Carl Milles
Carl Milles | |
![]() Carl Milles vid sitt skrivbord pÄ MillesgÄrden i Sverige Är 1955 | |
Född | Carl Wilhelm Emil Andersson 23 juni 1875[1][2][3] Lagga församling[2][4] |
---|---|
Död | 19 september 1955 (80 Är) Lidingö församling[2], Sverige |
Begravd | MillesgÄrden |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Tekniska skolan |
SysselsÀttning | Skulptör[5], arkitekt[1], universitetslÀrare |
Arbetsgivare | Kungliga Akademien för de fria konsterna |
Noterbara verk | DianafontÀnen, Orfeusgruppen och Flygarmonumentet |
Maka | Olga Granner |
FörÀldrar | Emil "Mille" Andersson[4] |
SlÀktingar | Ruth Milles (syskon)[4] Stig Milles (syskon)[4] Evert Milles (syskon)[4] |
UtmÀrkelser | |
Prins Eugen-medaljen (1945) Honoris causa | |
Namnteckning | |
![]() | |
Webbplats | millesgarden.se/home.aspx |
Redigera Wikidata |
Carl Wilhelm Emil Milles, ursprungligen Andersson, född 23 juni 1875 pĂ„ Ărby gĂ„rd i Lagga socken i nuvarande Knivsta kommun, död 19 september 1955 i Lidingö församling, var en svensk skulptör. Carl Milles var verksam frĂ€mst i Europa, men under lĂ„ng tid ocksĂ„ i USA. Han Ă€r kĂ€nd för sina fontĂ€ner och andra verk i monumentalformat.
Biografi
UppvÀxt och ungdomsÄr










Carl Milles var son till majoren August Emil Sebastian "Mille" Andersson (1843â1910) och hans hustru Walborg Alfhild Maria Tisell (1846â1879). Modern avled i barnsĂ€ng Ă„r 1879. Carl Milles hade dĂ„ tvĂ„ syskon och fick sedan hans far gift om sig tre halvsyskon. TvĂ„ av Carl Milles syskon arbetade inom konstomrĂ„det: systern Ruth Milles (1873â1941) blev skulptör och halvbrodern Evert Milles (1885â1960) blev arkitekt. En bror, Stig Milles, var en av pionjĂ€rerna bakom sportstugeomrĂ„det Trolldalen pĂ„ Lidingö.
à r 1892 började Carl Milles i snickarlÀra efter tidigt avslutad skolgÄng och deltog pÄ kvÀllarna i undervisningen i Tekniska skolan i Stockholm, dÀr han Àven blev elev pÄ heltid frÄn 1895. à r 1897 fick han ett stipendium pÄ 200 kronor av Svenska Slöjdföreningen, med dessa pengar reste han till Paris. DÀr stannade han i flera Är och försörjde sig som bland annat ornamentsnidare. I Paris studerade han anatomi pÄ Ecole des Beaux-Arts och tog starka intryck av den franske skulptören Auguste Rodin. TvÄ Är senare gjorde han sitt första framtrÀdande pÄ Parissalongen (Salon des artistes français). PÄ vÀrldsutstÀllningen i Paris, Exposition Universelle 1900 fick han en silvermedalj. I Paris bytte han efternamn, inspirerad av faderns smeknamn "Mille", som bÀttre passade det franska sprÄket.
Genombrott och etablering
Efter hemkomsten frĂ„n Paris fortsatte han med studieresor till Tyskland (MĂŒnchen), NederlĂ€nderna och Belgien. Ă r 1902, efter en tĂ€vling som hade utlysts 1901, fick han uppdraget att skapa Sten Sturemonumentet i Uppsala (invigt 1925), vilket blev mycket uppmĂ€rksammat och rĂ€knas som Milles stora genombrott som skulptör.
