Speedway

Mellilä

Mellilä
Före detta kommun
Vapen
Land Finland Finland
Landskap Egentliga Finland
Län Västra Finlands län
Centralort Mellilä stationssamhälle
Area 110,51 km² (2008-01-01)[1]
 - land 110,20 km²[1]
 - vatten 0,31 km²[1]
Folkmängd 1 176 (2008-12-31)[2]
Befolkningstäthet 10,7 invånare/km²
Kommunkod 482
Geonames 646220
Språk (2007)[3]  
- Finska: 98,90 %
- Svenska: 0,17 %
- Övriga: 0,93 %
Upphörd 2009
Ny kommun Loimaa
Mellilä kyrka.

Mellilä var en kommun i Finland, belägen i landskapet Egentliga Finland inom Västra Finlands län. Den 1 januari 2009 gick Mellilä samman med Loimaa stad tillsammans med Alastaro. Innan kommunsammanslagningen gränsade Mellilä till städerna Loimaa och Somero samt kommunerna Koskis Åbl, Pöytis, S:t Mårtens och Ypäjä.

Kommunen hade 1 176 invånare (2008),[2] på en yta av 110,51 km².[1] Mellilä var enspråkigt finskt.

Historia

Mellilä hörde under början av nya tiden till Loimaa administrativsocken. Niinijoki fjärding inom socknen bestod av byarna Mellilä, Pesänsuo och Perälä, varav den sistnämnda delades upp i byarna Isonperä och Vähänperä på 1500-talet. I slutet av seklet fanns det 21 gårdar i området. Från 1651 till 1680 var Mellilä, tillsammans med sin modersocken, en del av Loimaa friherreskap som donerades till Arvid Wittenberg.

Mellilä, som då kallades Peränkulma, blev en kapellförsamling under Loimaa år 1825, även om Åbo domkapitel redan 1805 hade beslutat att gudstjänster skulle hållas där varje fjärde söndag av präster från modersocknen. Tillstånd för att bygga en egen kyrka gavs 1815, och grundarbetet inleddes två år senare. På grund av konflikter låg arbetet dock nere i flera år tills byggandet beordrades att slutföras genom ett kejserligt dekret 1823. Den nuvarande Mellilä kyrka färdigställdes 1825 och fick ett torn tillagt 1888.

Vid Finlands självständighet hade kommunen knappt 2000 invånare. Befolkningen ökade långsamt fram till 1950-talet, med den största tillväxten från flyktingar från Kronoborg i det avträdda Karelen, och nådde nästan 3000 invånare. Därefter började invånarantalet minska.

Natur

Melliläs natur är typisk för Loimaaområdets lerplatå, där kärr och moränkullar med berggrund i kärnan förekommer endast glest, främst på vattendelarna. Områdets största kärr är Eksyssuo, som sträcker sig över Koskis, Somero, Ypäjä och Loimaa. Genom de västra delarna av Mellilä löper en åsformation från Säkylä till Mellilä och vidare till Koskis, och kring denna finns några mindre kärr och små sjöar. Det mest betydande vattendraget är ån Niinijoki, en biflod till älven Loimijoki, som har sitt ursprung i Mellilä och flyter genom Loimaa till Alastaro där den mynnar ut i Loimijoki.

Bland de små åssjöarna är sjön Mustajärvi den största. Den fungerar som källsjö för ån Tarvasjoki, en biflod till Pemar å, och vid dess strand ligger ett lägercentrum som ägs av Finlands Lutherska Evangeliförening. Genom åsområdet löper också den historiska Huovintie, som av Museiverket har klassificerats som en värdefull byggd kulturmiljö av riksintresse.[4]

Geografi

Byar

Isoperä, Mellilä, Pesänsuo, Vähäperä

Trafik

Mellilä järnvägsstation.

Det finns en järnvägsstation i Mellilä.

Politik

Mandatfördelning i Mellilä kommun, valen 1976–2004

ValårFKPVFSDPÖVRCKDSAMLGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
19764814
4814
1782,3
198031715
31715
1782,9
198421815
21815
1779,7
198812815
12815
1775,6
1992112715
112715
1773,7
1996111815
111815
1771,8
2000111104
111104
1769,7
2004112913
112913
1766,2
116
Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b c d] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2008” ( PDF). Lantmäteriverket. https://www.maanmittauslaitos.fi/sites/maanmittauslaitos.fi/files/old/pinta_alat_kunnittain_01012008.pdf. Läst 28 mars 2023. 
  2. ^ [a b] ”Områdesordningar 1.1.2009”. Statistikcentralen. 27 mars 2009. https://www.stat.fi/til/vaerak/2008/vaerak_2008_2009-03-27_tau_001_sv.html. Läst 28 mars 2023. 
  3. ^ ”Befolkningens sammansättning och befolkningsförändringar kommunvis, 2007” ( PDF). Statistikcentralen. 2009. sid. 155. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158224/xvaeku_200700_2008_dig.pdf. Läst 28 mars 2023. 
  4. ^ ”Huovintie” (på finska). www.rky.fi. Museiverket. https://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1597. Läst 21 februari 2025. 
  5. Externa länkar