I början av september 2006 inföll en dansk Wikipediaträff och en göteborgsk dito samma helg, den förstnämnda lördagen den 2 september, den sistnämnda söndagen den 3. I kombination med att såväl Jönköping som Lund ligger på vägen mellan Stockholm och Köpenhamn innebar det att wikipedianer bosatta i dessa städer med ett minimum av omvägar skulle kunna besöka båda träffarna om en bil gick Stockholm - Jönköping - Lund - Köpenhamn - Göteborg - Jönköping - Stockholm. Med hyggligt fullsatt bil skulle bensinen bli relativt billig, vandrarhemmens högsäsong bedömdes vara över och det hela verkade i teorin problemfritt.

De som anmälde intresse var dessbättre precis så många som ryms i en normal personbil, nämligen Boivie, Caesar, Ettrig, Grillo och Tournesol. Bilfrågan löstes genom att Tournesols bil lämnades in på verkstad för preventiv kylarinspektion och byte av en halvt opålitlig positionsgivare, och Ettrig lyckades via bekanta gräva fram ett hus i ett mikroskopiskt sydskånskt samhälle vars namn var tvåstavigt och innehöll ö och e. Knöpple? Spötte?

Fredagen den 1 september vid 18-tiden hade Caesar, Ettrig och Tournesol lyckades lokalisera varandra och färden söderut kunde ta sin början. De första två timmarna förflöt utan olyckor, böter eller andra tråkigheter (om man räknar bort en synnerligen fläskig trafikstockning i höjd med Botkyrka), och den av verkstaden nykontrollerade kylaren fungerade perfekt. Vid 20-tiden avnjöts en uppsättning burgare av varierande slag på Max i Linköping, ytterligare en dryg timme senare nådde bilen Jönköping, och strax därefter den förort Boivie bebodde. I ankomstögonblicket tändes alarmmeddelandet Kühlwasserstand (tyska för "aj då", övers. anm.) och en yster fontän av ånga framsprang ur motorhuven. Att bilen gått snällt de första dryga 30 milen av resan tolkades dock som att det borde räcka att fylla på med mer kylarvätska (kranvatten ur medhavd femlitersdunk, kylartekn. anm.) för att de kvarvarande 30 milen till Örpe skulle gå som en dans.

Sagt och gjort, kylaren fylldes efter bästa förmåga (när man slår vatten i en het kylare tenderar det att koka, vilket ger upphov till ånga, vilket driver tillbaka vattnet, ångmaskinkonstr. anm) och sedan fortsatte färden söderut. Efter cirka fyra kilometer började tyvärr motorn koka igen, och konsensus nåddes om att en mindre riskabel lösning än att fortsätta i Tournesols bil var att vända och ta en av Boivies bilar, förslagsvis en bakhjulsdriven koreansk pjäs, unik i sitt slag i Sverige. Dessvärre är det glest mellan de platser där man kan lämna motorvägen, och innan någon sådan nåtts tvangs sällskapet stanna tre (3) gånger och hälla i allt reservvatten som medförts, ty bilen hade gått från en kylarvätskekonsumtion i storleksordningen fem liter per 30 mil till 30 liter per fem mil. När man till slut lyckats ta sig av motorvägen och in till Vaggeryd var samhällets båda bensinmackar stängda (och därmed även deras externa vattenkranar), men samhället var dessbättre utrustat med såväl a) en bäck med fullt kylardugligt vatten som b) en ambulerande bosnisk f.d. lastbilschaffis som hade erfarenhet av att köra kokande långtradare genom Bagdad cirka 1980. Han höll en kort föreläsning om kylarvätskeregulatorns själsliv och önskade amatörmekanikerna lycka till innan han fortsatte i natten.

Denna gång var bilen mindre obstinat, och färden tillbaka till det boivieska residenset genomfördes utan fler pauser. Utflykten till Vaggeryd hade tagit knappt tre timmar, men i gengäld givit både fantastiska chanser att träna behärskning och upphov till några helt nya invektiv. Boivies bil fungerade helt tillfredsställande (frånsett ett ystert missljud som enligt Boivie inte var en bugg utan en feature) och obetydligt efter tre på natten nådde ekipaget Strössle, där flera timmars sömn avnjöts.