Carl Milles fick Är 1903 i uppdrag att utföra tre olika utsmyckningar för Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm, som nybyggdes och invigdes 1908. Han gjorde flera ansiktsmasker pÄ fasaden samt en byst av kungen i foajén. Carl Milles gjorde tillsammans med Gottfrid Larsson kolonnbaserna till de Ätta utvÀndiga marmorkolonnerna och den krönande gruppen, som bÀr upp loggian, fasadens centralparti, med tvÄ putti som bÀr upp Sveriges riksvapen. Carl Milles utförde de fem kvinnofigurerna belÀgna pÄ fasadens mitt och som förestÀller Arkitekturen, Poesin, Dramatiken, Skulpturen och MÄlarkonsten, de tio olika ansiktsmaskerna (teatermaskerna) pÄ lyktstolparna. Vid Dramatens pelarhall vid entrén gjorde han kolonnbaserna pÄ de sex pelarna under pelarhallen, som förestÀller barngestalter som slingrar sig kring kolonnerna. De utfördes 1908.[6] Högst upp pÄ Dramatens fasad gjorde Milles den bekrönade gruppen, som bÀr upp loggian pÄ fasadens centralparti, den monumentala skulpturgruppen, som förestÀller skÄdespelarkonstens musa.
Ă r 1904 bosatte han sig i MĂŒnchen, dĂ€r han 1905 gifte sig med den österrikiska portrĂ€ttmĂ„laren Olga Granner, som var konstnĂ€rskamrat sedan Ă„ren i Paris och som han trĂ€ffade första gĂ„ngen 1899. I sina tidiga brev kallade han henne, pĂ„ ej helt korrekt tyska, âMein kleines Hasselnussâ (Min lilla Hasselnöt). Ăktenskapet blev barnlöst.
à r 1906 ÄtervÀnde paret Milles till Sverige och utförde bland annat första versionen av Gustav Vasastatyn för Nordiska Museet, dÀr Olga Milles stod för fÀrgsÀttningen. à r 1908 började de bebygga sin tomt pÄ Lidingö, med MillesgÄrden, en villa med bostad och ateljé efter ritningar av studiekamraten frÄn Tekniska skolan Karl M. Bengtson. Fram till 1913 anses att Milles genomgick en period av stilsökande dÄ han bland annat skapade portrÀttskulpturer eller stramt formade djurgrupper. Omkring 1913 inleddes en ny fas i hans konstnÀrskap med intryck av Àldre grekisk kultur. Betoningen av siluetten Àr ett genomgÄende drag i Milles svÀvande gestalter placerade pÄ höga piedestaler. Milles hade stÀndigt stora framgÄngar, bland annat pÄ Baltiska utstÀllningen i Malmö 1914, men kritiserades ocksÄ ibland av samtidens konstmecenater, dÀr exempelvis konstsamlaren Klas FÄhraeus pÄ Lidingö vid ett tillfÀlle nÀr han analyserade tidens stora konstnÀrer, skrev att Milles var "ett storvulet skötebarn av sin tid".
Mellan Ă„ren 1920 och 1931 var han verksam som professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Under hela perioden fick han löpande stora bestĂ€llningsarbeten för olika svenska stĂ€der. Det följde utstĂ€llningar i LĂŒbeck och Hamburg. Ă r 1927 hade han en separatutstĂ€llning pĂ„ Tate Gallery i London. 1929 besökte han USA för första gĂ„ngen. Milles hade, inte minst genom framgĂ„ngen pĂ„ Tate Gallery, blivit internationellt uppmĂ€rksammad och tanken att emigrera hade han burit med sig i flera Ă„r. En bidragande orsak var Ă€ven att Olga Milles inte trivdes i Sverige.[7]
Tiden i USA och Ă„lderdomen
Eftersom Milles hade mÄnga uppdrag i USA[8] och han blev erbjuden en professur dÀr, flyttade han 1931 med sin hustru Olga Milles till Detroit-förorten Bloomfield Hills i delstaten Michigan. HÀr fanns Cranbrook Foundation som hade grundats nÄgra Är tidigare av tidningsmannen George G. Booth. I Cranbrook öppnade 1926 Cranbrook Academy of Art, lÀrare i arkitektur var Milles vÀn finlÀndaren Eliel Saarinen. Milles sjÀlv övertog facket i skulptur som han innehade till 1951. Ett av hans uppmÀrksammade verk i USA Àr Fredsmonumentet, Àven Indiansk fredsgud, en skulptur i vit onyx, som han skapade mellan 1932 och 1936 för Sankt Paul City Hall i Saint Paul, Minnesota och fontÀnen Flodernas möte (1940) i Saint Louis, Missouri.
