Rudolf Nietzki
| Rudolf Nietzki | |
 | |
| Född | 9 mars 1847[1] Lidzbark Warmiński, Polen |
|---|---|
| Död | 28 september 1917[1] (70 år) Neckargemünd[2], Tyskland |
| Begravd | Hauptfriedhof Freiburg im Breisgau |
| Medborgare i | Kejsardömet Tyskland |
| Sysselsättning | Kemist, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Basels universitet |
| Redigera Wikidata | |
Rudolf Hugo Nietzki, född den 9 mars 1847 i Heilsberg, Ostpreussen (idag Lidzbark Warmiński i Polen), död den 28 september 1917 i Neckargemünd var en tysk kemist som framförallt sysslade med färgämnen. Som professor vid universitetet i Basel i Schweiz initierade han universitetets samarbete med den lokala kemiska industrin.
Biografi
Nietzki föddes i en protestantisk familj.[3] och var son till Carl Johann Emil Nietzki, präst, rektor och författare.[4] Han studerade på Königsberg gymnasium, som han lämnade innan han tog examen och började sedan utbilda sig till apotekare.[3] Han fortsatte sina studier i farmaci i Zinten (nu Kornevo, Kaliningrad, Ryssland) och Kreuzburg, Schlesien (nu Kluczbork, Polen).[4] År 1865 utbildade han sig till assistent[3] och arbetade sedan som apotekare i Hirschberg, Schlesien, där han lärde känna Paul Ehrlich, som senare uppfann kemoterapi.[4]
Nietzki fortsatte sina studier i farmaci vid universitetet i Berlin 1867-1870. Han tjänstgjorde som militär apotekare under fransk-preussiska kriget 1870–71 och återvände sedan till universitetet. Nietzki avlade Staatsexamen för att 1871 bli apotekare och tjänstgjorde som privat assistent till kemisten August Wilhelm von Hofmann. År 1874 avlade han sin doktorsexamen vid universitetet i Göttingen.[3]
År 1880 gifte sig Nietzki med Minna Bickerle. Han flyttade till Basel, Schweiz, där han arbetade för Geigy, samtidigt som han studerade för sin habilitering för den schweiziska kemisten Jules Piccard 1884 vid universitetet i Basel.
Karriär
Efter doktorsexamen arbetade Nietzki som analytiker vid Matthes & Webers svavelsyra- och läskfabrik i Düsseldorf.[3] Från 1876 var han assistent till Antoine Paul Nicolas Franchimont vid Leiden University.[4] År 1879 började han arbeta för Kalle & Co. i Biebrich, Rheinland-Pfalz.[4] I ett brev till Heinrich Caro samma år skrev Nietski om sin position hos detta färgföretag: "Jag har mitt eget lilla men trevliga laboratorium och inget att göra med tillverkningen. Dessutom kommer jag att ha samma position som du har i Ludwigshafen: En uppfinnares!”[5]
Nietzki utnämndes till docent i kemi vid universitetet i Basel 1887. År 1888 skrev han en högt ansedd lärobok om organiska färgämnen. År 1895 blev han professor i kemi.[3] Han specialiserade sig på industriellt användbara färgämnen och initierade universitetet i Basels samarbete med den kemiska industrin. Han arbetade i sitt privata laboratorium, subventionerat av staten, i Kleinbasel isfabrik assisterad av Friedrich Fichter som oorganisk kemist och Hans Rupe som organisk kemist. Nietzki avgick på grund av sjukdom 1911[6] och utnämndes då till professor emeritus av universitetet. Han dog den 28 september 1917 i Neckargemünd, Baden-Württemberg.[3]
Vetenskapligt arbete
Nietzki spelade en ledande roll i utvecklingen av en ny klass av syntetiska färgämnen härrörande från stenkolstjära.[4]Han gjorde sig ett namn genom sitt arbete med kinonderivat och azofärgämnen. År 1876 analyserade han det syntetiska färgämnet Anilinschwarz (svart anilin) och år 1877 upptäckte han att indaminfärgämnen bildades i den oxidativa kopplingen av p-diaminer och monoaminer. Han syntetiserade nitranilsyra och utvecklade en enkel metod för framställning av 1,4-Bensokinon. År 1878 skapade han "Biebrich scarlet" det första tetra azo-färgämnet.[3] Under arbetet på Kalle & Co. kunde Nietzki fastställa att Raphael Meldolas syntetiska färgämne, Meldola's Blue, ingick i oxazinklassen.[3]
Bibliografi i urval
- Chemie der organischen Farbstoffe
- första upplagan 1889
- engelsk översättning 1892 Chemistry of the organic dye-stuffs
- andra upplagan 1894
- tredje upplagan 1897
- fjärde upplagan 1901
- femte upplagan 1906
- första upplagan 1889
- R. Nietzki; Th. Benckiser (1885). ”Ueber Hexaoxybenzolderivate und ihre Beziehungen zur Krokonsäure und Rhodizonsäure”. Berichte der Deutschen Chemischen Gesellschaft 18: sid. 499–515. doi:. https://zenodo.org/record/1425379.
- Rudolf Nietzki (2008). Chemistry of the Organic Dyestuffs. translated by A. Collin and W. Richardson. Nachdruck als Taschenbuch: Verlag BiblioBazaar. ISBN 978-1110018376.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rudolf Nietzki, 19 juli 2021.
- Holm-Dietmar Schwarz, 1999, Nietzki, Rudolf Hugo i Neue Deutsche Biographie.
- Martin Kurz, 2010, Rudolf Nietzki i Historisches Lexikon der Schweiz.
- Charpa, Ulrich; Deichmann, Ute (2007-01-01). Jews and Sciences in German Contexts: Case Studies from the 19th and 20th Centuries. Mohr Siebeck. ISBN 978-3-16-149121-4. https://books.google.com/books?id=00dDXnUck9QC&pg=PA62. Läst 13 oktober 2015.
- ”Die Anfänge des Fachs Chemie an der Universität Basel” (på tyska). Die Anfänge des Fachs Chemie an der Universität Basel. University of Basel. 2010. https://unigeschichte.unibas.ch/fakultaeten-und-faecher/phil.nat.-fakultaet/zur-geschichte-der-phil.nat.-fakultaet/chemie.html.
- Kurz, Martin (2010-03-06). ”Nietzki, Rudolf” (på tyska). Historischen Lexikon der Schweiz. Bern. Läst 12 oktober 2015.
- Reinhardt, Carsten; Travis, Anthony S. (2013-06-29). Heinrich Caro and the Creation of Modern Chemical Industry. Springer Science & Business Media. ISBN 978-94-015-9353-3. https://books.google.com/books?id=NgzwCAAAQBAJ&pg=PA232. Läst 13 oktober 2015.
- Schwarz, Holm-Dietmar (1999). ”Nietzki, Rudolf Hugo” (på tyska). Neue Deutsche Biographie. "19". Läst 12 oktober 2015.
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rudolf Nietzki.
|