Blodtopp
Blodtopp | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Rosordningen Rosales |
Familj | Rosväxter Rosaceae |
Underfamilj | Rosoideae |
Släkte | Pimpinellsläktet Sanguisorba |
Art | Blodtopp S. officinalis |
Vetenskapligt namn | |
§ Sanguisorba officinalis | |
Auktor | L. |
Blodtopp (Sanguisorba officinalis) är en ganska sällsynt växt i Skandinavien, i Sverige ursprungligt vild endast på Gotland, där den finns på ängar på öns östra del, i Norge däremot mera utbredd, nämligen på flera ställen vid kusten runt landets sydligaste del upp till Hardangerfjorden.
Blodtopp är nära släkt med småborren som den även liknar till storlek och byggnad, även om bladen är kala och blågröna och blommorna blodröda i kort, rundat ax. Till blomman är denna art avvikande genom att hyllet är en färgad, 4-bladig kalk (vars blad till ställningen motsvarar blomfodret hos de närstående släktena), ståndarna är endast 4 till antalet, och pistillens märke är 2-delat, långhårigt och pensellikt. Skenfrukten är torr och hård och har inte någon spridningsmekanism, såvida man inte räknar de 4 smala hinnkanterna i dess hörn, som i viss mån bidrar till att skenfrukten kan föras iväg av vinden.
Medicinsk användning
Blodtopp var förr i tiden en medicinalväxt ("officinalis") och kallades även "pimpinell", "pimpernell" eller "bibernell", på apotekslatin "Pimpinella italica".
Inom folkmedicinen används blodtopp invärtes vid diarré och utvärtes vid brännsår (färsk, skalad rot). Även färsk saft av blommande växt kommer till användning. Aktiva ämnen är garvämnen, saponiner och flavonoider. [1]
Källor
- ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
Externa länkar
- Den virtuella floran
- Blodtopp i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Blodtopp.