Romarriket
Romarrikets statsskick och förvaltning
Historiska perioder
Roms kungatid 753–509 f.Kr. Romerska republiken 509–27 f.Kr. Romerska kejsardömet 27 f.Kr.–395 e.Kr.
Västromerska riket 395–476	Östromerska riket 395–1453
Ordinära magistrater
Konsul (Rom) Praetor Prokonsul Propraetor	Edil Kvestor Tribun Censor Curator
Extraordinära magistrater
Diktator Magister Equitum	Ståthållare triumviri Decemvir
Ämbeten, titlar och hederstitlar
Kejsare
Legatus Dux Officium Prefekt Praetorianprefekt Vicarius Vigintisexviri Liktor Magister militum Imperator	Princeps senatus Pontifex maximus Tetrark Augustus Augusta Africanus Caesar Dekurion Dominus Domina
Institutioner och juridik
Romerska senaten Cursus honorum Romerska folkförsamlingen	Romersk rätt Romerskt medborgarskap Imperium Auktoritet Kollegialitet

Under den romerska republiken följde ämbetet prokonsul efter ett konsulat i det antika Rom. En prokonsul kunde utses genom lottdragning (tillsammans med propraetorerna) till ståthållare över en romersk provins i ett år, samt uppbar juridisk immunitet under de fem år som titeln innehades.

Under det kejsarriket var kejsaren dessutom själv prokonsul över de kejsarliga provinserna, där han utnämnde legater. De senatoriala provinserna styrdes fortfarande av prokonsuler.

Av senatsprovinsernas styresmän under kejsartiden var bara två "riktiga" konsuler, de i provinserna Africa och Asia. ^[1]

Julius Caesar, Inbördeskriget, översättn. Ingemar Lagerström, Stockholm: Norstedts 2007.