Efter att ha sovit för glatta livet en halv ordinarie natt och intagit varierande implementationer av frukost (vissa baserade på pulvermjölk, andra på kranvatten) styrde de fyra utsocknes kosan mot Malmö, där Grillo återfanns på en parkering. Han sade sig aldrig tidigare ha sett en BMW 525 som var så förvillande lik en Hyundai Stellar, och erbjöd sig, efter att ha fått nattens begivenheter återberättade för sig, att sälja sin bil till Tournesol, som preliminärt avböjde i förhoppningen att den i Jönköping övergivna farkosten skulle gå att reparera. Färden gick sedan via bron över Öresund till Köpenhamn, där den danska delegationen identifierades utan större svårigheter, och sedan följde en promenad till den lilla sjöjungfrustatyn, som dagen till ära inte hade fått sitt huvud stulet. Därefter vankades det blandad mat på en restaurang som erbjöd två stora fat öl för DKK 70, ett erbjudande som dock lät bättre än det i praktiken var då danska fat uppenbarligen är av glas, rymmer 50 centiliter och är nästan omöjliga att skilja från halvliters ölglas.

• 
  på restaurang
• 
  på promenad

Efter maten fortsatte den blandade gruppen till Kongens Have, där en mindre våldsam men av allt att döma mer lukrativ variant av levande rollspel pågick. Danskar iförda renässanskläder sålde brända mandlar och ringbrynjor och spred gemyt och stämning, vilket var underhållande vid pass en halv timme. Svenskarna återvände så till bilen, körde till ett köpcentrum för att köpa öl och sprit och återvände sedan till Fosterlandet, där Malmös stolthet Turning Torso betraktades och fotograferades. Sedan köptes tågbiljetter för att de Stockholmsbaserade skulle kunna återvända från Göteborg utan bil, och kvällen avslutades sedan med ett besök å italiensk restaurang i centrala Malmö, som samtidigt genomled ett regn av monsunär dignitet. Slutligen avvek Grillo, och det kvarvarande sällskapet återfor till Löske, denna gång i tillräckligt god tid för att kunna sova ut någorlunda.

Pigga och nytra efter en fullgod natts sömn i Böste läge for de fyra icke-skåningarna först till Lund för att överlämna ett under lördageftermiddagen inköpt men senare samma dag i Hyundaiens bagageutrymme kvarglömt flak öl till Grillo, och därefter fortsatte de, dessvärre utan Grillo, till Göteborg där Hakanand, Marsve, Mnemo och RomanNose väntade på Evas Paley på Avenyn. Ett antal bitar blandade sötsaker och koppar kaffe intogs, och diskussionen rörde bland annat RomanNoses algoritm för att välja sitt användarnamn (en gång i tidernas begynnelse, med WP-mått mätt) och göteborgarnas patologiska tendens att ge byggnader ordvitsiga namn. Tiden förflöt dessvärre alltför fort, och kort efter fem på eftermiddagen tvangs Stockholmskontingenten avvika till Centralstationen, medan Boivie tog sin bil (som då upptäcktes ha mycket små mängder kvar av motorolja och kraft i batteriet) och rullade åt sitt håll. Hemresan på tåget var odramatisk men tålamodsprövande då SJ sålt biljetter motsvarande ett tvåvåningståg men i slutänden satt in ett envåningståg, vilket ledde till att platsbiljetterna i praktiken blev värdelösa, och de som kommit ombord sist på tåget fick stå tillsammans med nästan alla ombordstigande längs rutten och de sistnämndas illrar i mån av förekomst. Två timmar efter start från Göteborg uppdagades det dock att vissa vagnar var avsevärt mindre fullsatta än andra, och genom något slags osmos började passagerartrycket under färden genom Örebro län utjämnas någorlunda över tåget.

Stockholm nåddes omkring halv elva söndag kväll, och med undantag för missödet med bilen (epilog följer, eventuellt) föreföll alla resans deltagare ense om att det hela var en lyckad expedition och att det vore trevligt att vid tillfälle och med tillräcklig framförhållning bjuda in wikipedianer från andra städer till Kgl. Huvudstaden så även de bosatta i Skåne, Göteborg eller andra landsändar får chansen att komma ut och resa.