Vulcans tändsticksfabrik är en svensk tändsticksfabrik belägen i Tidaholm och ägdes i december 2022 ytterst av Philip Morris i och med ett uppköp av Swedish Match^[1].

Von Essen-släkten var av tyskt ursprung och kom till Sverige och Tidaholmstrakten via Estland 1723 då Kavlås slott köptes in. 1846 köptes Tidaholms egendom och med den följde bl.a. det järnverk som senare blev Tidaholms bruk och som von Essen utvecklade. År 1868 beslöt Hans Henric von Essen att i samarbete med grosshandlaren Charles Bratt anlägga en tändsticksfabrik på holmen i Tidan. Detta lade grunden till staden Tidaholm.

Von Essen hade emellertid trassliga affärer och styrelsen flyttades 1872 till Göteborg och von Essen uteslöts. År 1872 blev George Murray chef och Hans Gustafsson disponent för företaget. Under deras ledning utvecklades Vulcan snabbt.

Av de anställda år 1901 var 859 män och 741 kvinnor.^[2] Tändstickstillverkningen ledde till bränder som inträffade nästan dagligen. Första året brann fabriken ner fullständigt men den återuppbyggdes omedelbart.

Den värsta branden skedde den 18 februari 1875 och har gått till historien som en av de dödligaste bränderna i Sverige med 46 personer omkomna. Branden uppkom när en flicka skulle fylla en ask med tändstickor och friktion uppstod vilket satte eld på asken.^[3] Snart stod hela fabrikslokalen i lågor. Bland de som brann inne fanns en kvinna med två små barn och 43 flickor i åldrarna 18-20 år.^[3] Att banden kunde sprida sig så snabbt berodde bland annat på att lösa stickor låg framme och att man arbetade i träbyggnader. Den enda utvägen från lokalen hade dessutom dörrar som öppnades inåt, vilket gjorde att den blockerades av panikslagna människor som tryckte på bakifrån.^[4] Eftersom det var svårt att identifiera de brända kropparna begravdes de i en gemensam grav på Tidaholms kyrkogård.^[3] Vid begravningen närvarade omkring 5 000 personer.^[4]

Vissa kvalitetsproblem med tändsatserna övervanns då kemisten Charles G. Grimes anställdes 1879. Under hans ledning blev tändstickorna närmast felfria. Till en början gick den mesta produktionen på export, men mot 1880-talets slut började man även nå volymer på den inhemska marknaden. Man sålde tändstickor i hela världen. Då den japanska konkurrensen trängde undan Vulcan, fann Murray nya marknader. Vulcans mera flexibla inställning till kunderna gjorde att man passerade Jönköpings tändsticksfabrik i omsättning. Perioden 1894-1903 kallade Murray för "den stora skördetiden med de kolossala utdelningarne" och aktieutdelningen steg från 45 till 100 procent.

Omkring 1900 var Vulcan världens största tändsticksfabrikant. År1902 insjuknade Murray och var borta från företaget. Under hans frånvaro inleddes förhandlingar om att slå samman Jönköpings tändsticksfabrik, Uddevalla Tändsticksfabrik, Annebergs tändsticksfabrik och fabriken i Västervik med Vulcan. År 1903 slogs fabrikerna samman till Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB. Murray avgick samma år och Hans Gustafsson avled två år senare av matförgiftning.

År 1917 förenades de återstående självständiga tändsticksfabrikerna i Sverige med Jönköping-Vulcan i en trust, Svenska Tändsticksaktiebolaget STAB. Initiativet togs av Ivar Kreuger som utökade sin koncern så att den till sist i slutet av 1920-talet kontrollerade 72 procent av världens tändsticksproduktion. Efter Kreugerkraschen 1932 tvingades dock Vulcan halvera driften och fram till 1940 försvann också hälften av arbetstillfällena. Krisen drabbade Tidaholm svårt och staden delade ut mat gratis till arbetslösa, som fick dra sig fram som daglönare eller nödhjälpsarbetare.

Det nedlagda bruket köptes av staden, som hyrde ut lokalerna till Bofors och på såväl bruket som på Vulcan tillverkades ammunition.

Idag är Swedish Match anläggning i Tidaholm världens modernaste tändsticksfabrik. Koncernen har 150 årsanställda inom tändsticksproduktionen, varav 30 i Vetlanda och 120 i Tidaholm.^[5]

• Klaeson, Willy (1989). Ljuset från Vulcan : [utställningskatalog]. Tidaholm: Tidaholms museum. Libris 834861 

• Berglund, Anders (1990). ”Vulcans tändsticksfabrik 1989”. Västergötlands fornminnesförenings tidskrift (Skara : Skaraborgs länsmuseum, 1869-) 1989-1990: sid. 205-208. ISSN 0347-4402. ISSN 0347-4402 ISSN 0347-4402.  Libris 8195414
• Cederschiöld, Gunnar; Feilitzen, Einar von (1946). Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna (2. uppl.). Stockholm: Natur och Kultur. Libris 871369 
• Industrimiljön på Ön i Tidaholm : kulturhistorisk utredning. Meddelande / Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Planeringsavd., 0281-1464 ; 85:11. Mariestad: Länsstyr. i Skaraborgs län. 1985. Libris 537321 
• Kjellgren, Ernst (1969). Vulcans tändsticksfabrik 100 år. Tidaholm: utg. Libris 1720793 
• Loewe, Walter; Jansson, Arne; Rosell, Carl Magnus (1997). De tände en eld : den svenska tändsticksindustrin 1836-1996 : en bok om visionärer och uppfinnare, fabrikanter och affärsmän, män och kvinnor som vid maskinerna och skrivborden tillsammans skapade den svenska tändsticksindustrins världsrykte. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8353971. ISBN 91-46-17184-3 (inb.) 
• Ring, Herman A (1894-1907). ”Tändsticksfabriksaktiebolaget Vulcan”. Sveriges industri - dess stormän och befrämjare. Stockholm: Eklund. Libris 2148639. https://runeberg.org/rhasvindus/1/0175.html