Flygvapnet
Vapen för Flygvapnet tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum	1 juli 1926 (98 år)
Land	Sverige
Typ	Flygvapen
Del av	Försvarsmakten / Flygstaben
Marsch	Flygvapnets paradmarsch Flygvapnets defileringsmarsch
Kända slag och krig	Vinterkriget, Kongokrisen, Operation Karakal
Befälhavare
Flygvapenchef	Generalmajor Jonas Wikman
Flygvapenförvaltare	Leif Bergsell
Tjänstetecken
Sköldemärken
Flygplan
Enhetsflygplan	JAS 39C/D/E
Spaningsflygplan	S 100D/ASC890, S 102B
Skolflygplan	SK 40
Transportflygplan	TP 84, TP 100, TP 102C, TP 102D
Helikoptrar
Transporthelikoptrar	HKP 14C/D/E, HKP 16
Spaningshelikoptrar	HKP 15B
Räddningshelikoptrar	HKP 16
Ubåtsjaktshelikoptrar	HKP 14F
Fordon
Terrängfordon	FUHBIL FPL, FUBIL HKP

Flygvapnet, tidigare Kungliga Flygvapnet, är en del av den svenska Försvarsmakten, vilken främst är inriktad på att med flygplan och helikoptrar lösa luftförsvarsuppgifter och attackuppgifter mot mål på havet och på land samt inhämta underrättelser med hjälp av spaningsflyg. För detta används flygplan som jakt-, attack-(tidigare bomb-) och spaningsflygplan. Försvarsmaktens helikoptrar är sedan 2003 också samlade i flygvapnet.

I flygvapnet ingår fyra flygflottiljer och Försvarsmaktens Helikopterflottilj. Sedan 1942 har den främsta leverantören av stridsflyg varit Saab. Den senaste modellen är Saab 39 Gripen E/F.

Under 1910-talet började flyget organiseras inom armén och 1912 skedde den första militära flygningen från Lilla Värtans is utanför Stockholm. Marinen hade till en början flygverksamhet och därför kom flygskolan att förläggas vid Vaxholm. Under dessa år var flygets viktigaste uppgift spaning och arméns flyg låg under Fälttelegrafkåren. År 1913 tog utvecklingen fart med flyttning av verksamheten till Malmens flygplats utanför Linköping. Efter att endast bedrivit spaning, började sedermera bomb- och jaktflygplan användas.

Flygvapnet inrättades som eget vapenslag under 1920-talet. Försvarsbeslutet 1925 innebar skapandet av ett självständigt flygvapen från 1926 och flygvapenchefen tillträdde 1 juli 1925.

Flygvapnet bildades den 1 juli 1926 och utgick från verksamheterna hos Armén och Marinen. Under de första åren hade man materielbrist. I slutet av 1920-talet skedde en förnyelse av materielen via beställning av 18 nya flygplan: Svenska Aero J 5 och J 6 Jaktfalken och tolv brittiska J 7 Bristol Bulldog. Flygvapnet hamnade med dessa under stark kritik då man saknade en tydlig strategi och målsättning med verksamheten. Man drabbades även av flera svåra olyckor. Under 1931 och 1933 utredde två flygkommissioner verksamheten. Vändningen kom i och med försvarsbeslutet 1936 och det alltmer osäkra läget i Europa.

En stor satsning inleddes för Flygvapnet. Satsningen innebar också att man skapade en svensk flygindustri då Saab AB grundades 1937 med Linköping och Trollhättan som platser för flygtillverkningen. I Linköping kom det första helsvenska flygplanet Saab 17 att tillverkas. Man fortsatte att skaffa en rad utländska flygplan från Storbritannien, USA, Tyskland och Italien.

Det andra världskriget innebar att jaktflyget stärktes efter att man tagit intryck av vinterkriget i Finland och Slaget om Storbritannien, där jaktflyget varit avgörande. Under kriget började man att bygga ut Flygvapnet och flera nya flottiljer tillkom: Bråvalla flygflottilj i Norrköping, Hallands flygflottilj i Halmstad, Hälsinge flygflottilj i Söderhamn, Upplands flygflottilj i Uppsala och Blekinge flygflottilj i Kallinge. Flygvapnet bestod av 16 flottiljer: sex bomb, sex jakt, tre spaning och en torpedflottilj. År 1945 hade antalet flygplan ökat till runt 600 efter att 1939 varit endast 180 stycken.

De första decennierna efter krigsslutet kännetecknades av en stark expansion för flygvapnets del. Sveriges luftrum skulle inte längre försvaras av omoderna flygplan, utan av det bästa som för stunden stod att finna. Med början 1945 påbörjades stora inköp av överskottsmateriel, först med North American P-51 Mustang från USA, men även 1946 som första utländska kund för den brittiska de Havilland Vampire direkt från fabriken.

