Psykolog
En psykolog är en person som avlagt psykologexamen och ägnar sig åt psykologi inom en bredd av områden. Psykologi är kunskapen om människans beteende och psykiska funktioner. Psykologer arbetar inom hälso- och sjukvården, skolan, arbetslivet och många andra områden.
Legitimerad psykolog
Arbete som psykolog inom hälso- och sjukvården förutsätter legitimation som psykolog. Psykolog är en skyddad titel, vilket innebär att man måste ha avlagt en psykologexamen för att kunna använda det som sin yrkestitel.[1] Legitimering innebär att samhället garanterar att personen genomgått en godkänd utbildning, genomgått praktisk träning och är godkänd för yrkesutövande. En person utan socialstyrelsens godkännande får inte kalla sig psykolog inom hälso- och sjukvårdens områden. Inte heller får ordet där användas som morfem i nybildade ord utan denna legitimation. Övriga psykologers verksamhet, eller sammansättningar med ordet psykolog, är utanför detta område oreglerade.[2] En Leg. psykolog skall inte förväxlas med Leg. psykoterapeut som är en vidareutbildning inom psykoterapi utan krav på psykologutbildning. Psykologen har samtidigt ingen rätt att arbeta inom sjukvården i yrkesroller som kräver psykoterapeutexamen[3].
Specialistpsykolog
Sedan 1992 driver Sveriges psykologförbund en treårig specialistutbildning för psykologer. Specialistbehörighet går att få inom områdena klinisk psykologi, pedagogisk psykologi samt arbets- och organisationspsykologi. Psykologer som fullgör specialistutbildning har under tjänstgöring titeln ST-psykolog.
Legitimerad psykolog versus psykiater
En legitimerad psykolog skall inte förväxlas med psykiater, vilken är titeln för läkare med specialistkompetens i ämnet psykiatri. Den legitimerade psykologens kompetens spänner över olika kunskapsfält, både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga. Psykologiska utredningar och behandlingar är något som särskiljer dennes arbetsuppgifter från psykiaterns , där den senares fokus oftast enbart ligger på medicinska aspekter på människans psyke. Alltså på psykets patologi. Både legitimerade psykologer och psykiatriker kan med vidareutbildning bli legitimerade psykoterapeuter och arbeta med psykoterapi. Både för legitimerade psykologer och psykiatriker är författande av utlåtanden och intyg viktiga arbetsuppgifter.
Psykologutbildningen i Sverige
Utbildningen i Sverige är en generalistutbildning, vilket betyder att psykologen har en bred kompetens inom många områden. Den leder till en akademisk yrkesexamen, psykologexamen (Master of science in psychology). Dessa områden inkluderar utvecklingspsykologi, kognitiv och biologisk psykologi, socialpsykologi och sociologi, vetenskapsteori och forskningsmetoder, grupp- och organisationspsykologi, personlighetspsykologi, psykopatologi samt psykoterapi.
Psykologutbildning i Sverige är en femårig utbildning som erbjuds vid flera högskolor och universitet i landet.
Utöver psykologprogrammets fem år tillkommer ett yrkesverksamt år som kallas praktisk tjänstgöring för psykologer (PTP). Under detta år får den blivande psykologen kallas PTP-psykolog och måste arbeta under handledning av legitimerad psykolog. Från sjunde studieterminen finns också möjligheten att frivilligt arbeta som psykologassistent under handledning.
Äldre psykologutbildning
Före 1971 fanns inget femårigt psykologprogram. Istället krävdes en treårig kandidatexamen i fastställd ämneskombination som efter 6 till 12 månaders praktik gav titeln biträdande psykolog och rätt att arbeta under ledning av självständig psykolog. Efter det kunde fyra års studier i psykologi eller pedagogik leda till en licentiatexamen enligt 1953 års studieordning och ge rätten till titeln självständig psykolog. För att kunna arbeta som psykolog krävdes då, precis som idag, ett års praktisk tjänstgöring efter licentiatexamen. Något som skilde tidigare program från nuvarande var dessutom det faktum att utbildningarna var övervägande teoretiska.
Den kliniska psykologins vetenskapliga grund
Den akademiska psykologin baseras på olika teorier och modeller som prövas och korrigeras genom grundforskning inom olika psykologiska ämnesområden: utvecklingspsykologi, socialpsykologi, emotionspsykologi etc. En ökande del av den kliniska (patientrelaterade) psykologin vilar också på en vetenskaplig bas men det har varit svårt att hitta rätt kompetens[4]. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) är den statliga myndighet som sammanställer och utvärderar forskning av både medicinsk och psykologisk behandling. Legitimerade psykologer arbetar självständigt eller i team med andra yrkesgrupper som läkare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster/fysioterapeuter m fl. Psykologen kan efter urval och lämplighetsbedömning vidareutbilda sig till leg. psykoterapeut för att självständigt kunna bedriva psykoterapi inom ramen för hälso- och sjukvårdens områden som kräver psykoterapeutexamen.
Kända pionjärer inom psykologin
- Wilhelm Wundt (1832-1920)
- William James (1842-1910)
- Sigmund Freud (1856-1939)
- Ivan Pavlov (1849-1936)
- Alfred Binet (1857-1911)
- Carl Jung (1875-1961)
- Karen Horney (1885-1952)
- Alfred Kinsey (1894-1956)
- Anna Freud (1895-1982)
- Jean Piaget (1896-1980)
- Wilhelm Reich (1897-1957)
- Jacques Lacan (1901-1981)
- Erik H. Erikson (1902-1994)
- Carl Rogers (1902-1987)
- B.F. Skinner (1904-1990)
- Abraham Maslow (1908-1970)
- Hans Eysenck (1916-1997)
- Michel Foucault (1926-1984)
- Irvin Yalom (1931)
- Elizabeth Loftus (1944)
- Steven Hayes (1948)
Ytterst få av dessa hade en grundskolning som psykolog - flera av pionjärerna inom den vetenskapliga psykologins område gjorde sina arbeten innan psykologin etablerades som akademisk disciplin (vilket är grunden för att kunna ta examen med psykologi som huvudämne). Sigmund Freud till exempel var inte psykolog utan neurolog, alltså läkare. Han skapade psykoanalysen som under lång tid har haft ett stort inflytande på västerländsk kultur. Alfred Kinsey var biolog, men har haft stor betydelse för psykologisk kunskap inom det sexuella området.
Facklig anslutning i Sverige
Psykologernas fackliga organisation är Sveriges Psykologförbund inom Saco. Åren 2017-2019 låg den fackliga organisationsgraden för psykologer och psykoterapeuter i intervallet 81-89 procent.[5]
Se även
Noter
- ^ https://lagen.nu/2010:659#K4P1
- ^ https://lagen.nu/2010:659#K4P5
- ^ ”Psykoterapeut: Får du jobba i Sverige?”. Socialstyrelsen – Legitimation. Arkiverad från originalet den 8 september 2017. https://web.archive.org/web/20170908202207/https://legitimation.socialstyrelsen.se/sv/utbildad-utanfor-eu-och-ees/psykoterapeut. Läst 23 juli 2017.
- ^ https://www.svt.se/nyheter/inrikes/brist-pa-kbt-kompetens-inom-landstingen
- ^ Anders Kjellberg (2020) Den svenska modellen i en oviss tid. Fack, arbetsgivare och kollektivavtal på en föränderlig arbetsmarknad – Statistik och analyser: facklig medlemsutveckling, organisationsgrad och kollektivavtalstäckning 2000-2029, Stockholm: Arena Idé, sid 32
| ||||||||