Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Ulrik Samuelson

Ulrik Samuelson
Född23 februari 1935[1][2] (89 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningKonstnär, skulptör
Utmärkelser
Prins Eugen-medaljen (1991)
Redigera Wikidata
Konstverket "Parabol", vid Sveavägen.
Ett av Samuelsons väggfält på västra väggen i Centralhallen för Stockholms central.

Ulrik Folke Samuelson, född 23 februari 1935 i Norrköping, är en svensk skulptör, målare och professor.

Biografi

Ulrik Samuelson är son till köpmannen Folke Samuelson och Edit Comstedt och från 1957 gift med Margot Eriksson. Efter realexamen gjorde han resor i Europa och Turkiet innan han 1952 sökte till Konstfackskolan i Stockholm. Han utexaminerades som teckningslärare 1957 innan han fortsatte sina studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1957-1962. Han tilldelades 1962 ett stipendium från H Ax:son Johnsons stiftelse och 1965 ett stipendium från Eskilstuna kommun. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare ett flertal gånger på 1950-talet samt ett flertal gånger i samlingsutställningar arrangerade av Östgöta konstförening och på Göteborgs konsthall. Tillsammans med Mårten Hultenberg och Sivert Lindblom ställde han ut i Skara 1960 och separat ställde han bland annat ut på Umeå länsmuseum och Galleri Hedenius i Stockholm.

Han har bland annat utformat Kungsträdgårdens tunnelbanestation i Stockholm, 1978-1986. I denna ruinromantiska underjordiska skapelse finns inte bara referenser till det nedbrunna palatset Makalös, utan även till flera av hans återkommande symboltunga teman: celler och membran, muskelmannen, horisonten, korven och korset. Samuelson har även, i Albertus Pictors efterföljd, omgestaltat Guldrummet på Historiska museet, och i William Shakespeares anda förvandlat entrén på Stockholms Stadsteater till en medeltida Globe Theatre.[3]

Samuelson har även gjort konstverket "Parabol", en gammaldags stuga föreställande en potatiskällare i sten med taktegel av förgylld brons som sedan år 2002 är uppställd på trottoaren utanför Hötorgsskrapa nummer 3 vid Sveavägen i Stockholm. År 1993 vann Samuelson tävlingen om utformning av de 21 väggfälten längs Centralhallens västra vägg i Stockholms centralstation. Väggfälten gestaltade han i glänsande stucco lustro i kombination med intarsia och mosaiker av keramik och guld.

Under 1990-talet återgick Samuelson till stafflimåleriet med ett expressivt naturmåleri, konceptuellt i sin abstraktion och i intensiv dialog med både svensk och internationell konsthistoria. Han refererade i sina verk lika tydligt till Kasimir Malevitj som till Prins Eugen, alltmedan han underförstått från sin position vid sidan av konstlivet även kommenterade samtidens konstdebatt.[4] Han har flera gånger samarbetat med skulptören Sivert Lindblom. År 1998 fick han priset Carnegie Art Award (förstapris). Samuelson är representerad vid Nationalmuseum[5], Moderna museet[6] i Stockholm, Kalmar konstmuseum[7], Norrköpings konstmuseum och Gustav VI Adolfs samling.

Han var professor på Kungliga Konsthögskolan 1970-1978.

Offentliga uppdrag i urval

Bibliografi i urval

Referenser

Noter

  1. ^ läs online, rkd.nl , läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ulrik Samuelson, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 255635, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges Konst 1900-talet. Del 3, 1970-2000, Mårten Castenfors. SAK, Stockholm, 2001 s. 50
  4. ^ Sveriges Konst 1900-talet. Del 3, 1970-2000, Mårten Castenfors. SAK, Stockholm, 2001 s. 52
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ Moderna museet
  7. ^ ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 10 december 2017. https://web.archive.org/web/20171210020343/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/2163. Läst 9 december 2017. 

Externa länkar


Auktoritetsdata
Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ulrik_Samuelson