Kalla kriget innebar en storsatsning på det svenska flygvapnet och den inhemska flygplanstillverkningen gjorde att SAABs produktion i Linköping gynnades. Under 1950-talet kom klassiska svenska stridsflygplan som J 29 Tunnan, A 32 Lansen, och J 35 Draken. Stora satsningar gjordes även på en fortsatt utbyggnad av flygflottiljer efter andra världskriget, som Södertörns flygflottilj i Tullinge utanför Stockholm som tillkom 1946. Under början av 1950-talet ansågs Flygvapnet vara det då fjärde största i världen med fyra stycken flygeskadrar, 17 flottiljer, 2 flygkårer, 2 flygskolor och cirka 1 000 flygplan vilka fördelades på nästan 50 flygdivisioner.

År 1958 införde flygvapnet Bas 60-systemet, som byggde på defensiv spridning av flygstridskrafter i händelse av krig. Ett stort antal krigsbaser byggdes över hela landet för att kunna sprida ut flygdivisionerna i ett krigsläge. Även reservvägbaser byggdes. Under 1970 och 1980-talet vidareutvecklades Bas 60-systemet till Bas 90.^[1][2][3][4]

En flottilj, F 22, organiserades 1961–1964 för att ge FN understöd i den då pågående Kongokrisen.

Dessutom utvecklades det så kallade STRIL-systemet, bland annat genom att införskaffa modernare radarstationer och etablera en kontinuerlig övervakning av luftrummet (den så kallade incidentberedskapen).

Under 1960-talet påbörjades dock en reducering av flygdivisionerna, då fyra attackdivisioner och nio jaktdivisioner upplöstes. Dels genom en flottilj som avvecklades, två flottiljer omorganiserades till markskoleförband, men sedan att Chefen för Flygvapnet 1967 vakantsatte fyra divisioner.

Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) som tillsatts i februari 1967, presenterade 1971 sin utredning gällande lämpliga strukturförändringar i krigsmaktens fredsorganisation. Rapporten resulterade i att Roslagens flygkår (F 2), Östgöta flygflottilj (F 3), Svea flygkår (F 8) och Hallands flygkår (F 14) Södertörns flygflottilj (F 18) avvecklades under åren 1973–1974. F 14 och F 18 kom dock att leva vidare som markskoleförband under namnen Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18).

Under 1970-talet fortsatte reduceringen, då riksdagen 1975 beslutade om att avveckla Södermanlands flygflottilj och Kalmar flygflottilj sommaren 1980. I försvarsbeslutet 1977 reducerades Flygvapnet med sex jaktdivisioner.

I samband med 1977 års försvarsuppgörelse beslutades om att utveckla en ny flygplansmodell, det som sedermera blev JAS 39 Gripen. Innan 1989–1990 års säkerhetspolitiska omvälvningar hade riksdagen beslutat genom försvarsbeslutet 1982 om en nedläggning av Västmanlands flygflottilj och Flygvapnets Södertörnsskolor vilket verkställdes 1983 respektive 1986. I samma beslut beslutade Riksdagen att påbörja en anskaffning av delserie 1 om 30 JAS 39 Gripen med en option på ytterligare 110 flygplan.^[5]

1990-talets nya säkerhetspolitiska läge genom slutet på kalla kriget innebar stora omstruktureringar inom Försvarsmakten, vilket innebar att ännu ett antal flygflottiljer lades ner. Genom försvarsbeslutet 1992 kom Västgöta flygflottilj och Bråvalla flygflottilj att läggas ner den 30 juni 1994 och genom försvarsbeslutet 1996 lades Krigsflygskolan och Hälsinge flygflottilj ner den 30 juni 1998.

Under början av 2000-talet har ytterligare nedläggningar följt genom försvarsbeslutet 2000 Skånska flygflottiljen 2002, Upplands flygflottilj 2003, och senare genom försvarsbeslutet 2004 lades Jämtlands flygflottilj ned 2005. Vidare flyttades en helikopterskvadron från Säve, (där Göta flygflottilj huserat till 1969) till Såtenäs, varför Säve ej längre utgör en militär anläggning. Även Bas 90, flygvapnets bassystem, avvecklades.^[3] Inför försvarsbeslutet 2009 fanns ett förslag om att lägga ned Norrbottens flygflottilj,^[6] dock påverkades inget förband i försvarsbeslutet som resulterade i någon nedläggning.

År 2019 överlämnade Försvarsberedningen sin slutrapport till regeringen, där man föreslog hur det militära försvaret skulle utvecklas åren 2021–2025. Försvarsberedningen föreslog bland annat att Luftstridsskolan i Uppsala ombildas till Upplands flygflottilj (F 16). År 2020 föreslog Sveriges regering att återetablera flottiljen, vilken formellt invigdes igen oktober 2021.

