Vätebromid
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Vätebromid | |
| |
Systematiskt namn | Vätebromid |
---|---|
Övriga namn | Bromväte, Broman |
Kemisk formel | HBr |
Molmassa | 80,9119 g/mol |
Utseende | Färglös gas |
CAS-nummer | 10035-10-6 |
SMILES | H[Br] |
Egenskaper | |
Densitet | 3,307 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 1930 g/l |
Smältpunkt | -86,8 °C |
Kokpunkt | -66,38 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Vätebromid, även känt som bromväte eller broman, HBr, är en förening av väte och brom. Det är en färglös, rykande gas med stickande lukt vid standardtryck och -temperatur. När man löser vätebromid i vatten bildas bromvätesyra. Genom ljusets inverkan blir den gul på grund av frigjord brom.
Framställning
Industriellt framställs vätebromid genom att man blandar vätgas och brom vid 200 – 400 °C med platina som katalysator.
Den kan även framställas genom reaktion mellan kaliumbromid och utspädd svavelsyra.[1]
Användning
Vätebromid används bland annat för att producera bromalkaner.
Den kommer även till användning för bromering av organiska föreningar.
Källor
- ^ Bra Böckers lexikon, 1981.