Sven Grauers, född 20 december 1891 i Göteborg, död 13 september 1977, var en svensk historiker och skolman.

Grauers blev vid Göteborgs högskola filosofie magister 1916, filosofie licentiat 1919 och filosofie doktor 1920. Han var docent ï historia där 1920–1924, docent vid Stockholms högskola 1927–1944 och tilldelades professors namn 1944. Han var lektor i Nyköping 1923–1930, lektor vid Nya Elementarskolan i Stockholm 1930, rektor vid Högre lärarinneseminariet 1931–1943 och vid Statens normalskola 1943–1956. Han var också lärare vid Stockholms högskola 1944–1961.

Grauers var ordförande i Göteborgs högskolas studentkår 1918–1919, Historielärarnas riksorganisation 1947–1954, Karolinska förbundet 1957–1973, direktör för Statens psykologisk-pedagogiska institut 1944–1957 (styrelseordförande från 1944). Han invaldes som ledamot av Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1929 och av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 1952. Utöver nedanstående skrifter skrev han också uppsatser i historiska tidskrifter och publikationer samt var medredaktör för Historisk tidskrift 1944–1949. Han är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

• Arvid Bernhard Horn (1920)
• Det pfalziska restitutionskravet (1924)
• Lödöse nya tänkeböcker (1923)
• Bidrag till kännedomen om det karolinska enväldets uppkomst (1926)
• Sveriges riksdag l:4 (1932)
• Världshistorien 1660–1700 (1933)
• Ätten Wachtmeister genom seklerna I–III:1–2 (1941, 1946, 1953, 1956)
• Kring förspelet till 1680 års riksdag (1949)
• Karolinska enväldets näringspolitik (1960)
• Anna Sandström 1854–1931 (1961)
• Med Karl XII i fält (1964, 1965, 1967)
• Karl XII i Stralsund 1714–1715 (1975)

• Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
• Grauers, Sven i Vem är det 1977

• Sven Grauers i Libris