Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Parlamentsvalet i Storbritannien 2019

Parlamentsvalet i Storbritannien 2019
Storbritannien
← 2017 12 december 2019 (2019-12-12) 2024 →
Alla 650 mandat i Brittiska underhuset
326 mandat behövs för egen majoritet[a]
Valdeltagande67,3 % (▼1,6 procentenheter)[1]
  Första parti Andra parti
 
Ledare Boris Johnson Jeremy Corbyn
Parti Konservativa Labour
Ledare sedan 23 juli 2019 12 september 2015
Ledarens valkrets Uxbridge and South Ruislip Islington North
Föregående val 317 mandat, 42,4 % 262 mandat, 40,0 %
Erhållna mandat 365 202
Mandatförändring ▲ 48 ▼ 60
Röster 13 966 451 10 269 076
Andel 43,6 % 32,1 %
Väljarströmmar ▲ 1,2 procentenheter ▼ 7,9 procentenheter
  Tredje parti Fjärde parti
 
Ledare Nicola Sturgeon Jo Swinson
Parti SNP Liberaldemokraterna
Ledare sedan 14 november 2014 22 juli 2019
Ledarens valkrets Kandiderade ej East Dunbartonshire
(besegrad)
Föregående val 35 mandat, 3,0 % 12 mandat, 7,4 %
Erhållna mandat 48 11
Mandatförändring ▲ 13 ▼ 1
Röster 1 242 372 3 696 423
Andel 3,9 % 11,6 %
Väljarströmmar ▲ 0,9 procentenheter ▲ 4,2 procentenheter
Färgerna anger det vinnande partiet i respektive valkrets
Premiärminister före valet

Boris Johnson
Konservativa

Premiärminister efter valet

Boris Johnson
Konservativa

Parlamentsvalet i Storbritannien 2019 hölls torsdagen 12 december 2019 för att utse 650 platser i det brittiska underhuset. Valet skedde som brukligt i form av majoritetsval i enmansvalkretsar.[2] Valet var det första som hölls i december sedan 1923.[3]

Beslutet om ett nyval fattades i underhuset den 29 oktober 2019 då 438 ledamöter röstade för och endast 20 röstade emot.[4]

Kandiderande partier och kandidater

De flesta av kandidaterna som ställde upp i valet tillhörde ett politiskt parti, vilket behövde vara registrerat av Electoral Commission. Kandidater som inte representerade ett parti kunde ställa upp under beteckningen "oberoende" eller utan någon beteckning alls. Runt om i Storbritannien kandiderade 3 415 kandidater som representerade 68 olika politiska partier. Av de 3 415 kandidaterna var 206 stycken oberoende kandidater.

Nordirland

I Nordirland kandiderade i stort sett andra partier än i resten av Storbritannien. Vissa av de nordirländska partierna är även verksamma i republiken Irland, till exempel Sinn Féin. De intar heller inte sina platser i det brittiska underhuset. Den enda oberoende kandidaten som vann ett mandat i 2017 års parlamentsval, Sylvia Hermon, meddelade före valet att hon inte ställer upp för omval i valkretsen North Down.[5] Totalt sett kandiderar 102 kandidater i Nordirland.

Valallianser

I de färglagda valkretsarna fanns samarbetet Unite to Remain.
Valsamarbeten i Nordirland.

Inför parlamentsvalet valde några partier att inte presentera kandidater i vissa valkretsar för att inte missgynna ett annat parti med en liknande ideologi. Man ville alltså undvika den så kallade spoilereffekten.

Liberaldemokraterna, Green Party och Plaid Cymru bildade inför valet valalliansen Unite to Remain. Syftet var att ena de partierna som hade som mål att stanna kvar i EU. Alliansen betydde i praktiken att i 60 stycken av de 650 valkretsarna så ställde enbart ett av de tre partierna upp en kandidat.[6]

Brexitpartiet ville inför valet bilda en valallians med Konservativa partiet för att öka antalet ledamöter i parlamentet som stödjer Brexit. Detta avfärdades dock av den konservativa partiledaren Boris Johnson. Trots detta valde Brexitpartiet i alla fall att inte presentera några kandidater i de 317 valkretsar som det Konservativa partiet vann i det föregående valet 2017.[7]

