Uretan
| Uretan | |
  | |
| Systematiskt namn | Etylkarbamat |
|---|---|
| Övriga namn | Etyluretan |
| Kemisk formel | C3H7NO2 |
| Molmassa | 89,09 g/mol |
| Utseende | Vita kristaller |
| CAS-nummer | 51-79-6 |
| SMILES | NC(=O)OCC |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,056 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 350 g/l (11 °C) |
| Smältpunkt | 49 °C |
| Kokpunkt | 185 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Uretaner (efter urea och etan[1]), karbamater, är en grupp kemiska föreningar och estrar av karbaminsyra.[1] De olika ämnena innehåller uretangruppen –NH–COO–.[1]
Benämningen uretan nyttjas även specifikt för etylestern NH2COOC2H2[1] (även noterad som C3H7NO2) och med alternativnamnet etylkarbamat.[2] Amingruppen från karbaminsyra gör att detta även kan beskrivas som en amid. Den har beskrivits som cancerogen[2].
Egenskaper
Uretan bildar vita kristaller, som smälter vid 50–51 °C. Det är lättlösligt i vatten, etanol, eter, kloroform och glycerol, men svårlösligt i feta oljor och avdunstar fullständigt vid upphettning.
Användning
Uretan har tidigare använts för medicinskt bruk, bland annat som cytostatikum och som hjälpämne i narkosmedel, vilket upphörde efter det att ämnet konstaterats vara cancerframkallande. Det har använts som narkosmedel på försöksdjur, alternativt som medel för att framkalla lungcancer hos försöksdjur.[3]
Liknande ämnen
Polymerer som innehåller uretangruppen benämns polyuretan. Dessa har stor användning, bland annat som termoplast, härdplast, cellplast, cellgummi, massivt gummi, termoelast, lack,[4] lim och fiber.[5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d] ”uretaner - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/uretaner. Läst 30 december 2024.
- ^ [a b] ”Etylkarbamat - RIB Farliga ämnen”. rib.msb.se. https://rib.msb.se/Portal/template/pages/Kemi/Substance.aspx?id=8439. Läst 10 januari 2022.
- ^ Sozio, Francesca (2021) (på engelska). Urethane-induced lung carcinogenesis. "163". Elsevier. sid. 45–57. doi:. ISBN 978-0-12-822534-9. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0091679X20301795. Läst 30 december 2024
- ^ Kingborg, Monica. ”FAHS Kapitel 29 - Taric”. tdpub. https://taricdok.tullverket.se/tulltaxan/vagledningklassificering/vagledningklassificering/forklarandeanmarkningartillhsfahs/fahskapitel29.4.601f5f37152e44cb6bf635.html. Läst 30 december 2024.
- ^ ”polyuretan - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/polyuretan. Läst 30 december 2024.
Allmänna källor
- Meyers varulexikon, Forum, 1952