Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Somme (släkt)

Uppslagsordet ”Some” leder hit. För orten i Burkina Faso, se Somé.
Somme
UrsprungSmåland och Östergötland
StamfarSven Somme
SätesgårdGöberga
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1650
SvärdssidanSven Somme, död 1624
SpinnsidanMärta Somme, död 1650

Somme, eller Some, är en utdöd svensk frälsesläkt med gårdar i Småland och Östergötland. Sätesgård i släkten var tidigt Sjötorp, och senare också Göberga i Linderås socken i Småland. Släkten dog ut på manssidan 1624 med Sven Somme den yngre.

Historik

Släkten Somme härstammar från väpnaren Sven Somme (också Sume eller Sumbe) till Sjötorp (död 1437), Linderås socken i Småland.

Hans son Abraham Somme (död tidigast 1474) var häradsdomare i Norra Vedbo 1474 och blev far till Sven Abrahamsson (död tidigast 1491) i Göberga i Linderås.

Den sistnämndes son Måns Svensson (död 1571) var fogde 1527–31 i Åbo och 1533-35 i Stockholm, där han 1534 fungerade som åklagare mot anstiftarna av det så kallade klockupproret. Utan att kunna beläggas tidigare ha varit i krigstjänst eller verksam till sjöss utnämndes han 1535 av Gustav Vasa under grevefejden till amiral för den svenska flotta som tillsammans med danska och preussiska flottor besegrade den Lübeckska flottan vid Bornholm och i Lilla Bält.

Måns Svensson utnämndes 1537 till lagman på Öland, vilket ämbete han behöll till sin död. Trots sin lågfrälse börd kunde han 1539 gifta sig med riddaren och riksrådet Ture Eriksson (Bielke)s dotter Anna.

Släkten Somme dog ut på manssidan med häradshövdingen Sven Somme 1624, på kvinnosidan med brorsdottern Märta Somme omkring 1650.

Vapensköld

Ättens vapen var ett rött tjurhuvud på ett blått fält.

Medlemmar av släkten

Kalmar slott

Tre medlemmar av ätten Somme har varit ståthållare för Kalmar slott. Den förste var Germund Svensson Somme 1540-48, den andre var under något års tid Måns Svensson 1565-66, och den tredje Christer Somme 1611.

Källor

Litteratur

  • Folke Wernstedt, Hans Gillingstam, Pontus Möller: Äldre svenska frälsesläkter : ättartavlor. Band 1:3, Riddarhusdirektionen, Stockholm 1989, ISBN 91-7970-898-6, sidorna 250-55