Svenska järnvägsmannaförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som bildades 1899. Det uppgick 1970 i Statsanställdas förbund.

Den 15 maj 1898 sammanträdde det första allmänna järnvägsmannamötet i Göteborg. Den omedelbara anledningen till mötet var en stationskarlsstrejk i Halmstad, men man dryftade också fastare samarbete mellan de spridda föreningarna. På mötet fanns mellan 300 och 400 ombud från 25 olika järnvägsföretag. Sedan järnvägarnas barndom i Sverige hade den underordnade järnvägspersonalen benämnts betjänte, men nu beslöt man att hädanefter skulle titeln vara järnvägsmän.

• 1899 bildades Svenska järnvägsmannaförbundet vid en konstituerande kongress i Stockholm. Personal vid de enskilda järnvägarna tog initiativet. Ordförande blev Oskar A. Hedström.
• 1903 uppgick Svensk järnvägsmannaförening i förbundet.
• 1904 uppgick även Statsbanornas maskinarbetareförening liksom Statsbanornas vagn- och stallpersonalsförening.
• 1906 tillkom Statsbanornas stationskarlsförmäns-, stationskarls-, och kontorsvaktsförening.
• 1909 deltog förbundet inte i storstrejken men bistod de strejkande förbunden med ekonomisk hjälp.
• 1923 hade förbundet 34741 medlemmar. ^[1]
• 1925 skedde en utbrytning och Svenska konduktörspersonalförbundet bildades. Det skedde som en reaktion på att förbundskassören P. E. Carlbom hade avslöjats som storförskingrare - beloppet var ca 1,5 miljoner kronor.
• 1929 tecknades en kollektiv olycksfallsförsäkring för medlemmarna.
• 1937 bildade fackförbunden på det statliga området Statstjänarkartellen.
• 1940 återkom medlemmarna i Svenska konduktörspersonalförbundet och året därpå även medlemmarna i Sveriges lokomotivmannaförbund.
• 1945 startade Järnvägsmännens erkända arbetslöshetskassa.
• 1950 hade förbundet 303 avdelningar med 67155 medlemmar.
• 1951 uppgick Sveriges järnvägars banmästareförening i förbundet.
• 1970 var man tvungna att effektivisera förhandlingarna på det statliga området. Statstjänarekartellen förslog inte längre. Åtta förbund och delar av ett nionde bildade därför tillsammans det nya Statsanställdas förbund.

• Kjellvard, Henry (1949). Det bevingade hjulets folk: minnesskrift vid Svenska Järnvägsmannaförbundets 50-årsjubileum. Stockholm: Victor Petterson. Libris 565468 
• Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 

• Från de svenska järnvägsmännens organisatoriska samlings- och genombrottsperiod. Stockholm: Svenska järnvägsmannaförb. 1924. Libris 8215457 
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2018). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutvecklingen i bland annat Svenska järnvägsmannaförbundet och dess föregångare)