I fredstid är Flygvapnet indelat i ett antal olika flygflottiljer. Antalet aktiva flygflottiljer har minskat genom de olika försvarsbesluten sedan slutet av kalla kriget. Efter en stor omorganisation av Försvarsmakten 1994 avskaffades CFV och ersattes av med generalinspektörer för flygvapnet, vilket 2003 ändrades till flygvapeninspektörer.

Den 1 januari 2014 återinfördes befattningen "Flygvapenchef" inom Försvarsmakten. Befattningen har inte samma uppgift som före 1994, utan har nu som uppgift att produktionsleda förbanden inom Flygvapnet och vara deras främste företrädare genom att omhänderta Försvarsmaktens traditioner.^[7][8]

Fördjupning: Lista över svenska flygdivisioner

I svenska flygvapnet har divisionerna sedan 1940-talet haft färger kombinerat med ett namn ur bokstaveringsalfabetet som namn. 4. divisionen kunde ha olika funktioner vid flottiljerna, till exempel kunde den fungera som stabsdivision, transportflyggrupp eller utbildningsenhet för meteorologer och värnpliktiga på flottiljerna, och var inte alla gånger utrustade med någon flygande utrustning.

Namnet på divisionen har varit för att visa vilken flygflottilj den tillhör. Exempelvis har första divisionen på F 10 Ängelholm benämnts Johan Röd. Motsvarande namn användes även som militär anropssignal, till exempel Johan 57, vilket motsvarade AJS 37 Viggen på F 10 Ängelholm.^[9]

Efter försvarsbeslutet 2004 omfattar flygvapnets organisation från och med den 1 juli 2005 fyra flottiljer samt en skolflottilj. Stridsflyget omfattar totalt tre flottiljer med totalt 96 flygplan av typ JAS 39 Gripen.^{[källa behövs][10]} Utöver JAS 39 Gripen består Flygvapnet av ett antal olika flyg- och helikoptersystem för bland annat signalspaning, trupptransporter, sjöräddning och ubåtsjakt.^[11] Genom Heavy Airlift Wing (HAW), som är ett europeiskt samarbete, har Flygvapnet även tillgång till tre stycken Boeing C-17 Globemaster III eller 550 flygtimmar per år av de tre flygplan som ingår i samarbetet.

Flygvapnet delas in i sju olika förbandstyper vilka är fördelade på flottiljerna.^[12]

Luftfarkost	Ursprung	Typ	Version	Aktiva[13]	Notering
Saab JAS 39 Gripen	Sverige	Enhetsflygplan Skolflygplan Enhetsflygplan Skolflygplan Enhetsflygplan	JAS 39C JAS 39D JAS 39E	71[14] 23[14] 3 (60)[15]	Totalt levererades 204 flygplan i A/B version till flygvapnet. Av dessa är drygt 30 uppställda i förråd medan andra uppgraderats till C/D-version. 14 C/D är på 10-årig leasing till Tjeckien. 14 C/D såldes till Ungern på leasing-köp kontrakt och 12 C-flygplan såldes till Thailand.[13] Ytterligare 60 E beställda. Mål att ha sammanlagt 120 C/D/E operativa.[16]
Saab S 100D Argus	Sverige	AEW&C	ASC 890	2	Båda flygplanen kommer att doneras till Ukraina.[17] 3 Saab Globaleye är beställda för att ersätta S 100D.[18]
Saab 340	Sverige	Transport	TP 100	2
Grob 120TP	Tyskland	Skolflygplan	Sk40	10	levererades 2023[19]
Gulfstream G-IV SP	USA	SIGINT VIP	S 102 B TP 102	2 1
Gulfstream 550	USA	VIP	TP 102	1
Lockheed C-130E/H Hercules	USA	Transport	TP 84A TP 84B TP 84C TP 84D	6	1 plan utrustat för lufttankning
Boeing C-17 Globemaster III	USA	Transport	C-17A	3	I samarbete med EU Heavy Airlift Wing
NH90	Finland (Patria)	Transport-helikopter	HKP 14[13]	18	Nio stycken är utrustade för ubåtsjakt
Agusta A109	Italien	Transport-helikopter	HKP 15[13]	20	Åtta stycken är konstruerade för sjöverksamhet.[20]
Sikorsky UH-60M Black Hawk	USA	Transport-helikopter	HKP 16[21]	15 (27) [22]	12 UH-60M beställdes i Juli 2024.[23]

F 22 Kongo

Det svenska flygvapnet deltog i strider i Kongo-Léopoldville för FN:s räkning. För ändamålet satte man mellan åren 1961 och 1963 upp förbandet F 22 Kongo med J 29 Tunnan och S 29 Tunnan.

