Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Sant'Andrea dei Vascellari

Sant'Andrea dei Vascellari
Kyrka
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via dei Vascellari 69, hörnet Via dei Salumi
Invigd 821
Dekonsekrerad/
Riven 		 
 - Dekonsekrerad 1942
Sant'Andrea de Scaphis
SAndrea dei Vascellari.JPG
Information
Typ av museumModern konst, samtida konst
PlatsRom, Italien
AdressVia dei Vascellari 69
Etablerat6 april 2015
Etablerat avGavin Brown
Webbplats
Sant'Andrea de Scaphis

Sant'Andrea dei Vascellari, även benämnd Sant'Andrea de Scaphis,[1] är en dekonsekrerad kyrkobyggnad i Rom, helgad åt aposteln Andreas. Kyrkan är belägen vid Via dei Vascellari i Rione Trastevere. ”Vascellari” syftar på de keramikhandlare som hade sina bodar i grannskapet. ”Scaphis” (latin scapha) åsyftar de roddbåtar som hade sina förtöjningsplatser vid Tibern i närheten av kyrkan.

Kyrkans historia

Den första kyrkan på denna plats konsekrerades år 821, då Paschalis I var påve.[2] År 1574 upphävde Gregorius XIII kyrkans rätt som församlingskyrka och förlänade den åt korvhandlarnas skrå (Università dei mercanti dei salumi), som lät restaurera kyrkan. 1590 blev Sant'Andrea mötesplats för Det allraheligaste Sakramentets brödraskap, som även disponerade den närbelägna kyrkan Santa Cecilia. Detta brödraskap företog en renovering av kyrkan; den nuvarande fasaden stammar från denna tid.

Under 1700-talet tillföll kyrkan keramikhandlarnas skrå (Università dei vascellari). Då dessa näringsidkare inte hade något eget brödraskap, införlivade Det allraheligaste Sakramentets brödraskap namnen på keramikhandlarnas skyddspatroner i sitt namn och blev Confraternità del SS. Sacramento e dei SS. Andrea Apostolo e Maria Salome dei Vascellari. Skrået upplöstes 1801, medan brödraskapet förfogade över kyrkan till omkring 1940. Den italienske historikern Vincenzo Forcella betecknade dock redan 1878 kyrkan som förfallen. År 1941 dekonsekrerades kyrkan och omvandlades först till förrådsutrymme och senare till snickarverkstad.[3] En del av inredningen och inventarierna har gått förlorade, medan en del bevaras i kyrkan Santa Cecilia; detta gäller golvbeläggningen i majolika, de sakrala inventarierna, altarmålningen, en inskription från år 1619, ett notställ från 1700-talet samt kyrkans klockor. Därtill finns i Santa Cecilia ett antependium med en framställning av de heliga Andreas, Cecilia och Valerianus.[4]

Inskriptionen från år 1619 lyder:[5]

GIO BATTISTA GISBERTI LASCIÒ
ALLA VENERABILE COMPAGNIA
DI S. CECILIA SCVDI CINQVE
L'ANNO CON PESO DI VNA
MESSA L'ANNO COME PER
TESTAMENTO ROGATO PER
GL'ATTI DEL ALESSANDRINI
NOTARO CAPITOLINO LI XII
DECEMBRE MDCXIX

I slutet av 1960-talet var byggnaden samlingslokal för en katolsk ungdomsorganisation. Därefter var den ånyo snickarverkstad. År 2010 blev byggnaden privatbostad. Sedan år 2015 utgör byggnaden ett konstgalleri och filial till det New York-baserade Gavin Brown's Enterprise.

I den forna kyrkans interiör återstår två kolonner med korintiska kapitäl där altaret stått samt två kolonner med doriska kapitäl på ömse sidor om ingången.[6]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

Katalog År Benämning
Catalogo di Cencio Camerario 1192 sco. Andree trans Tyberim[7]
Il Catalogo Parigino cirka 1230 s. Andreas a Savo[8]
Il Catalogo di Torino cirka 1320 Ecclesia sancti Andree de Clavis[9]
Il Catalogo del Signorili cirka 1425 sci. Andree de schiaffis[10]

Bilder

  • Porten.
    Porten.
  • Sant'Andrea dei Vascellari (nummer 1110 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748. Fältet markerat i blått avser Tibern.
    Sant'Andrea dei Vascellari (nummer 1110 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748. Fältet markerat i blått avser Tibern.
  • Sant'Andrea dei Vascellari på en karta från år 2016.
    Sant'Andrea dei Vascellari på en karta från år 2016.

Källor

Noter

  1. ^ Hülsen 1927, s. 192
  2. ^ Lombardi 1993, s. 298
  3. ^ Chiavoni 2008, s. 32
  4. ^ Chiavoni 2008, s. 32–33
  5. ^ Forcella 1878, s. 285
  6. ^ Chiavoni 2008, s. 33
  7. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#87. Läst 20 juli 2020. 
  8. ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#133. Läst 20 juli 2020. 
  9. ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#241. Läst 20 juli 2020. 
  10. ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#319. Läst 20 juli 2020. 

Webbkällor

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 676. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1243. OCLC 2997278 
  • Buchowiecki, Walther; Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. sid. 251–253. ISBN 3-85119-266-4 
  • Chiavoni, Emanuela (2008) (på italienska). Il disegno di oratori romani: Rilievo e analisi di alcuni tra i più significativi oratori di Roma. Roma: Gangemi. sid. 30–35. ISBN 978-88-492-6493-7 
  • Forcella, Vincenzo (1878) (på italienska). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri. "12". Roma: Cecchini. OCLC 162746162 
  • Gigli, Laura (1982) (på italienska). Rione XIII Trastevere. Guide rionali di Roma. "3". Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 160–162. OCLC 886010187 
  • Huetter, Luigi (1953). ”Lamento sulle chiese derelitte” (på italienska). Studi Romani (Roma: Istituto di Studi Romani) 1 (1): sid. 177–186. ISSN 0039-2995. OCLC 908259615. Läst 20 juli 2020. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 192. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 

Externa länkar

Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sant%27Andrea_dei_Vascellari