Realgar
Realgar | |
Kategori | Sulfidmineral |
---|---|
Strunz klassificering | 02.FA.15a |
Kemisk formel | As4S4 eller AsS |
Färg | Röd till gulorange, i polerat snitt, ljusgrå, med rikligt av gula till röda interna reflektioner |
Förekomstsätt | Prismatiska tvärstrimmiga kristaller, mer allmänt massiv, grovt till fint granulat eller som avlagringar |
Kristallstruktur | Monoklinskt prismatiskt |
Tvillingbildning | Kontakttvillingar på {100} |
Spaltning | God på {010}, mindre på {101},{100},{120} och {110} |
Hållbarhet | Sektil, något spröd |
Hårdhet (Mohs) | 1,5 - 2 |
Glans | Hartsartad till fet |
Ljusbrytning | Biaxial (-) |
Dubbelbrytning | δ=0,166 |
Dispersion | r > v, mycket stark |
Pleokroism | Nästan färglös till svagt guldgul |
Transparens | Transparent |
Streckfärg | Rödorange till röd |
Specifik vikt | 3,56 |
Smältpunkt | 320 °C |
Övrigt | Söderfaller vid lång exponering för ljus till ett pulver som består av pararealgar eller arsenolit |
Realgar, arsenik(II)sulfid, As4S4, är ett arseniksulfidmineral. Realgar lär betyda 'det röda i klippan' på arabiska. Det användes troligen (tillsammans med kaliumnitrat och råolja) i grekisk eld, antikens fruktade brandstridsmedel.
Egenskaper
Realgar finns dels som mineral, dels framställd syntetiskt. Naturlig realgar förekommer i form av röda, inte särskilt hårda, fettglänsande kristaller, som vid repning ger pomeransgult streck.
Konstgjort realgar framställs genom sublimering av en blandning av arsenik och svavel som bildar en mörkröd, brunröd eller gulröd genomskinlig eller ogenomskinlig massa, som smälter lätt och har ett mussligt brott.
Konstgjord realgar kan krossas till ett pomeransgult pulver, som brinner med blå låga, varvid det utevecklar en stark lukt av vitlök (arsenikväte) och svavelsyrlighet.
Realgar är mycket giftigt.
Förekomst
Förekomster är kända särskilt i Ungern, Tjeckien, Schweiz, Sachsen, Japan och flera ställen i USA.
Realgar, auripigment och arsenikkis står för nästan hela världens utbud av arsenik, som faller som biprodukt vid smältning av koncentrat från dessa malmer.
Användning
Realgar användes förr tillsammans med släckt kalk för avhåring av get- och fårskinn till handskskinn.
Det användes även för framställning av fyrverkeripjäser.
Pigment
Realgar och auripigment (As2S3) är närbesläktade mineraler och som pigment ses de ofta tillsammans. Realgar har vanligen rödorange färg, medan auripigment är ljusare gyllengult.
Användningen har dock varit begränsad, dels på grund av arsenikens giftighet, dels för att svavelinnehållet ställde till problem vid samtidig användning av då vanliga pigment som innehöll bly eller koppar.[3][4]
Under medeltiden importerades största delen av dessa pigment till Europa från Mindre Asien.[4] De användes oftast för illuminering av handskrifter, men även till målningar.[4][5] Användningen av realgar har till stor del följt auripigment och det främsta bruket inom målarkonsten ses hos renässansens venetianska målare.[5][6] I övrigt ses sporadisk användning europeiska målningar fram till omkring mitten av 1700-talet.[3][4][7]
Svavelarsenikfärger användes som pigment i svenskt inredningsmåleri under 15-, 16- och 1700-talen men var aldrig särskilt vanliga. De gick under namnet auripigment eller operment, och samma eller besläktade pigment kunde också kallas ryssgult.[8]
I den internationella pigmentdatabasen Colour Index har arseniksulfidpigmenten beteckningen Pigment Yellow 39 (PY39) samt nummer 77085 och 77086.[9]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Realgar, 8 januari 2012.
- Meyers varulexikon, Forum, 1952
Noter
- ^ Philip Ball (2001) Bright Earth: Art and the Invention of Color University of Chicago Press. Läst 9 mars 2019.
- ^ Titian, 'Bacchus and Ariadne' : Pigment analysis ColourLex. Läst 9 mars 2019.
- ^ [a b] Gerald W. R. Ward (red.) The Grove Encyclopedia of Materials and Techniques in Art Oxford University Press, 2008. Läst 9 mars 2019.
- ^ [a b c d] Daniel V. Thompson The Materials and Techniques of Medieval Painting Dover Publications, 1956. Läst 9 mars 2019.
- ^ [a b] U. Birkmaier et al. Technical Examinations of Titian's Venus and Adonis: A Note on Early Italian Oil Painting Technique i: Historical Painting Techniques, Materials, and Studio Practice. Getty Publications, 1995. Läst 10 mars 2019.
- ^ B.H. Berrie, L.C. Matthew. Material Innovation and Artistic Invention: New Materials and New Colors in Renaissance Venetian Paintings i: Scientific Examination of Art: Modern Techniques in Conservation and Analysis. National Academies Press, 2003. Läst 10 mars 2019.
- ^ Realgar Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 9 mars 2019.
- ^ Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 296
- ^ David Myers. PY39 The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow. Läst 9 mars 2019.
|