FK01 och FK02

Varaktighet: Juni 2003 till juni 2004 Sverige bidrog till FN-insatsen United Nations Organization Stabilization Mission in the Democratic Republic of the Congo (MONUC) med flygplatsenheterna FK01 och FK02. Flygplatsen som bemannades låg i Kindu

Den 21 juni 2000 beslutade regeringen om att Försvarsmakten skulle sätta upp ett förband för att delta i fredsbefrämjande insatser.^[24] Förbandet skulle vara aktivt under åren 2001 och 2006. Inom Flygvapnet skulle två snabbinsatsförband sättas upp, vilka Skaraborgs flygflottilj (F 7) tillsammans med Norrbottens flygflottilj (F 21) skulle stå för. F 21 kom från den 1 januari 2001 att bidra med 211. spaningsflygdivisionen (Urban Röd), som bildade SWAFRAP AJS 37. Förbandet skulle kunna sättas in någonstans i Europa eller dess närhet inom 30 dagar.^[25]

Uzbekistan FU01 eller SWAFRAP C-130 var namnet på det svenska flygtransportförband från Skaraborgs flygflottilj som baserades i Termez, Uzbekistan under år 2004. Från början var det meningen att förbandet skulle basera i Kabul då man under våren 2004 fick en förfrågan från Nato om att bidra med flygtransportkapacitet till Isaf i Afghanistan. Men de visade det sig att det då inte fanns plats för det svenska flygplanet i Kabul och förbandet återgick till beredskap. Under sommaren kom de dock fram ett baseringsalternativ. Förbandet skulle istället basera i Termez, Uzbekistan, tillsammans med en enhet från Tyskland. FU01 hade rekryterats ur beredskapsförbandet SWAFRAP C-130 och bestod av 27 personer. Förbandets camp döptes till Camp IKEA. Ingående flygplanstyp är Lockheed C-130 Hercules (Tp 84).^[26]

Uzbekistan FU02 Uzbekistan FU02 var namnet på den fortsatta insatsen efter FU01. Återigen baserades förbandet i Termez, från var de var aktiva mellan augusti och oktober 2005. Förbandet bestod denna gång av 32 personer. Förbandschefer

• FU01: Övlt B. Höglund
• FU02: Övlt P-O Andersson

Swedish Air Element benämns den enhet från Skaraborgs flygflottilj som grupperar på Camp Marmal utanför Mazar-i Sharif i Afghanistan inom ramen för ISAF. Förbandets uppgift var bland annat att transportera personal och gods inom Afghanistan för ISAF:s räkning. Swedish Air Elements gruppering inom Camp Marmal kallas Camp Gustaf. Styrkan omfattar ca 30-40 personer. Ingående flygplanstyp är Lockheed C-130 Hercules (Tp 84).

• Insatser

SAE01 benämndes insatsen som genomfördes under maj till september 2009.

SAE02 benämndes insatsen som inleddes i maj 2010 och pågick till september 2010.^[27]

SAE ISAF MEDEVAC benämndes insatsen med Hkp10 under perioden april 2011 till mars 2013. Förbandets uppgift var medevactransporter mellan sjukhusen på militära baser i Afghanistan.

SAE ISAF UH-60 benämndes insatsen med Hkp16 som pågick under perioden april 2013 till mars 2014. Förbandet satt i beredskap för att på kortast tid som möjligt kunna lyfta från Camp Marmal och genomföra kvalificerad sjukvård under transport inom begreppet Golden Hour.

SAE C-130 benämns således den insats som påbörjades i maj 2012 och planeras pågå till september 2012.^{[28][uppföljning saknas]}

I samband med att Sverige tillsammans med fem andra nationer satte upp stridsgruppen Nordic Battlegroup 11, organiserades en basbataljon med flygelement, kallad Expeditionary Air Wing (EAW). Ansvarigt förband för EAW var F 17 Kallinge, dock ingick enheter ur Helikopterflottiljen (Hkpflj) och F 7 Såtenäs samt visst helikopterstöd ifrån Kroatien.^[29]

Expeditionary Air Wing hade som förband en beredskap på 10 dagar, det vill säga 10 dagar från larm till insats, och stod i beredskap perioden den 1 januari 2011 till 30 juni 2011.