à r 1945 blev han amerikansk medborgare. NÄgra av somrarna frÄn och med 1945 tillbringade han i Sverige pÄ MillesgÄrden, som han redan 1936 hade skÀnkt till svenska folket och som sedan mÄnga Är Àr ett museum med skulpturpark. Efter tjugo Är i USA flyttade paret Milles tillbaka till Europa dÀr de bosatte sig i Rom, och dÀr Cranbrook Academy of Art kostnadsfritt för resten av hans liv stÀllt en bostad och ateljé till skulptörens förfogande.
Ett av hans sista arbeten var AganippefontĂ€nen som uppsattes 1956 i Metropolitan Museum of Art i New York. Det sista fullbordade verket blev Sankt MartinsfontĂ€nen, en skulpturgrupp i brons som Carl Milles skapade Ă„ren 1950â1955 för Kansas City, Missouri och avtĂ€cktes tre Ă„r efter hans död. Milles avled 1955 och ligger begraven i MillesgĂ„rdens Lilla Skogskapellet tillsammans med hustrun Olga som dog 1967.
Milles och politiken under 1920â och 1930-talen
Carl Milles uttryckte under 1920â1930-talen beundran för Nazityskland och Adolf Hitler, likasĂ„ för Benito Mussolini och Francisco Franco. Carl Milles var rĂ€dd för den vĂ€xande kommunismen och imponerades av Hitlers, Mussolinis och Francos retorik. Till vĂ€nnen Frances Rich utropade han âJag Ă€lskar mĂ€nniskor som stĂ€da upp sina hem och som har söndagsfint. Jag bryr mig inte om vad man kallar dem men jag hatar oordningâŠâ. Till Olga Milles, som efter anslutningen (Anschluss) av Ăsterrike till Tyska Riket, blev kvar ett tag i Graz, skickade Carl begeistrade "Heil Hitler"-hĂ€lsningar. Dock var Milles tveksam angĂ„ende metoderna "att stĂ€da upp". 1938 skrev han till sin syster Ruth: "... men hur skicklig han (Hitler) Ă€n Ă€r att klara Tyskland, skramlar han vĂ€l mycket men kanske Ă€r det enda sĂ€ttet att lĂ€ra de andra förstĂ„..."..[9]
Milles var likt mĂ„nga intellektuella i Sverige vid denna tid Ă€ven med i uppropet till Riksföreningen SverigeâTyskland. Föreningen bildades 1937 för att visa sitt stöd till Tyskland, och som en motreaktion till den svenska journalistiken som för det mesta stĂ€llde sig negativ till det vĂ€xande nazistiska Tyskland. Milles uppfattning var att den svenska pressen riskerade att dra in Sverige i kriget och menade: âPressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina smĂ„ hjĂ€rnor till Ă€cklig nidskriveri om ett stort folk som kĂ€mpar sig upp till oberoende frĂ„n svĂ€lt och kommunismâŠâ[10]
Milles hade en komplex hÄllning till Nazityskland. MÄnga brev Àr mÄngtydiga och det finns ocksÄ exempel dÀr han motsÀtter sig tyska metoder. Men nÀr han vÀl besökte Tyskland, vilket han gjorde Ärligen hela 1930-talet, dÀmpades ofta kritiken och han rycktes med av den allmÀnna pronazistiska "kampstÀmmingen".[11]
KĂ€nda verk
Carl Milles Ă€r bland annat upphovsman till Poseidon i Göteborg, Orfeusgruppen framför Stockholms konserthus, Guds hand i Stadsparken i Eskilstuna samt Folke Filbyter i Linköping, vilken ocksĂ„ finns pĂ„ ett frimĂ€rke frĂ„n 1975 â 100-Ă„rsminnet av Milles födelse. 1953 skapade han ett nytt emblem Ă„t kören Orphei DrĂ€ngar, som dĂ„ firade 100-Ă„rsjubileum. Förlagan var den lyra som Orfeus hĂ„ller i handen pĂ„ OrfeusfontĂ€nen framför konserthuset i Stockholm. 1953 blev Milles hedersdoktor vid Stockholms högskola.