Även i Nordirland valde olika partier att inte ställa upp kandidater till förmån för andra partier. Exempelvis valde DUP att inte presentera en kandidat i valkretsen Fermanagh and South Tyrone och UUP att inte ställa upp en kandidat i valkretsen Belfast North för att inte splittra rösterna på partierna som förespråkar unionism.[8] De nationalistiska partierna SDLP och Sinn Féin ingick en allians där SDLP inte ställde upp i Belfast North (till förmån för Sinn Féin) och där Sinn Féin inte ställde upp i Belfast South.[9] Varken SDLP eller Sinn Féin ställde upp i Belfast East och North Down och uppmanade där sina väljare att rösta på Alliance Party.[9] Green Party ställde inte upp kandidater i någon av de fyra valkretsarna i Belfast, medan Alliance Party valde att ställa upp i alla nordirländska valkretsar.[10][11]

Partiernas vallöften

Labour lovade före valet att förhandla ett nytt avtal med EU som man sedan vill utlysa en folkomröstning om. Partiet ville öka utgifterna för sjukvården (NHS = National Health Service) med drygt 4 procent av BNP per år och att de privatiseringar som hade skett inom NHS skulle dras tillbaka. Ifall Storbritannien lämnar EU ville man att rättigheter för invandrare skulle omförhandlas. Avgifter för att studera på universitet och högskolor ville partiet avskaffa. Flera privatiserade branscher som järnvägarna, posten, el- och vattenförsörjningen skulle förstatligas. Minimilönen tyckte man skulle höjas till 10 pund i timmen (cirka 110 kr) för alla över 15 år. Finansieringen skulle bland annat ske genom skattehöjningar för dem som tjänar mer än 80 000 pund per år (cirka 880 000 kr) och att de skattesänkningar som genomfördes för företag år 2010 skulle tas tillbaka. Totalt planerade Labour att höja skatteintäkterna med 80 miljarder pund per år.[12]

Konservativa partiet lovade inför valet investeringar inom sjukvården såsom att öka anslagen för sjukvården med 34 miljarder pund per år. Skatterna ville man inte höja de närmaste fem åren, en aviserad sänkning av bolagsskatten ville man slopa. När det gäller skolväsendet lovade partiet att investera mer i musikaliska och idrottsliga aktiviteter. Brexit skulle genomföras, ett nytt handelsavtal med EU skulle vara på plats nästa år och när det gäller invandring vile partiet att ett poängbaserat system införas (likt det som Australien använder idag). Infrastrukturprojekt skulle förverkligas genom att låna 100 miljarder pund under de närmaste fem åren.[13]

Mediebevakning

Enligt en rapport från Loughborough University fick Konservativa partiet och Labour ungefär lika mycket utrymme i media under valrörelsen. Dock fick Labour genomgående den mest negativa bevakningen av alla partier, medan Konservativa partiet fick den mest positiva bevakningen.[14]

Opinionsundersökningar

Diagrammet nedan visar resultatet av opinionsundersökningar mellan valet 2017 och valet 2019.

Opinionsundersökningar i Storbritannien.
                     Konservativa partiet                      Labour                      Liberaldemokraterna                      Brexitpartiet                      Scottish National Party & Plaid Cymru                      Green Party                      Change UK                      United Kingdom Independence Party

