AB S:t Eriks Lervarufabriker var en keramikverkstad och ett tegelbruk i Uppsala mellan 1888 och 1962.

Företaget startades 1888 som Uppsala Nya Kakelfabrik på Blomgatan 9 i stadsdelen Erikslund och tillverkade huvudsakligen kakelugnar.

1907 bildades AB S:t Eriks Lervarufabriker som tog över kakelfabriken. Produktionen breddades till konst- och hushållsgods.

1908–1909 uppfördes en ny tegelbruksbyggnad i kvarteret Grenen. På samma plats finns idag Tiundaskolan. 1937 såldes kakel- och keramikfabriken till Uppsala-Ekeby AB, medan tegelbruket blev kvar i bolagets ägo. 1942 startades även en cementvarufabrik, där idag Tiunda IF:s sportplats ligger. 1962 flyttade företaget sin verksamhet till Husbyborg, nedlade tegelproduktionen och bytte samtidigt namn till AB S:t Eriks Betong.

Det år 1907–1909 uppförda tegelbruket var för sin tid mycket avancerat med ångturbin och kammartork.^[1] Tegelbruket hade en 90 meter lång ringugn med sexton kammare. Årsproduktion år 1939: 100 000 enkupiga strängtaktegel, 200 000 tvåkupiga strängtaktegel, 50 000 falstaktegel, 300 000 tegelrör, 1,3 miljoner lättmurtegel, 0,8 miljoner högporösa murtegel samt 0,2 miljoner av fasadtegel, mellanväggsplattor och specialtegel.^[2] Årsproduktionen kunde uppgå till 6 miljoner mur- och taktegel. En specialbeställning var tegel till Cyrillus Johanssons Centrumhus i korsningen Kungsgatan–Sveavägen i Stockholm.

Kakelugnstillverkningen fick en ny inriktning omkring 1910 med modeller hämtade från 1700-talet och genom avtal med Nordiska museet återupptogs tillverkningen av äldre mönster. Företaget ställde ut på Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm och hade egen utställning i Uppsala men även på Drottninggatan i Stockholm. Flera arkitekter formgav kakelugnar för tillverkning vid S:t Erik, till exempel Gunnar Asplund, Carl Westman och Cyrillus Johansson.

Hushållsgods av Agda Österberg tillverkades inför Hemutställningen 1917. På 1920- och 1930-talen tillverkades konstnärlig keramik. En rad kända konstnärer verkade under dess storhetstid vid fabriken, bland andra Sven Boberg, Edvin Ollers 1925–1927, Anna-Lisa Thomson, Märta Ankarswärd-Grönvall, Hildur Haggård, Gertrud Lönegren 1932–1936, Maggie Wibom 1935–1936 och Greta Runeborg-Tell 1935–1937.

• Uppsala industriminnesförening om S:t Eriks cementvarufabrik
• Upplandia: Fabriken externt

• S:t Eriks Lervarufabriker – numera ett minne blott, Sten Sjöstedt, artikel i årsboken Uppland 1971
• Produktionen vid kakelfabriken 1907-1937, Anna Hedstrand, artikel i årsboken Uppland 1971
• Estelle Schlossman (1996) Lergodskonstnärer, sid. 35-40
• Lööv-Brinkhagen: S:t Eriks – ett gott stycke industrihistoria. Uppsala 2015