Parallelltonart
| I denna artikel |
| används tonnamnen |
| Bess (B♭) och B.
|
| Se olika skrivsätt. |
Parallelltonart är en tonart i dur/moll-systemet som använder samma tonförråd som en annan tonart. C-dur och a-moll använder exempelvis samma toner (c,d,e,f,g,a,b respektive a,b,c,d,e,f,g) och är därmed varandras parallelltonarter. En durtonarts parallelltonart är alltid en molltonart och tvärtom. Grundtonen (den första skaltonen, tonikan) i en durtonarts parallelltonart (molltonarten) återfinns en liten ters (tre halvtonssteg) under durtonartens grundton. Omvänt återfinns grundtonen i molltonartens parallelltonart (durtonarten) en liten ters upp från molltonartens grundton.
| Förtecken | Dur | Moll |
| 0 | C | a |
| 1# | G | e |
| 2# | D | b |
| 3# | A | fiss |
| 4# | E | ciss |
| 5# | B | giss |
| 6# | Fiss | diss |
| 6b | Gess | ess |
| 5b | Dess | bess |
| 4b | Ass | f |
| 3b | Ess | c |
| 2b | Bess | g |
| 1b | F | d |
Det går att bestämma vilken tonart som är parallelltonart med hjälp av kvintcirkeln. I den yttre cirkeln finns dur-tonarterna i kvintordning, och de paras med motsvarande moll-tonart i den inre cirkeln. Varje par har exakt samma förtecken och består därför av samma toner. Tabellen ovanför är en linjär form av kvintcirkeln.
Terminologi
Det som i svenska språket samt i vissa andra germanska språk benämns parallelltonart kallas i många andra språk istället för relativ tonart, t.ex. i engelska språket ("relative key"). Risk för missförstånd finns då begreppet parallelltonart existerar även i dessa språk (eng: "parallel key") men syftar då istället på det som i svenska språket kallas varianttonart.