I samband med att Nato den 28 mars 2011 kom med en formell förfrågan till Sverige om ett deltagande i Internationella militärinsatsen i Libyen,^[30] föreslog den svenska regeringen i en proposition^[31] den 29 mars 2011 att lyfta ur delar av Expeditionary Air Wing ur NBG och skicka dessa delar till insatsen i Libyen.^[32] Propositionen^[33] överlämnades till Sveriges riksdags Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet(UFöU). Den 31 mars 2011 röstade utskottet positivt till deltagande i den internationella flygförbudsinsatsen över Libyen och därmed överlämnade det till riksdagen Betänkande 2010/11:UFöU3 Svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen.^[34]

Den 1 april 2011 röstade riksdagen positivt till Sveriges deltagande i upprätthållandet av FN:s flygförbud över Libyen,^[35] dock med förbehåll om att styrkan ej fick angripa markmål mer än i självförsvar och att insatsen skulle pågå maximalt i tre månader. Styrkan som Sverige skickade bestod av åtta JAS 39 Gripen, ett Transportflygplan 84D och ett signalspaningsflygplan, S 102B Korpen. Utöver detta kom styrkan att uppgå till mellan 125 och 250 personer. Operationen, som fick namnet Flyginsats Libyen (FL01), innefattade en budget på 200 miljoner kronor.^[36][37] Den 14 april namngav Försvarsmakten sitt uppdrag inom Operation Unified Protector som Operation Karakal. Valet av just ordet Karakal angav Försvarsmakten som "en positiv metafor för det Libyska folket och någon form av koppling till Sverige". Detta med anledning av att Karakal är ett rovdjur som lever i Libyen och som liknar det svenska lodjuret.^[38]

Den 2 april 2011 lyfte de första stridsflygplanen ifrån F 17 och Ronneby flygplats med Sigonella flygbas i Italien som destination.^[29] Från riksdagens beslut till att flygplanen var på plats i Italien tog det 23 timmar.^[39] Det svenska bidraget kom under dess insats att vara samgrupperat på Sigonella-basen tillsammans med delar av Turkiets bidrag till militärinsatsen i Libyen. Efter några veckor på plats anslöt också Förenade Arabemiratens bidrag till insatsen till grupperingen på Sigonella. Utöver den svenska grupperingen på Sicilien placerades svenska officerare vid staber och stridsledningscentraler vid Neapel och Venedig i Italien samt vid Izmir i Turkiet.^[40]

Till en början fick FL01 problem, då flygdrivmedlet vid basen ej var anpassat för JAS 39 Gripen, antistatmedel Stadis 450 saknades, som i sig är en tillsats till jetbränsle. Som en snabb lösning på problemet genomfördes lufttankning från Tp84 samt tillfördes FL01 en drivmedelsgrupp ur EAW.^[41]

Den 9 juni 2011 inlämnade Regeringen en proposition rörande en förlängning av insatsen med ytterligare 90 dagar.^[42] I propositionen framgick att antalet JAS 39 Gripen minskas från åtta till fem, samt att Sverige också möjliggjorde ett tillförande av en bordningsstyrka för att hävda vapenembargot till sjöss. Dessutom tillfördes en enhet på 10 personer för informationsoperationer, Psyops, till förbandet.^[43] Propositionen antogs i riksdagen den 17 juni 2011 och förlängningen av insatsen beräknades från 27 juni. Norrbottens flygflottilj (F 21) utgjorde uppsättande förband.

Den 3 juli 2011 överlämnade chefen för FL01, överstelöjtnant Stefan Wilson, ansvaret för den svenska styrkan till chefen för FL02, Överste Fredrik Bergman.^[44]

I mitten av augusti 2011 meddelade NATO den svenska regeringen att, den av Sverige erbjudna, bordningsstyrkan ej var efterfrågad.^[45] Bordningsstyrkan ströks då ur förmågebredden för det svenska bidraget till insatsen. Den 21 september beslutade Riksdagen att styrkans mandat skulle förlängas med ytterligare 30 dagar, under samma förbandsmandat som för FL02.^[46]

På FN-dagen måndagen den 24 oktober 2011 kl 11.36 landade en rote ur FL02, efter att genomfört det sista uppdragen över Libyen. Totalt redovisades 344 flygplansrörelser, 1001 flygtimmar och 1607 recceexrep:s för den svenska insatsen.^[47] Den 25 oktober 2011 återvände de svenska stridsflygplanen till Sverige. Resan hem från Sigonella-basen i Italien gick över Bosnien, Kroatien, Ungern, Slovakien och Polen och avslutades över svenskt luftrum i pilformation över Blekinges kust. Formationen leddes av divisionschefen Michael Lundquist.^[48] Övrig personal i den svenska insatsen lämnade Sigonella-basen i slutet av oktober 2011.^[49]

Under hösten 2013 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2118, vilket innebar ett beslut att eliminera Syriens program för kemiska stridsmedel. Organisationen för förbud mot kemiska vapen, på engelska förkortat OPCW, var de som skulle göra jobbet och till stöd skickade Försvarsmakten en C-130 Hercules Tp84. Uppdraget har varit att flyga OPCW:s personal, inte att transportera kemiska stridsmedel.^[50]

