Stannit
Stannit (mörkgrå), kopparkis (mässingsgul) och kvarts (klara stavar) från Yaogangxian-gruvan (瑶岗仙矿), Hunan, Kina.
Kategori	Sulfosalter
Grupp	Stannitgruppen
Dana klassificering	02.09.02.01
Strunz klassificering	02.CB.15a
Kemisk formel	Cu2FeSnS4
Färg	Stålgrå, järnsvart, kan ha blå skiftning
Förekomstsätt	Sällsynt som pseudooktraediska kristaller, också massivt, granulerat och spritt
Kristallstruktur	Tetragonalt - skalenoedriskt
Tvillingbildning	Penetrationstvillingar på {102}
Spaltning	Otydlig på {110} och {001}
Brott	Ojämnt
Hårdhet (Mohs)	4
Glans	Metallisk
Pleokroism	Svag
Transparens	Ogenomskinlig
Fluorescens	Ej fluorescerande
Streckfärg	Svart
Densitet	4,3–4,5
Typlokal	West Wheal Kitty, Cornwall, UK[1]

Stannit, Cu₂FeSnS₄, är ett svavelhaltigt mineral med koppar, järn och tenn. [ Stannit påträffas i tennbärande hydrotermala mineraliseringar tillsammans med kopparkis, zinkblände, tetraedrit, arsenikkis, pyrit, kassiterit, och volframit.

Namnet kommer från latin för tenn: Stannum. Stannit beskrevs första gången 1797 i en förekomst i Wheal Rock, St. Agnes, Cornwall, England.

Utöver typlokalen West Wheal Kitty i Cornwall förekommer mineralet också vid Freiberg i Sachsen, i Bolivia samt på Tasmanien. I Sverige har stannit påträffats som små korn i blyglans i Tunaberg, Södermanland.^[2]

Zink är vanligt förekommande och ersätter då järn. Stannit bildar fast lösning med mineralet kesterit Cu₂ZnSnS₄. Spår av germanium kan förekomma.

Stannit används som en tennmalm. Stannit består av cirka 28% tenn, 13% järn, 30% koppar och 30% svavel av massan. Det förekommer också i viss utsträckning utvinning av koppar.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1979
• http://webmineral.com/data/Stannite.shtml#.VpEOrfnhDIU
• http://www.mindat.org/min-3747.html

• http://rruff.info/uploads/ZK89_434.pdf