Omnium
Omnium (från latin omnium "av allt" eller "alltings", genitiv av omnia, "allt") är en typ av mångkamp inom bancykling vilken består av fyra delgrenar som avgörs samma dag. De fyra delgrenarna är i den ordning de genomförs:
- Scratch: 10 km (damer 7,5 km till och med 2024).
- Tempolopp: 10 km (damer 7,5 km till och med 2024).
- Elimineringslopp: Sträckan beror av antalet deltagare och banans längd.
- Poänglopp: Herrar 25 km, damer 20 km.
Slutplaceringen i tävlingen avgörs av en poängsumma där poäng erhålls i varje delgren enligt:
- I de tre första delgrenarna får vinnaren av grenen får 40 poäng, tvåan får 38, trean 36 och så vidare (två poäng mindre per placering) ner till tjugonde plats (2 poäng). Deltagare som inte placerar sig bland de tjugo främsta i en delgren, men fullföljer denna, erhåller en poäng. Om en deltagare tappar två varv på klungan i scratch eller tempolopp utgår denne ur det aktuella loppet (men är kvar i omnium-tävlingen), erhåller sin placeringspoäng men med ett avdrag på 40 poäng (exempel: om en deltagare blir upphunnen av klungan för andra gången och utgår, och det då blir 19 deltagare kvar, det vill säga kommer på tjugonde plats, vilket ger två poäng, blir poängen för denne i loppet -38.)
- I det avslutande poängloppet erhållna (eller förlorade) poäng.
Högst poängsumma vinner. I det fall två, eller flera, deltagare hamnar på samma slutpoäng avgörs deras inbördes placering av deras placeringar i den sista spurten i poängloppet (det vill säga dettas målgång).
Mellan varje delgren är det, "om möjligt, minst 30 minuter paus".[1]
I det fall att antalet anmälda deltagare överstiger banans kapacitet skall kvalificeringsheat köras i form av poänglopp.[2]
Omnium infördes vid europamästerskapen 2010 (både för herrar och damer). Dessförinnan fanns det två olika omniumtyper vid EM: sprintomnium (infört 1995 för herrar och 2008 för damer) och uthållighetsomnium (infört 1995 för herrar och 1997 för damer). Vid världsmästerskapen har omnium ingått sedan 2007 för herrar och 2009 för damer. Vid Olympiska spel infördes omnium 2012 för både herrar och damer (och ersatte då poänglopp och individuellt förföljelselopp).
Utveckling
Från 1917 till 1990/1991
Söndagen den 13 maj 1917 kördes den första mångkampen på velodromen Parc des Princes i Paris. Den kallades "L'Omnium" och arrangerades av sporttidningen L'Auto på initiativ av dess chefredaktör Henri Desgrange som startat det första Tour de France fjorton år tidigare. Det var tre deltagare (en sprinter, en stayercyklist och en landsvägscyklist) som möttes i tre grenar: 1333 m sprint (två varv på den 666,66 m långa banan), ett tiokilometers stayer-lopp (med motorcykelpace) och ett tjugokilometerslopp som hade pace av tandemcykel. Loppet, som vanns av fransmannen Georges Sérès (som blev tvåa, etta och tvåa, vilket gav sammanlagd platssiffra fem), blev en succé.[3]. Fler lopp arrangerades, på allt fler platser, och en fjärde gren tillkom, individuellt förföljelselopp – men formatet varierade och andra grenar, som elimineringslopp och poänglopp, ingick från och till.[4]
Efter andra världskrigets slut organiserades omniumtävlingar som kallades "europamästerskap", men dessa hade ingen officiell status och dessutom var de öppna även för icke-européer. Från 1946 till 1959 hölls fjorton sådana inofficiella EM, sju av dem vanns av Rik van Steenbergen och bland andra deltagare finner man namn som Fausto Coppi, Ferdi Kübler, Louison Bobet och Hugo Koblet. 1959 bildades organisationen Union Européenne des Vélodromes d’hiver och det första "officiella" europamästerskapet (även detta vunnet av van Steenbergen), kallat "europeiska vintermästerskapen" - hiver betyder "vinter" och mästerskapen hölls inomhus (varje vinter, men ibland före, ibland efter, nyår, vilket gjorde att det vissa kalenderår hölls två mästerskap och andra inget). Den störste inom omnium var sedan Patrick Sercu som från 1965 till 1980 vann elva europamästerskapstitlar, ofta genom att slå Eddy Merckx (som dock blev europamästare 1975). 1972 erkändes dessa europamästerskap av UCI och de arrangerades därefter av FICP (Fédération Internationale de Cyclisme Professionnel) till 1990 då Europeiska cykelunionen, UEC, bildades (och europamästerskapen upphörde att arrangeras – det sista mästerskapet hölls i december 1990[5]). Innan dess var tävlingarna fortfarande öppna även för icke-européer (vilket framgår av att, exempelvis, australiern Danny Clark blev europamästare fem gånger från 1978 till 1987).