Den största samlingen av Milles skulpturer utanför MillesgÄrden finns vid Cranbrook Academy of Art i USA, dÀr det finns ett drygt sextiotal av hans skulpturer.
Skulpturer i urval
I bokstavsordning, med Ärtal för utförande och plats eller platser dÀr de finns representerade. Vissa större namngivna skulpturgrupper eller fontÀner har mindre namngivna skulpturer som dÄ Àr upprÀknade tillsammans med skulpturgruppen.
- AganippefontÀnen, 1955, Metropolitan Museum of Art i New York och MillesgÄrden
- BÄgskytten, utanför Liljevalchs konsthall och Prins Eugens Waldemarsudde[12] i Stockholm
- Danserskorna, 1915, Göteborgs konstmuseum[13]
- Delawaremonumentet, 1938, Wilmington, USA
- DianafontĂ€nen I, 1927â1928, pĂ„ TĂ€ndstickspalatsets innergĂ„rd i Stockholm
- DianafontĂ€nen II, 1929â1930, pĂ„ Skytteholm
- DödsÀngeln, 1921, SkogskyrkogÄrden i Stockholm, Ekerö
- Europa och Tjuren, 1926, Stora Torg i Halmstad och MillesgÄrden
- Industrimonumentet, 1926, utanför KTH, Stockholm
- Flöjtspelande Àngel, Lidingö och i Skövde
- Flygarmonumentet, 1931, Karlaplan, Stockholm
- Folkungabrunnen, 1927, fontÀn i svart granit, med Folke Filbyter till hÀst, staty i brons, pÄ Stora torget, Linköping
- Fredsmonumentet eller Indiansk fredsgud, 1936, St. Paul, Minnesota, USA
- Genius eller Lyrspelande Ă€ngel, 1932â1940, gravmonument för Gösta Ekman d.Ă€., Stockholm och MillesgĂ„rden
- Gud Fader pÄ HimmelsbÄgen, eller Gud Fader pÄ RegnbÄgen bronsskiss 1946, Nacka Strand 1995
- Guds hand, 1954, Utfördes ursprungligen för Eskilstuna, finns Àven i bland annat USA, Japan, Australien, Indonesien
- Gustav Vasa, 1907 och 1925, i Nordiska museet i Stockholm
- Indian med kanot eller Spirit of Transportation, 1954, Detroit, USA och MillesgÄrden
- Johannes Rudbeckius, 1923, VÀsterÄs, vid VÀsterÄs domkyrka och Rudbeckianska gymnasiet.
- Jona och valfisken, 1932, Eskilstuna, MillesgÄrden och Cranbrook Academy of Art i USA
- Lekande elefanter, 1907, KlockargÄrdens skolas skolgÄrd i Lidingö kommun
- Lekande björnar, 1909, Berzelii park i Stockholm
- Lilla Tritonen, 1916, Waldemarsudde i Stockholm
- Musicerande Ă€nglar, 1949â1950, flera stĂ€der i USA och StadstrĂ€dgĂ„rden i GĂ€vle, samt pĂ„ MillesgĂ„rden
- MÀnniskan och Pegasus, 1950, bland annat i Malmö och pÄ Skytteholm samt pÄ MillesgÄrden
- Najad med snÀckor i hÀnderna eller Lilla Najaden, 1916, MillesgÄrden samt Börsplan, GÀvle
- OrfeusfontĂ€nen eller Orfeusgruppen, 1926â1936, Hötorget i Stockholm
- Poseidon med brunnskar, 1927 och 1930, Göteborg och en replik pÄ MillesgÄrden
- Sankt MartinsfontĂ€nen eller Sankt Martinsmonumentet, 1950â1955, avtĂ€ckt 1958, bland annat Kansas City, Missouri och MillesgĂ„rden
- Sjöguden, 1913, rest 1930 Skeppsbron, Stockholm
- Skridskoprinsessan, 1948, bland annat pÄ Skytteholm, pÄ MillesgÄrden
- Solglitter eller Najad pÄ delfin, 1918, bland annat vid LÀnssjukhuset GÀvle, pÄ Skytteholm, pÄ MillesgÄrden, utanför badhuset i Trelleborg och pÄ RÄsunda torg i Solna
- SolsÄngaren, 1926, lÀngst ut pÄ udden pÄ Strömparterren i Stockholm
- Sten Sturemonumentet, pÄbörjat 1902, invigt 1927, Uppsala
- Till en annan vÀrld, 2008, pÄ rondellen i korsningen Södra KungsvÀgen-LejonvÀgen pÄ Lidingö
- TvÄ vildsvin eller Vildsvin, 1929, Ulriksdals slott samt pÄ MillesgÄrden
- UppstÄndelsefontÀnen eller Trons fontÀn, invigd 1952, Falls Church
- Vingarna, 1908â1910, Göteborg, Uppsala, Stockholm
Milles Àr representerad vid bland annat Nationalmuseum[14], Moderna Museet[15] i Stockholm och Arkivet för dekorativ konst[16] i Lund.
