Sãotoméärla
| Sãotoméärla Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Motacilla Sharpe, 1892 |
| Art | Sãotoméärla M. bocagii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacilla bocagii | |
| Auktor | Sharpe, 1892 |
| Synonymer | |
| |
Sãotoméärla[2] (Motacilla bocagii) är en mycket liten tätting i familjen ärlor som enbart förekommer på ön São Tomé i afrikanska Guineabukten.[3]
Utseende och läten
Sãotoméärla är en mycket liten (10 centimeter lång), långbent och kortstjärtad skogslevande fågel. Huvudet är mörkbrunt med ett mycket svagt streck bakom ögat. Haken är blekare, ryggen mörkbrun och undersidan orangebrun. Vingarna är även de mörkbruna, med svarta handpennor och orangebrunkantade tertialer. Näbben är lång och tunn, benen långa och ljusa. Lätena är tunna men vidljudande: tseeeep och tsuuit.[1]
Utbredning och systematik
Fågeln återfinns enbart lokalt i skogar på ön São Tomé i Guineabukten,[3] och där endast i södra och centrala delarna.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap
Sãotoméärlan placerades tidigare i sångarna intill långnäbbarna i släktet Macrosphenus, som nu först till familjen afrikanska sångare (Macrosphenidae). Genetiska studier visar dock förvånande nog att den är just en ärla och förs därför numera till släktet Motacilla.[4]
Levnadssätt
Fågeln återfinns i fuktiga skogar, framför allt i områden med stenblock där den födosöker efter invertebrater på marken.[1] Tidigare trodde man att den enbart förekom i låglänta skogar och nära vatten, men den har sedermera även påträffats i branta bergsskogar över 1300 meter över havet långt från vatten.[1]
Status
IUCN kategoriserar arten som sårbar.[1] Världspopulationen uppskattas till endast 250-1000 fåglar, men beståndet är stabilt och den upplevs som relativt vanlig i rätt levnadsmiljö.[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den portugisiske ornitologen José Vicente Barboza du Bocage (1823-1907).[5]
Referenser
- ^ [a b c d e f g] Birdlife International 2013 Amaurocichla bocagii Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör sãotoméärla.
Wikispecies har information om sãotoméärla.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|