Reimersholme
Reimersholme | |||
Bebyggelsen mot Liljeholmsviken. | |||
Kommun | Stockholm | ||
---|---|---|---|
Kommunområde | Innerstaden | ||
Stadsdelsområde | Södermalm | ||
Distrikt | Högalids distrikt | ||
Bildad | 1933 | ||
Antal invånare | 2 400 | ||
Landareal | 16 hektar | ||
Postort | Stockholm | ||
Postnummer | 117 XX | ||
Områdeskarta | |||
|
Reimersholme är en ö och en stadsdel i Stockholms innerstad. Holmen omges i norr av Långholmskanalen och i söder av Liljeholmsviken. Ön är cirka 640 meter lång och 330 meter bred och har en omkrets på drygt 1,6 km och en yta på drygt 15 ha.[1]
Reimersholme hade den 31 december 2018, tillsammans med Långholmen, en befolkning på 2 531 personer.[2]
Historia
Trots sitt läge nära Södermalm var ön ursprungligen en del av Brännkyrka socken och ingick i municipalsamhället Liljeholmen åren 1898–1912. Den inkorporerades 1913 tillsammans med övriga Brännkyrka i Stockholms stad den 1 januari 1913. Ända fram till 1957 tillhörde den Brännkyrka församling och därefter Högalids församling.
Ön hette tidigare Räkneholmen, men den 24 juni 1798 fick den sitt nuvarande namn; den är uppkallad efter hattmakaren och rådmannen Anders Reimers (1727–1816). Han ägde gården på öns östra sida, Reimers malmgård, vilken uppfördes på hans initiativ på 1780-talet. Den första bebyggelsen låg på öns västra sida och var på 1750-talet ett litet boställe för fängelseprästen på Långholmens fängelse.
Den västra delen, det blivande Charlottenburgsområdet, arrenderades på 1770-talet av bergsrådet Gustaf von Engeström som här hade en anläggning för tillverkning av så kallad skedvatten (salpetersyra). Hans anläggning kallades 1779 för Charlottenbourgs fabrique. Namnet Charlottenburg härrör troligen från Engeströms hustru, Abela Charlotta Lagerbring. Holmen ägdes vid den tiden av Kronan, men 1786 friköpte Lithander och Reimer var sin del av ön.[3]
Reimersholme ligger intill Långholmen direkt väster om Södermalm. De första bostäderna uppfördes på 1880-talet vid Charlottenburg. På 1860-talet uppfördes en yllefabrik här, Stockholms Yllefabrik, där bland annat fångar från Långholmsfängelset fick arbeta. Fabriken gick i konkurs 1934 och HSB köpte området 1939.
Det moderna Reimersholme
Under åren 1942–1946 uppförde HSB niohundra lägenheter på Reimersholme; först på den östra sidan av Reimersholme invid Reimersholmsbron, sedan på den norra sidan längs Långholmskanalen och 1980 slutligen även på öns södra sida längs Liljeholmsviken där det tidigare funnits en spritfabrik, Reymersholms Spritförädlings AB (sedermera en del av dagens Vin & Sprit) som hade sitt ursprung i Lars Ohlsson Smiths brännvinsfabrik. Denna fabrik hade kunnat bedriva sin verksamhet utan att konkurrera med Stockholms stads spritmonopol på grund av sitt läge i Brännkyrka socken.
Sven Wallander, grundare av HSB, ritade tillsammans med arkitekt Axel Grape de fyra punkthusen i kvarteren Flaskan och Räkenholmen som ägs bostadsrättsföreningen Reimer på Pokalvägen, belägna högst upp på ön. På uppdrag av Wallander gestaltade landskapsarkitekt Ulla Bodorff grönområdena på Reimersholme.
HSB fick stor uppmärksamhet för sitt område genom en jubileumsutställning som ägde rum i samband med invigningen på sommaren 1944.
Spritfabrikens byggnader revs till största del i slutet av 1970-talet och verksamheten flyttades till Vin & Sprits anläggning i Årstadalshamnen och i Åhus. På Reimersholme (kvarteret Bränneriet) uppfördes sedan bostadshus och ett daghem i HSB:s regi. Från spritfabrikens tid kvarstår portalbyggnaden mot Reimersholmsgatan vid Reimersholmsbron, den så kallade "Åttingen" (en tidigare cistern) vid Reimersholmsgatan 45 och delar av den ursprungliga fabriksmuren längs Reimersholmsgatan. Även några stora ekfat påminner om den tidigare verksamheten.
Kommunikationer
Ön är förbunden med Södermalm via Reimersholmsbron, som är 39 meter lång och 13 meter bred. Busslinje 66 har trafikerat ön sedan 1967, och sedan 1986 även linje 40. År 2015 ersattes busslinje 40 med linje 54.
Bilder
- HSB:s punkthus från 1944.
- Portalbyggnaden från Reimersholmsgatan.
- Torget innanför portalbyggnaden.
- HSB:s länga mot Liljeholmsviken och Reimersholmsbron.
- Reimersholmsgatan österut.
- Parklandskapet ner mot Mälaren.
- "Åttingen", en tidigare cistern från spritfabrikens tid.
- Portal och mur från spritfabrikens tid.
- Anders Reimers väg vid Liljeholmsviken.
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Reimersholme på Eniro”. http://kartor.eniro.se/m/1tTbo. Läst 6 mars 2017.
- ^ ”Statistik Stockholm - Detaljerad statistik”. statistik.stockholm.se. http://statistik.stockholm.se/detaljerad-statistik. Läst 12 april 2019.
- ^ Reimersholme, Södermalm i tid och rum.
Tryckta källor
- Bedoire, Fredric (2012) [1973]. Stockholms byggnader: arkitektur och stadsbild (5). Stockholm: Norstedt. sid. 294. Libris 12348272. ISBN 978-91-1-303652-6
- Olof Hultin; Ola Österling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. sid. 214. Libris 8465772. ISBN 91 86050‐58‐3
- Anita Lundin (redaktör) (2014). Brännkyrka 1913-2013, Socknen som blev 51 stadsdelar. Brännkyrka hembygdsförening. sid. 214-217
- Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 159–162. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1
Vidare läsning
- Ekblad, Marie; Westergren, Ann-Mari (2004). Jag minns den stora explosionen : Pålsundsbor berättar om 1940- och 50-talen på Reimersholme / Marie Ekblad och Ann-Mari Westergren. Stockholm: Bostadsrättsföreningen Pålsundet. Libris 9507246
- Floderus, Hans (1990). Kartor över Reimersholme 1740-1990. Stockholm: [Reimersholmes kulturkomm.]. Libris 915438
- Nire, Hans Åke (1998). Två sekler Reimersholme. [Sverige: Hans Åke Nire]. Libris 2526850
- Ring, Herman A (1894-1907). ”Reymersholms Nya Spritförädlingsaktiebolag”. Sveriges industri - dess stormän och befrämjare. Stockholm: Eklund. Libris 2148639. https://runeberg.org/rhasvindus/1/0183.html
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Reimersholme.