Sponsor kallas den juridiska person eller privatperson som medvetet stöder ekonomiskt eller tillhandahåller tjänst för en annan verksamhet i utbyte mot annan tjänst. I idrottssammanhang är det vanligt att få som motprestation exponering, det vill säga reklam- och olika marknadsföringsvärden. Sponsorer är väldigt vanliga inom dagens idrottsrörelse men förekommer också inom kultur och i ideella verksamheter. Fördelningen mellan den första gruppen och de två sista är ungefär 70 respektive 30 %. Humansponsring och livsstilsponsring är exempel på andra mer specifika områden.^[1]

Verbet sponsring började användas mer utbrett i Europa och Sverige på 1980-talet. Själva fenomenet sponsring, som det idag uppfattas, uppstod i USA. Sponsorskap har där gått från att förknippas med gåvor till att idag anses som ett etablerat marknadsföringsverktyg, där båda parter har mycket att vinna.^[2] I Sverige spreds till sponsring alltmer inom sportens under 1970/80-talet, i början var det kontroversiellt inom vissa sporter där folkrörelsetraditionen var stark och sponsring sågs som en del av en osund professionalisering. Under 1980-talet spreds också sponsringen också till kultursektorn, inte minst genom ett antal uppmärksammade samarbeten mellan stora kulturinstitutioner och globalt verksamma företag/varumärken.^[3] I äldre tider kunde kontrahenten löftesgivaren, beskyddaren, istället heta mecenat om det var kultur som sponsrades.

Termen sponsor kommer etymologiskt av latinets sponsio, vilket betyder löfte avgivet vid utgjutandet av ett dryckesoffer i den gamla romerska religionen, och har funnits i svenska språket sedan 1954.

För att få avdragsrätt för sponsring krävs det att sponsorn i utbyte mot pengarna eller varorna som sponsringen avser mottagit motprestation till ett motsvarande värde, annars rör det sig om en gåva, vilken inte är avdragsgill.

• Mecenat
• Beskyddare
• Gåva