjö till torvmark”. Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. https://www.sgu.se/om-geologi/jord/fran-istid-till-nutid/erosion-och-igenvaxning/torv-fran-sjo-till-torvmark/. LĂ€st 2 november 2023. 
  3. ^ Fuel Peat Iindustry In EU Rapport pÄ uppdrag av European Peat and Growing Media Association (2006).
  4. ^ KÀlla Energimyndigheten: http://www.energikunskap.se/sv/FAKTABASEN/Vad-ar-energi/Energibarare/Torv/ Arkiverad 22 februari 2014 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
  5. ^ "Spas generally prefer to use low-moor peat (a well-known lowland peat is Moor mud from the Neydharting Moor in Austria)" Anne Williams, Spa bodywork: a guide for massage therapists. Lippincott Williams & Wilkins, 2006. p. 177. ISBN 0-7817-5578-6
  6. ^ Matz, H; Orion, E; Wolf, R (2003). ”Balneotherapy in dermatology.”. Dermatologic therapy 16 (2): sid. 132–40. doi:10.1046/j.1529-8019.2003.01622.x. PMID 12919115. 
  7. ^ [a b c d] Verhagen, Arianne P.; Bierma-Zeinstra, Sita M. A.; Boers, Maarten; Cardoso, Jefferson R.; Lambeck, Johan; de Bie, Rob; de Vet, Henrica C. W. (2015-04-11). ”Balneotherapy (or spa therapy) for rheumatoid arthritis”. The Cochrane Database of Systematic Reviews (4): sid. CD000518. doi:10.1002/14651858.CD000518.pub2. ISSN 1469-493X. PMID 25862243. 
  8. ^ Verhagen AP; De Vet, HC; De Bie, RA; Kessels, AG; Boers, M; Knipschild, PG (October 1997). ”Taking baths: the efficacy of balneotherapy in patients with arthritis. A systematic review”. J Rheumatol 24 (10): sid. 1964–71. PMID 9330940. 
  9. ^ Falagas ME (2009). ”The therapeutic effect of balneotherapy: Evaluation of the evidence from randomized controlled trials”. International Journal of Clinical Practice 63 (7): sid. 1068–84. doi:10.1111/j.1742-1241.2009.02062.x. PMID 19570124. 
  10. ^ [a b] P.A. Keddy: Wetland Ecology: Principles and Conservation (2nd edition). Cambridge, UK. 2010, Cambridge University Press. Chapter 7.
  11. ^ [a b] Nationalencyklopedin, Band 18 (Torv), Bra Böcker (1995)
  12. ^ Ronnie Liljegren (22 februari 2010). ”Pluddertorv, tramptorv och maskintorv. Om torvtĂ€kt och torvanvĂ€ndning i Sverige 1800–1950”. Svensk mosskultur: Odling, torvanvĂ€ndning och landskapets förĂ€ndring 1750–2000. Arkiverad frĂ„n originalet den 3 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171003074107/http://www.ksla.se/anh/files/2013/08/Pluddertorv-tramptorv-och-maskintorv.pdf. LĂ€st 3 oktober 2017. 
  13. ^ ”Wetlands International - Global News & Press releases”. www.wetlands.org. Arkiverad frĂ„n originalet den 21 november 2015. https://web.archive.org/web/20151121013435/http://www.wetlands.org/News/Pressreleases/tabid/60/ID/1617/Peat-is-not-a-Renewable-Energy-Source-Letter-to-the-Finnish-Government.aspx. LĂ€st 19 november 2015. 
  14. ^ ”Energimyndigheten, EnergilĂ€get 2015, s51”. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 november 2015. https://web.archive.org/web/20151119231705/http://www.energimyndigheten.se/globalassets/statistik/overgripande-rapporter/energilaget-2015_webb.pdf. LĂ€st 16 november 2015. 
  15. ^ ”Fossila brĂ€nslen”. NaturvĂ„rdsverket. Arkiverad frĂ„n originalet den 29 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151029182510/http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Energi/Fossila-branslen/. LĂ€st 19 november 2015. 
  16. ^ ”https://slu.primo.exlibrisgroup.com/discovery/fulldisplay?&context=L&vid=46SLUB_INST:SLUB_V1&search_scope=MyInst_and_CI&tab=Everything&docid=alma990005074570605121” (pĂ„ engelska). slu.primo.exlibrisgroup.com. https://slu.primo.exlibrisgroup.com/discovery/fulldisplay?&context=L&vid=46SLUB_INST:SLUB_V1&search_scope=MyInst_and_CI&tab=Everything&docid=alma990005074570605121. LĂ€st 12 maj 2023. 
  17. ^ Saving peatlands: their carbon and nature[död lĂ€nk] Wetlands International.
  18. ^ Wetlands International Arkiverad 8 juni 2010 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
  19. ^ ”Föroreningar och deras effekter, Vattenorganisationen”. Arkiverad frĂ„n originalet den 20 november 2015. https://web.archive.org/web/20151120003951/http://www.vattenorganisationer.se/arboga/downloads/62/Froreningar_och_deras_effekter.pdf. LĂ€st 14 november 2015. 


Den hĂ€r artikeln Ă€r helt eller delvis baserad pĂ„ material frĂ„n Nordisk familjebok, 1904–1926.