Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Svenska Högarna

Svenska Högarna
Naturreservat
LandSverige
KommunNorrtälje kommun[1]
Area2 667,05 hektar[1]
- därav vatten2 562,109 hektar[2]
Inrättat10 december 1976[2]
Läge
Svenska Högarna
Svenska Högarna
Svenska Högarna
Utsträckning
Karta Områdets utsträckning.
Koordinat59°25′54″N 19°29′46″Ö / 59.43169236799°N 19.496058763161°Ö / 59.43169236799; 19.496058763161
Koder, länkar, kartor
IUCN-
kategori
IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat[2]
NVR-id2002199[1] (karta)
WDPA-id32614 (karta)
FörvaltareSkärgårdsstiftelsen i Stockholms län[1]
Webbplatslänk
Redigera Wikidata
Svenska Högarna
LägeNorrtälje kommun[1], Sverige[1]
Svenskt fyrnummer280000
Internationellt fyrnummerC6460
FyrkaraktärLFl W 15s 15M
Koordinater59.43169236799°N,19.496058763161°E[2]
Lyshöjd31 meter ö.h.
Tornets höjd18,4 meter
Byggår1874
Byggnadstypjärntorn med fackverksstag
Färgröd
Lysvidd15 nautiska mil
Nuvarande optik2:a och 4:e ordningens dioptrisk trumlins

Svenska Högarna är en ögrupp och ett naturreservat i Blidö socken i Norrtälje kommun i Stockholms län.

På den största ön Storön finns en fyrplats som också heter Svenska Högarna. Ögruppen är en av Stockholms norra skärgårds ostligaste utposter och ligger cirka 18 distansminuter rakt öster om nordspetsen på Möja. Svenska Högarna saknar reguljär båtförbindelse och är landets mest isolerade bebodda ö.

Historia

Svenska Högarna nämns i skrifter från Julita kloster i Södermanland redan 1488. Ön var då ett kronohamnsfiske dit munkarna reste för att byta till sig saltad strömming mot avlat. Här fanns då ett kapell med en kyrkogård. Norr om kyrkogården finns ett par stenlabyrinter, så kallade trojaborgar.

På 1700-talet gavs ett kungligt dekret som ålade byborna på Kudoxa och Rödlöga att hålla lots på Svenska Högarna. Den första permanenta lotsstationen byggdes 1793. På 1870-talet exproprierade staten ögruppen.

På Storön byggdes 1855 en fyrbåk som 1874 ersattes av en fyr konstruerad av Gustav von Heidenstam. Det är den enda Heidenstamfyren i Stockholms skärgård. Fyren automatiserades 1966 och avbemannades 1968. Fyrplatsen blev dock snart åter bebodd. År 2005 bodde fyra personer på ön. De arbetar bland annat åt Naturvårdsverket och Skärgårdsstiftelsen, samt SMHI som har en väderstation på ön.[3]

Natur

Svenska Högarna är ett naturreservat som omfattar Sveriges största marina reservat på 61 000 hektar[4][5] och har en intressant marinbiologisk fauna. Ön lockar många flyttfåglar. Bland häckande arter finns sillgrissla och labb. Naturen är karaktäristisk för den allra yttersta skärgården med karga klippor och låga krypande enar. Här finns bland annat två jättegrytor som kallas Jättegubbens byxor eller Trollgubbens byxor.[3] Ögruppens största ö, Storön, har uppmätts i mest soltimmar i hela landet.[6]

Bilder

Karta över Svenska Högarna 1901.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Källgård, Anders (2005). Sveriges öar. Carlssons bokförlag. sid. 411. Libris 9863749. ISBN 91-7203-465-3 
  4. ^ ”Svenska Högarna blir Sveriges största marina reservat”. Länsstyrelsen Stockholm. https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/om-oss/pressrum/nyheter/nyheter---stockholm/2020-03-31-svenska-hogarna-blir-sveriges-storsta-marina-reservat.html. Läst 1 april 2020. 
  5. ^ ”Isabella Lövin inviger Sveriges största marina reservat”. Regeringen.se. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/09/isabella-lovin-inviger-sveriges-storsta-marina-reservat/. Läst 2 september 2020. 
  6. ^ ”Solligan 2020”. Sveriges television. 24 juni 2020. https://www.svt.se/vader/solligan-2020. 

Webbkällor

Tryckta källor

  • Källgård, Anders; Ahlborg Johnny G. R. (2005). Sveriges öar. Stockholm: Carlsson. Libris 9863749. ISBN 9172034653 

Vidare läsning

  • Hedin, Anders (2005). Lysande skärgård. Stockholm: Max Ström. sid. 252-295, 365-366. Libris 9718074. ISBN 91-89204-77-8 
  • Hedin, Anders (1988). Ljus längs kusten: berättelser från tio svenska fyrplatser. Stockholm: Norstedt. sid. 188-229. Libris 7154748. ISBN 9118734324 
  • Thunman, Dan (2000). Sveriges fyrplatser: en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Norrköping: Sjöfartsverket. sid. 111, 125, 137, 139, 141, 180-181. Libris 8380547. ISBN 9186502190 

Externa länkar