Från 1995 till 2006
Uthållighetsgrenarna hade dominerat omnium (poänglopp, elimineringslopp och förföljelselopp var då tävlingarnas "hörnstenar") och 1995 beslutade UCI/UEC att europamästerskapen i omnium skulle återinföras och att det skulle avhållas två olika mästerskap: Ett "sprintomnium", bestående av keirin, eliminerinsgslopp, flygande varv (ett tidslopp med flygande start over ett banvarv) och ett individuellt sprint-lopp, samt ett "uthållighetsomnium", bestende av elimineringslopp, poänglopp, scratch och individuellt förföljelselopp.
Från 2006 till 2010
Omnium infördes i UCI:s regelverk 2006 och det första världsmästerskapet i omnium för herrar hölls 2007.[6]
Då kördes tävlingen på en dag och bestod av, i ordning:
- 200 m individuellt tidslopp med flygande start
- Scratch 5 km
- Individuellt förföljelselopp 3000 m (utan finalomgång)
- Poänglopp 15 km med sex spurter
- Tidslopp 1000 m
För damer infördes Omnium vid VM 2009.
Slutplaceringen avgjordes av den sammanlagda placeringssiffran för de ingående grenarna. Vinnaren av en delgren fick en poäng, tvåan två etcetera... och den med lägst poängsumma vann.
Indelningen i två olika europamästerskap (sprint och uthållighet) fortsatte dock till och med 2009.
Från 2010 till 2014
Efter världsmästerskapen 2010 ändrades reglerna och tävlingen fördelades på två dagar med tre grenar varje dag enligt:[7]
- Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)
- Poänglopp (herrar 30 km, damer 20 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)
- Elimineringslopp
- Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)
- Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)
- Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)
2011 ökades scratch-loppen till 15 km för herrar och 10 km för damer.[8]
Från 2014 till 2016
Från juni 2014 ändrades den inbördes ordningen mellan grenarna och poängloppet ökades till 40 km för herrar och 25 km för damer. Därtill ändrades poängsystemet för delgrenarna så att, i stället för att räkna placeringssiffror, vinnaren av delgrenen (ej poängloppet) får 40 poäng, tvåan 38 etcetera, till vilken poängloppets poängsumma läggs, och flest ihopsamlade poäng är vinnare.[9]
- Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)
- Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)
- Elimineringslopp
- Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)
- Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)
- Poänglopp (herrar 40 km, damer 25 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)
Från 2016 till 2024
Till och med 2016 bestod omnium-tävlingar av sex delgrenar, men detta år ströks de tre korta sprintgrenarna och tempoloppet infördes i deras ställe. Detta för att UCI ville lägga tonvikten inom omnium på uthållighetsgrenarna med masstart för att få en bättre balans mellan de olika typerna av grenar i schemat vid mästerskap (exempelvis kan heat/finaler i sprintgrenar, som bara tar några minuter per lopp, köras i de pauser som uppstår mellan de olika delgrenarna i omnium).[10] Dessutom gick man tillbaka till att köra alla delgrenarna samma dag.
