Stig Alvar Rybrant, ursprungligen Jonsson, född 8 augusti 1916 i Norrköping, död 9 augusti 1985 i Geiranger, Norge, var en svensk musiker (piano), kapellmästare, musikarrangör och kompositör.

Rybrant var son till kantorn Ernst Jonsson samt brorson till musikern och skribenten Gösta Rybrant, och var gift med pianisten Carin Gille.

Han studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1934–1943, och var 1944–1950 knuten till Kungliga Teatern. Från 1951 var han arrangör och dirigent vid Sveriges Radio, där han efterträdde Sune Waldimir, samt blev 1956 musiksektionschef vid Sveriges Radio. Hans verkförteckning upptar balettmusik, orkester- och kammarverk samt sånger.^[4]

Under sin studietid var han pianist och arrangör för Kvartetten Synkopen.

Rybrant blev ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1974. Han är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.^[5]

• 1947 – Människor i stad
• 1947 – Krigsmans erinran
• 1949 – Farlig vår
• 1950 – Medan staden sover
• 1952 – Eldfågeln
• 1953 – I dur och skur

• Symfoni nr.1 i E-moll 1940
• Lustspelsovertyr (Der Hasardeur) 1943

• Stig Rybrant i Vem är det 1985
• Stig Rybrant på Svensk Filmdatabas
• Stig Rybrant på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960

• Stig Rybrant på Svensk mediedatabas
• Stig Rybrant på Internet Movie Database (engelska)
• Inspelningar på archive.org:
  • Spökbrigaden med Populärorkestern.
  • Nissernes vagtparade med Populärorkestern.