Från den 1 januari 2016 bildar 211. stridsflygdivisionen tillsammans med 2. flygbasbataljonen vid Norrbottens flygflottilj förbandet Swedish Fighter Unit. Ett insatsförband som, efter särskilt regeringsbeslut, kan sättas in vid en beslutad insats. Förbandet står med 90 dagars beredskap, och tillhör reservstyrkeregistret, Response Force Pool. Totalt beräknas drygt 180 personer tjänstgöra i Swedish Fighter Unit, som leds av överstelöjtnant Claes Bernander.^[51]

Utöver försvarsmaktens gemensamma nivåhöjande skolor har det sedan grundandet av flygvapnet funnits ett antal olika skolor för kompetensutveckling och genomförande av intern utbildning av officerare och värnpliktiga.

• FM = Försvarsmakten
• FMHS = Försvarsmaktens Halmstadsskolor
• FMTS = Försvarsmaktens Tekniska Skola
• FMUndSäkC = Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum
• FV = Flygvapnet
• FCS = Flygvapnets centrala skolor
• MHS H = Militärhögskolan i Halmstad
• LSS = Luftstridsskolan

Flygvapenmuseum beläget vid militärflygfältet Malmens flygplats i Malmslätt väster om Linköping, är ett museum som visar det militära flygets utveckling i Sverige.

Vidare finns även de lokala och regionala museerna Jämtlands flyg- och lottamuseum i Östersund, Aeroseum i Göteborg, F 7 Gårds- och flottiljmuseum i Såtenäs, F 11 Museum i Nyköping, Ängelholms flygmuseum (F 10) i Ängelholm, F 14 Museum i Halmstad på FMTS, F 15 Flygmuseum i Söderhamn, Krigsflygfält 16 i Brattforsheden och Flygmuseet F 21 i Luleå.

• Lista över Försvarsmaktens flygplan
• Lista över svenska flygdivisioner
• Svenska försvarsmaktens organisation 1989
• Svenska försvarsmaktens organisation 1999
• Tre Vapen

• Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 95-97, 152-155. ISBN 91-971584-8-8 

• Wikimedia Commons har media som rör Svenska flygvapnet.
  Bilder & media
• Flygvapnets officiella webbplats
• Flygvapenmuseum
• Flygvapenmuseum - Flygvapnet 80 år

Svenska flygvapnets flyg- och helikopterdivisioner Attackflygdivisioner 61. attackflygdivisionen • 62. attackflygdivisionen • 63. attackflygdivisionen • 71. attackflygdivisionen • 72. attackflygdivisionen • 73. attackflygdivisionen • 141. attackflygdivisionen • 142. attackflygdivisionen • 143. attackflygdivisionen • 151. attackflygdivisionen • 152. attackflygdivisionen • 153. attackflygdivisionen • 163. lätta attackflygdivisionen • 164. lätta attackflygdivisionen • 171. attackflygdivisionen • 172. attackflygdivisionen • 173. attackflygdivisionen • 213. lätta attackflygdivisionen Jaktflygdivisioner 11. jaktflygdivisionen • 12. jaktflygdivisionen • 13. jaktflygdivisionen • 31. jaktflygdivisionen • 32. jaktflygdivisionen • 33. jaktflygdivisionen • 41. jaktflygdivisionen • 42. jaktflygdivisionen • 43. jaktflygdivisionen • 81. jaktflygdivisionen • 82. jaktflygdivisionen • 83. jaktflygdivisionen • 91. jaktflygdivisionen • 92. jaktflygdivisionen • 93. jaktflygdivisionen • 101. jaktflygdivisionen • 102. jaktflygdivisionen • 103. jaktflygdivisionen • 121. jaktflygdivisionen • 122. jaktflygdivisionen • 123. jaktflygdivisionen • 131. jaktflygdivisionen • 132. jaktflygdivisionen • 133. jaktflygdivisionen • 151. jaktflygdivisionen • 152. jaktflygdivisionen • 153. jaktflygdivisionen • 161. jaktflygdivisionen • 162. jaktflygdivisionen • 163. jaktflygdivisionen • 171. jaktflygdivisionen • 172. jaktflygdivisionen • 181. jaktflygdivisionen • 182. jaktflygdivisionen • 183. jaktflygdivisionen • 212. jaktflygdivisionen • 213. jaktflygdivisionen Spaningsflygdivisioner 101. spaningsflygdivisionen • 111. spaningsflygdivisionen • 112. spaningsflygdivisionen • 113. spaningsflygdivisionen • 115. spaningsflygdivisionen • 131. spaningsflygdivisionen • 172. spaningsflygdivisionen • 211. spaningsflygdivisionen Stridsflygdivisioner 42. stridsflygdivisionen • 71. stridsflygdivisionen • 72. stridsflygdivisionen • 101. stridsflygdivisionen • 102. stridsflygdivisionen • 171. stridsflygdivisionen • 172. stridsflygdivisionen • 211. stridsflygdivisionen • 212. stridsflygdivisionen Utbildningsflygdivisioner 71. skolflygdivisionen • 72. skolflygdivisionen • 73. skolflygdivisionen Övriga flygdivisioner 71. transportflygdivisionen • 73. transport- och specialflygdivisionen • 173. helikopterdivisionen • Flygtransportdivisionen • Huvudstadsjakten • Målflygdivisionen Se även: Lista över aktiva svenska flygdivisioner • Lista över svenska flygdivisioner (1936−2004)