Resultat

Politiskt parti Partiledare Valkretsen som partiledaren
kandiderar i 		Röster Mandat
Antal Procent Antal Förändring
  Konservativa partiet Boris Johnson Uxbridge and South Ruislip 13 966 451 43,6 % 365 +48
  Labour Party Jeremy Corbyn Islington North 10 269 076 32,1 % 202 −60
  Scottish National Party Nicola Sturgeon Kandiderade ej[b] 1 242 380 3,9 % 48 +13
  Liberaldemokraterna Jo Swinson East Dunbartonshire[c] 3 696 423 11,5 % 11 −1
  Democratic Unionist Party Arlene Foster Kandiderade ej[d] 244 127 0,8 % 8 −2
  Sinn Féin Mary Lou McDonald Kandiderade ej[e] 181 853 0,6 % 7 ±0
  Plaid Cymru Adam Price Kandiderade ej[f] 153 265 0,5 % 4 ±0
  Social Democratic and Labour Party Colum Eastwood Foyle[g] 118 737 0,4 % 2 +2
  Green Party of England and Wales Siân Berry och Jonathan Bartley Kandiderade ej[h] 865 697 2,7 % 1 ±0
  Alliance Party of Northern Ireland Naomi Long Belfast East[i] 134 115 0,4 % 1 +1
  Talmannen Lindsay Hoyle Chorley 26 831 0,1 % 1 ±0
  Brexitpartiet Nigel Farage Kandiderade ej[j] 642 323 2,0 % 0 ±0
  Ulster Unionist Party Steve Aiken East Antrim[k] 93 123 0,3 % 0 ±0

Väljargruppers röstbeteende

En analys av företaget Yougov visar på stora demografiska skillnader vid val av parti. När det gäller ålder så röstade människor mellan 18 och 29 mer på Labour medan de konservativa hade en övervikt bland väljare som var minst 40 år gamla. När det kommer till kön sågs det ingen större skillnad mellan män och kvinnor, även om Labour hade en klar övervikt bland kvinnor mellan 18 och 24. Tittar man på socioekonomiska faktorer så hade de konservativa ett större stöd än Labour bland människor med låg utbildningsnivå medan Labour hade sitt starkaste stöd bland människor med hög utbildningsnivå. Yougovs undersökning visar även att de konservativa valdes i mycket stor utsträckning (74%) av väljare som hade röstat för Brexit 2016.[15]

Anmärkningar

  1. ^ Givet att parlamentsledamöterna från Sinn Féin är frånvarande och att talmannen och de vice talmännen inte röstar är antalet mandat som krävs för en egen majoritet klart lägre. Då Sinn Féin vann 7 mandat innebär det att man i praktiken endast behöver 320 mandat för att vinna en egen majoritet.
  2. ^ Nicola Sturgeon sitter i det Skotska parlamentet. Ian Blackford (Ross, Skye and Lochaber) leder SNP i det brittiska underhuset.
  3. ^ Jo Swinson förlorade valkretsen till Scottish National Party.
  4. ^ Arlene Foster satt i Northern Ireland Assembly före församlingens kollaps. Nigel Dodds (Belfast North) var DUP:s ledare i det brittiska underhuset, dock förlorade han sin valkrets i valet till Sinn Féin.
  5. ^ Mary Lou McDonald sitter i Dáil Éireann.
  6. ^ Adam Price sitter i Wales nationalförsamling. Liz Saville Roberts (Dwyfor Meirionnydd) leder PC i det brittiska underhuset.
  7. ^ Colum Eastwood satt före valet inte i parlamentet, men valde inför valet att ställa upp som SDLP:s kandidat i Foyle.
  8. ^ Jonathan Bartley sitter i Lambeth Council, medan Siân Berry sitter i London Assembly.
  9. ^ Naomi Long kandiderade för valkretsen Belfast East, men förlorade mot DUP:s Gavin Robinson.
  10. ^ Nigel Farage sitter i Europaparlamentet.
  11. ^ Steve Aiken kandiderade för valkretsen East Antrim, men förlorade mot DUP:s Sammy Wilson.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2019 United Kingdom general election, 13 december 2019.

