2317 Galya
2317 Galya | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2317) Galya |
Alternativnamn | 2524 P-L, 1972 RL3, 1976 SY7[1] |
Uppkallad efter | Galja Iljinitjna Salova (Ljubarskaja)[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,936 AU |
Perihelium | 2,112 AU |
Halv storaxel | 2,524 AU |
Excentricitet | 0,1632961 |
Siderisk omloppstid | 4,01 år |
Medelomloppshastighet | 18,75 km/s |
Medelanomali | 89,38° |
Inklination | 4,167° |
Longitud för uppstigande nod | 187,1° |
Periheliumargument | 204,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Synodisk rotationsperiod | 2,6 h |
Absolut magnitud (H) | 13,31[3] |
2317 Galya eller 2524 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den sovjetiska dissidenten och människorättsaktivisten Galja Salova (död 2018).[2]
Se även
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2317 Galya” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2317. Läst 11 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2317) Galya. Springer Berlin Heidelberg. sid. 189. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2318. Läst 11 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|