UtmÀrkelser
Kommendör med stora korset av NordstjÀrneorden, 6 juni 1950.[17]
Se Àven
- Olga Milles, Carl Milles hustru
- Ruth Milles, Carl Milles syster
- Evert Milles, Carl Milles halvbror
- MillesgÄrden, paret Milles hem, numera museum
- MillesgÄrdens konsthall
- Millesparken, bostadsomrÄde med Millesskulpturer i HÀllefors
Referenser
Noter
- ^ [a b] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.[kÀlla frÄn Wikidata]
- ^ [a b c] W Carl E Milles, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9354.[kÀlla frÄn Wikidata]
- ^ Carl Milles, RKDartists (pÄ engelska), RKDartists-ID: 95027.[kÀlla frÄn Wikidata]
- ^ [a b c d e] FolkrÀkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, lÀs onlinelÀs online, lÀst: 29 december 2019.[kÀlla frÄn Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 140825, lÀst: 1 april 2021.[kÀlla frÄn Wikidata]
- ^ Statens Fastighetsverk, Carl Milles gipsförlagor hittar hem. Pressmeddelande 2002-06-12.[död lÀnk] Statens Fastighetsverk överlÀmnar vindsfynd till MillesgÄrden.[död lÀnk]
- ^ Carl Milles â en biografi, sida 217
- ^ "Livet efter döden - Carl Milles mÀrkligaste verk" (bilder Ätergivna av Se med tillstÄnd av Life Magazine), Tidningen Se nr 41, 1948, sid 16-17, à hlén & à kerlunds, Stockholm. LÀst 29 oktober 2018
- ^ Carl Milles â en biografi, sida 275
- ^ Carl Milles â en biografi, sida 276
- ^ Carl Milles â en biografi, sida 274
- ^ Prins Eugens Waldemarsudde
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ Nationalmuseum
- ^ Moderna Museet
- ^ âSkissernas museumâ. Arkiverad frĂ„n originalet den 13 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200513051507/https://www.skissernasmuseum.se/samlingen/europa-och-tjuren-carl-milles-1926/. LĂ€st 22 februari 2020.
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 12 (1950â1959), p. 113, digital avbildning.
KĂ€llor
- Erik NĂ€slund (1991). Carl Milles â en biografi. HöganĂ€s: Förlags AB Wiken. Libris 7605299. ISBN 91-7119-010-4
- Anders Bergström (2004). MillesgÄrden - Arkitektur och trÀdgÄrd. Stockholm: Atlantis. ISBN 91-7486-799-7
Vidare lÀsning och externa lÀnkar
Wikimedia Commons har media som rör Carl Milles.
- Abel, Ulf: W Carl E Milles i Svenskt biografiskt lexikon (1985-1987)
- H. Cornell (1963). Carl Milles: Hans verk. Stockholm: Norstedt & Söner. Libris 336411
- MillesgÄrdens webbplats
- Carl Milles hos Europeana
|