Noter

  1. ^ ”Results of the 2019 General Election” (på engelska). BBC News. https://www.bbc.com/news/election/2019/results. Läst 13 december 2019. 
  2. ^ ”Brittiska valet – så funkar det”. gp.se. http://www.gp.se/1.85355. Läst 30 oktober 2019. 
  3. ^ ”Why UK election outcome is impossible to predict”. POLITICO. 29 oktober 2019. https://www.politico.eu/article/why-uk-election-outcome-is-impossible-to-predict-boris-johnson-brexit-labour-conservative-party/. Läst 15 november 2019. 
  4. ^ ”Early Parliamentary General Election Bill: Third Reading - Commons' votes in Parliament - UK Parliament” (på engelska). votes.parliament.uk. https://votes.parliament.uk/Votes/Commons/Division/734. Läst 29 juni 2020. 
  5. ^ ”Lady Hermon to stand down as MP” (på engelska). 6 november 2019. https://www.bbc.com/news/election-2019-50323768. Läst 15 november 2019. 
  6. ^ ”Unite to Remain agreement” (på engelska). Liberal Democrats. 7 november 2019. https://www.libdems.org.uk/unite-to-remain. Läst 15 november 2019. 
  7. ^ ”Brexit party will not contest 317 Tory-won seats, Farage says” (på engelska). The Guardian. 11 november 2019. https://www.theguardian.com/politics/2019/nov/11/brexit-party-will-not-contest-317-tory-seats-nigel-farage-says. Läst 15 november 2019. 
  8. ^ ”UUP pull out of North Belfast, as unionist pact to go ahead in Fermanagh South Tyrone” (på engelska). The Irish News. 4 november 2019. http://www.irishnews.com/news/northernirelandnews/2019/11/04/news/uup-pull-out-of-north-belfast-as-unionist-pact-to-go-ahead-in-fermanagh-south-tyrone-1755337/. Läst 18 december 2019. 
  9. ^ [a b] ”This is what the pro-Remain electoral pact in Northern Ireland means for Brexit” (på engelska). The Independent. 4 november 2019. https://www.independent.co.uk/news/uk/politics/tactical-voting-blog/brexit-northern-ireland-sinn-fein-sdlp-pro-remain-pact-general-election-a9184491.html. Läst 18 december 2019. 
  10. ^ ”Green Party enters 'Remain alliance' in Northern Ireland” (på engelska). The New European. Arkiverad från originalet den 14 december 2019. https://web.archive.org/web/20191214080105/https://www.theneweuropean.co.uk/top-stories/sinn-fein-sdlp-step-aside-unseat-dup-candidates-northern-ireland-1-6364008. Läst 18 december 2019. 
  11. ^ ”Alliance play down South Belfast Westminster pact as Sinn Féin prepares to select candidate” (på engelska). The Irish News. 8 oktober 2019. http://www.irishnews.com/news/northernirelandnews/2019/10/08/news/sinn-fe-in-gets-ready-to-select-south-belfast-westminster-candidate-as-naomi-long-pours-cold-water-on-electoral-pact-1732914/. Läst 18 december 2019. 
  12. ^ ”Labour manifesto: what it says and what it means” (på brittisk engelska). The Guardian. 21 november 2019. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/politics/2019/nov/21/whats-in-the-labour-party-manifesto. Läst 12 december 2019. 
  13. ^ Mikhailova, Anna; Hope, Christopher; Hymas, Charles (12 december 2019). ”Conservative Party manifesto 2019: key election promises and policies, at a glance” (på brittisk engelska). The Telegraph. ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/politics/2019/12/12/conservative-manifesto-2019-election-nhs-tory-party/. Läst 12 december 2019. 
  14. ^ ”General Election 2019 media reporting, report 4: 7 Nov - 4 Dec | Loughborough University” (på engelska). www.lboro.ac.uk. https://www.lboro.ac.uk/news-events/general-election/report-4/. Läst 12 december 2019. 
  15. ^ ”How Britain voted in the 2019 general election | YouGov” (på brittisk engelska). yougov.co.uk. https://yougov.co.uk/topics/politics/articles-reports/2019/12/17/how-britain-voted-2019-general-election. Läst 13 december 2020. 

Externa länkar

Parlamentsval i Storbritannien
1832 · 1835 · 1837 · 1841 · 1847 · 1852 · 1857 · 1859 · 1865 · 1868 · 1874 · 1880 · 1885 · 1886 · 1892 · 1895 · 1900 · 1906 · 1910 (jan) · 1910 (dec) · 1918 · 1922 · 1923 · 1924 · 1929 · 1931 · 1935 · 1945 · 1950 · 1951 · 1955 · 1959 · 1964 · 1966 · 1970 · 1974 (feb) · 1974 (okt) · 1979 · 1983 · 1987 · 1992 · 1997 · 2001 · 2005 · 2010 · 2015 · 2017 · 2019 · 2024
Storbritanniens flagga
Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Parlamentsvalet_i_Storbritannien_2019