Perkloretylen
Systematiskt namn	Tetrakloreten
Övriga namn	Klorkarbon
Kemisk formel	C2Cl4
Molmassa	165,83 g/mol
Utseende	Klar, färglös vätska
CAS-nummer	127-18-4
SMILES	Cl/C(Cl)=C(/Cl)Cl
Egenskaper
Densitet	1,622 g/cm³
Löslighet (vatten)	0,15 g/l (20 °C)
Smältpunkt	-19 °C
Kokpunkt	121,1 °C
Faror
Huvudfara	Cancerogen, miljöfarlig
NFPA 704	0 2 0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Perkloretylen (tetrakloreten), C₂Cl₄, är en tung (densitet 1,62 g/ml) färglös vätska med skarp och sötaktig lukt. Den är svårlöslig i vatten, men lättlöslig i alkohol och löser med lätthet alla oljor, fettämnen o d.

Perkloretylen upptäcktes första gången av Michael Faraday år 1821 genom termisk sönderdelning av hexakloretan.

Den framställs genom att klorgas får reagera med 1,2-dikloretan i närvaro av katalysator (kaliumklorid och aluminiumklorid) vid temperaturer runt 400 °C, enligt processen

ClCH₂CH₂Cl + 3 Cl₂ → Cl₂C=CCl₂ + 4 HCl.

Biprodukt blir trikloretylen, som separeras genom destillation.

Perkloretylen kan användas som extraktionsmedel, då det är fråga om lösning av fettämnen vid höga temperaturer.

På grund av att den ej är brandfarlig och dess goda lösningsmedelsegenskaper har den kommit att användas som tvättvätska i kemtvätt. Dessvärre är den cancerframkallande (klass 3), mutagen, reproduktionsstörande och miljöfarlig.

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tetrachloroethylene, 9 mars 2012.