Svenska Flygvapnets historiska och aktiva staber och förband Flygflottiljer F 1 • F 2 • F 3 • F 4 • F 5 • F 6 • F 7 • F 8 • F 9 • F 10 • F 11 • F 12 • F 13 • F 14 • F 15 • F 16 • F 17 • F 18 • F 19 • F 20 • F 21 • F 22 • F 30 • HKP F • Hkpflj • HAW Flygeskadrar E 1 • E 2 • E 3 • E 4 Staber Flygstaben (gamla) • Flygförvaltningen • Flygvapnets taktiska stab • Norra flygbasområdet • Norra flygkommandot • Mellersta flygkommandot • Södra flygbasområdet • Södra flygkommandot • Västra flygbasområdet • Östra flygbasområdet • Övre Norrlands flygbasområde Förband, skolor och centrum 17. flygbasjägarkompaniet • Basbefälsskolan • Flygbefälsskolan • Flygkrigshögskolan • Flygmedicincentrum • Flygtekniska skolan • Flygvapnets centrala skolor • Flygvapnets Halmstadsskolor • Flygvapnets kadett- och aspirantskola för marklinjen • Flygvapnets flygskola • Flygvapnets markteletekniska skola • Flygvapnets officershögskola • Flygvapnets sambands- och stabstjänstskola • Flygvapnets Södertörnsskolor • Flygvapnets teletekniska skola • Flygvapnets Uppsalaskolor • Flygförvaltningens verkstadsskola • Flygvapnets väderskola • Flygvapnets underofficersskola • Flygvapnets underrättelseskola • Flygvapnets uttagningscentrum • Försvarsmaktens Halmstadsskolor • Försökscentralen • Gripencentrum • Hallands flygkår • Informationsteknologiskolan • Krigsflygskolan • Luftstridsskolan • Roslagens flygkår • R3-skolan • Stridslednings- och luftbevakningsskolan • Svea flygkår Verkstäder, enheter och annan verksamhet Centrala Flygverkstaden Arboga • Centrala Flygverkstaden Malmslätt • Centrala Flygverkstaden Västerås • Försvarsmaktens flygverkstäder • Flygvapnets markteleenheter • Flygräddningsgruppen • Räddning Röjning Reparation • Stridsledning och luftbevakning • Statsflyget • Stabens flygavdelning

