Saluki
Rasgrupp (FCI)	Grupp 10, sektion 1 Långhåriga vinthundar och vinthundar med behäng
Rasgrupp (SKK)	Grupp 10 Vinthundar
Ursprungsland	Mellanöstern (FCI har ansvar för standarden)
Rasklubb	Svenska Salukiringen
Specialklubb	Svenska Vinthundklubben
Varianter	släthårig, långhårig
Rasstandard	FCI 269  PDF
Mankhöjd
Hund	58–71 cm
Tik	förhållandevis mindre

Saluki är en hundras från Mellanöstern. Den är en vinthund som traditionellt använts till hetsjakt på gasell och hare, men idag är salukin främst sällskapshund.

Som rastyp är salukin känd sedan antiken. Beduiner över hela Mellanöstern från Iran till Nordafrika har bedrivit avel med saluki för jakt. Salukins jaktstil går ut på att hunden jagar med synen, löper ifatt bytet och håller fast det tills jägaren kommer fram för att avliva det. Denna sorts jakt simuleras i hundsporten lure coursing. Salukin är en särpräglat heterogen ras och finns i flera typer från olika delar av sitt stora utbredningsområde. Den typ som blivit vanligast i västerlandet är shami som betyder syrisk. Salukin har även kallats persisk vinthund,^[1] medan den på persiska kallas tazi som betyder stormare, snabbspringare (tazi på persiska kommer från verbet takhtan (تاختن) som betyder springa fort, språngmarsch och storma).^[2][3] eller Sagi-i-tazi som betyder arabisk snabbspringare.^[1] På arabiska kallas den el hor som betyder den ädla. Enligt tradition såldes inte hundarna utan gavs bort som tecken på heder eller vänskap.

På en målning av Henrik den fromme (1473-1541), hertig av Sachsen, av Lucas Cranach den äldre (1472-1553) finns en hund som identifierats som en saluki. I dogepalatset i Venedig finns en målning av Paolo Veronese (1528-1588) från cirka 1560 som visar hur dogen Girolamo Priuli (1486-1567) tagit emot två saluki i gåva av den persiska ambassadören. 1840 kom enstaka saluki till Storbritannien. 1895 importerades saluki från prins Abdullah (1882-1951) i dåvarande Hijaz, nuvarande Jordanien. Det var först i och med britternas krig mot Osmanska riket under första världskriget som soldater förde med sig saluki hem och varaktig avel kom igång. Men redan 1912 bildades den första rasklubben i Storbritannien och den brittiska kennelklubben the Kennel Club erkände rasen 1922. Fem år senare skrevs den brittiska rasstandarden som är unik såtillvida att den tar hänsyn till att saluki är en heterogen ras. Det är denna standard som också ligger till grund för den som gäller bland den internationella hundorganisationen FCI:s medlemsorganisationer.

Salukin är, som de flesta vinthundar, lugn inomhus men dess jaktinstinkter kan framträda utomhus. Den är vanligen något reserverad men vänlig till sin karaktär mot främmande människor. Salukin anses när det gäller lydnadträning ofta som svårtränad jämfört med många andra raser. Detta beror ofta på ett bristande intresse hos hunden. Med hänsyn till rasens karaktär och med rätt stimulans går salukin dock bra att träna.

De flesta pälsfärger är tillåtna på en saluki, med vissa undantag. Tillåtna färger enligt rasstadaren är vit, gräddfärgad, fawn, guldfärgad, röd, grizzle och rödbrun. Trefärgade hundar i vitt, svart och rödbrunt (tricolor) eller svarta och rödbruna hundar (black and tan) är också tillåtna enligt rasstandaren. Tigrerad päls, så kallad brindle, är dock inte önskvärt.

• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
• Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
• Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
• Tine Luther: Beduinernes stolte følgesvend, Hunden nr 11 2006, medlemsblad för Dansk Kennel Klub  PDF
• Extended breed standard of the Saluki, Australian National Kennel Council (ANKC)  PDF
• Saluki, Meet the Breeds, American Kennel Club (AKC) (läst 2012-07-11)
• Saluki, Breed Information Centre, The Kennel Club (läst 2012-07-11)

Wikimedia Commons har media relaterad till Saluki.

• Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Salukiringen  PDF