Försvarsmakten Ledning Högkvarteret Ledningsstaben (LEDS) · Produktionsledningen (PROD) · Insatsledningen (INS) · Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) · Generalläkaren (GL) · Informationsstaben (INFOS) · Juridiska staben (JURS) · Personalstaben (PERSS) · Försvarsmaktsledningen (FML) Försvarsgrensstaber Arméstaben (AST) · Flygstaben (FS) · Marinstaben (MS) Militärregioner Militärregion Gotland (MR G) · Norra militärregionen (MR N) · Mellersta militärregionen (MR M) · Västra militärregionen (MR V) · Södra militärregionen (MR S) Försvarsgrenar Armén Livgardet (LG) · Livgardesbrigaden (IB 1) · Dalregementet (I 13) · Norrbottens regemente (I 19) · Norrbottensbrigaden (NMekB 19) · Västernorrlands regemente (I 21) · Jämtlands fältjägarkår (JFK) · Livregementets husarer (K 3) · Norrlands dragonregemente (K 4) · Skaraborgs regemente (P 4) · Skaraborgsbrigaden (MekB 4) · Södra skånska regementet (P 7) · Södra skånska brigaden (MekB 7) · Gotlands regemente (P 18) · Bodens artilleriregemente (A 8) · Bergslagens artilleriregemente (A 9) · Luftvärnsregementet (Lv 6) · Göta ingenjörregemente (Ing 2) · Göta trängregemente (T 2) · Markstridsskolan (MSS) Flygvapnet Skaraborgs flygflottilj (F 7) · Upplands flygflottilj (F 16) · Blekinge flygflottilj (F 17) · Norrbottens flygflottilj (F 21) · Helikopterflottiljen (Hkpflj) · Luftstridsskolan (LSS) Marinen Första ubåtsflottiljen (1. ubflj) · Tredje sjöstridsflottiljen (3. sjöstridsflj) · Fjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj) · Stockholms amfibieregemente (Amf 1) · Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) · Marinbasen (MarinB) · Sjöstridsskolan (SSS) Hemvärnet Blekingegruppen (BLG) · Bohusdalgruppen (BDG) · Dalregementsgruppen (DRG) · Elfsborgsgruppen (EBG) · Fältjägargruppen (FJG) · Gotlandsgruppen (GLG) · Gävleborgsgruppen (GBG) · Hallandsgruppen (HAG) · Kalmar- och Kronobergsgruppen (KRAG) · Lapplandsjägargruppen (LJG) · Livgardesgruppen (LGG) · Livgrenadjärgruppen (LVG) · Norra Smålandsgruppen (NSG) · Norrbottensgruppen (NGB) · Skaraborgsgruppen (SKG) · Skånska gruppen (SSK) · Södermanlandsgruppen (SLG) · Södertörnsgruppen (UGS) · Upplands- och Västmanlandsgruppen (UVG) · Västerbottensgruppen (VBG) · Västernorrlandsgruppen (VNG) · Örebro- och Värmlandsgruppen (ÖVG) Stridskraft ledning- och underrättelse (LEDUND) Ledningsregementet (LedR) · Försvarsmaktens telekommunikations- och informationssystemförband (FMTIS) · Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum (FMUndSäkC) Stridskraft logistik (LOG) Försvarsmaktens tekniska skola (FMTS) · Försvarsmedicincentrum (FömedC) · Försvarsmaktens logistik (FMLOG) Försvarsmaktens specialförband Specialförbandsledningen (SFL) · Särskilda operationsgruppen (SOG) · Sjötransportenheten (STE) · Särskilda transportflyggruppen (STG) · Särskilda helikoptergruppen (SHG) · Särskilda sambandsenheten (SSE) · Specialförbandens fallskärmsskola (SFS) · Sektionen för operativ teknik (SOT) · Särskilda logistikgruppen för logistiskt stöd (SLG) · Försvarsmaktens operativa reserv (OR 18) EU:s stridsgrupper Nordic Battlegroup (NBG 08) · Nordic Battlegroup (NBG 11) · 42 Battle Group · Nordic Battlegroup (NBG 15) Totalförsvarsgemensamma centrum och skolor Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (Swedec) · Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC) · Totalförsvarets signalskyddsskola (TSS) Försvarsmaktens gemensamma centra Försvarsmaktens dykeri och navalmedicinska centrum (FM DNC) · Försvarsmaktens HR-centrum (FM HRC) · Försvarsmaktens internationella centrum (Swedint) · Försvarsmedicincentrum (FömedC) · Försvarsmaktens meteorologi- och oceanograficentrum METOCC) · Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum (FMUndSäkC) · Försvarsmaktens veterancentrum (VetC) Utbildning Försvarsmaktens militärhögskolor Militärhögskolan Halmstad (MHS H) · Militärhögskolan Karlberg (MHS K) · Försvarsmaktens stridsskolor Artilleriets stridsskola (ArtSS) · Hemvärnets stridsskola (HvSS) · Luftstridsskolan (LSS) · Ledningsstridsskolan (LedSS) · Luftvärnets stridsskola (LvSS) · Markstridsskolan (MSS) · Sjöstridsskolan (SSS) Försvarsmaktens övriga funktionsskolor Amröjskolan (AmröjS) · Flygbefälsskolan (FBS) · Flygvapnets flygskola (FlygS) · Fältarbetsskolan (FarbS) · Försvarsmaktens logistik- och motorskola (LogS) · Försvarsmaktens tekniska skola (FMTS) · Försvarsmaktens överlevnadsskola (Fös) · Tolkskolan (TolkS) Försvarsmaktens funktionsenheter Försvarsmaktens hundtjänstenhet (FHTE) · Försvarsmaktens militärpolisenhet (FM MPE) · Försvarsmaktens vinterenhet (FMVE) · Försvarsmusiken (FöMus) Försvarsmaktsgemensamma förband Försvarsmaktens logistik (FMLOG) · Försvarsmaktens telekommunikations- och informationssystemförband (FMTIS) Försvarsmakts- och totalförsvarsövningar Norrsken (FMÖ 82) · Sydfront (FMÖ 82) · Ostkust (FMÖ 83) · Västgräns (FMÖ 85) · Väst (FMÖ 86) · Mitt i Sverige (TFÖ 87/FMÖ 87) · Sydfront (FMÖ 89) · Nordanvind (FMÖ 91) · Orkan (FMÖ 93) · Aurora (FMÖ 17) · TFÖ 2020 · Aurora (FMÖ 20) Aurora (FMÖ 23)