Från 2025
2024 belsutade UCI att sträckorna i damernas scratch- och tempolopp skall vara desamma som herrana kör (det vill säga 10 km i stället för 7,5 km) från och med 1 januari 2025 (men distansen i poänglopp - herrar 25 km, damer 20 km - förändrades ej).[11]
Olympiska spel
Världsmästerskap
Europamästerskap[5]
Sedan 2010
Från 1995 till 2009
Uthållighet
Sprint
| År | Herrar | Damer | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Guld | Silver | Brons | Guld | Silver | Brons | |
| 1995 |  Eyk Pokorny
|
 José Manuel Moreno
|
José Antonio Escuredo
|
Ej infört | ||
| 1996 |  Ainārs Ķiksis
|
 Pavel Buráň
|
 Laurent Gané
| |||
| 1997 | Eyk Pokorny
|
Jens Fiedler
|
Ainārs Ķiksis
| |||
| 1998 | Viesturs Bērziņš
|
Ainārs Ķiksis
|
Pavel Buráň
| |||
| 1999 | John Giletto
|
Pavel Buráň
|
 Roberto Chiappa
| |||
| 2001 | Pavel Buráň
|
Ainārs Ķiksis
|
Viesturs Bērziņš
| |||
| 2002 | Ainārs Ķiksis
|
Pavel Buráň
|
Viesturs Bērziņš
| |||
| 2003 | Ainārs Ķiksis
|
Ivan Vrba
|
Pavel Buráň
| |||
| 2004 |  Damian Zieliński
|
Grzegorz Krejner
|
Pavel Buráň
| |||
| 2005 | Marco Jäger
|
 Teun Mulder
|
 Sergej Ruban
| |||
| 2006 | Tim Veldt
|
Damian Zieliński
|
 Kasper Lindholm Jessen
| |||
| 2007 | Teun Mulder
|
François Pervis
|
Arnaud Tournant
| |||
| 2008 | Theo Bos
|
Tim Veldt
|
François Pervis
|
Yvonne Hijgenaar
|
Elise van Hage
|
Helena Casas Roige
|
| 2009 | Denis Špička
|
François Pervis
|
 Andriy Vynokurov
|
 Simona Krupeckaitė
|
Olga Streltsova
|
Viktoria Baranova
|
Para-omnium
Para-omnium är en tävlingsform inom paracykel som infördes av UCI den 1 januari 2020. Den består av fyra delgrenar:[15]
- 200 m med flygande start
- Tidslopp 1000 m (herrar) eller 500 m (damer)
- Individuellt förföljelselopp (C4 och C5 herrar 4000 m, C1, C2 och C3 herrar samt C1 till C5 damer 3000 m)
- Scratch (herrar 15 km, damer 10 km)
Vinnaren i varje delgren får 40 poäng, tvåan 38, trean 36, etcetera (två poäng mindre per placering), ner till tjugonde plats som ger två poäng. Placeringar från 21 och neråt ger en poäng. Högst poängsumma vinner och i händelse av att två eller flera deltagare hamnar på samma poäng avgör placeringen i scratchloppet deras inbördes placeringar.
Bortsett från flygande 200 m räknas loppen i de ingående delgrenarna även som egna grenar (det vill säga att de tävlande i omnium är integereade i dessa lopp}, men bara deltagarna som ingår i omniumtävlingen får omniumpoäng.
Para-omnium körs bara för klasserna C1 till C5 – det vill säga personer som kan hantera en "normal" tvåhjulig cykel för en person (alltså inte för trehjulingar, klasserna T1-T2, eller handcyklar klasserna H1-H5, och ej heller för synskadade med en seende medhjälpare på en tandemcykel, klass B).
Referenser
- UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2023.08.01), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 51-53.
- Wannes Braems, From Deruyter to D’Hoore: a century of omnium history på Koers, Museum vad de wielersport, Roeselaar, 20 oktober 2021.
Noter
- ^ 3.2.248 "Whenever possible, there shall be an interval of at least 30 minutes between two events."
- ^ Kapaciteten avgörs av banans längd. Se "UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2024.07.31)", sid. 4.
- ^ Se förstasidan på L'Auto den 8 maj 1917, där tävlingen annonseras, 13 maj, tävlingsdagen, och resultaten dagen efter loppet.
- ^ Se även Nordisk familjeboks sportlexikon del 2 (1939), spalt 453 som skriver "En (...) på kontinenten mycket populär tävlingsform är omnium".
- ^ [a b] UEC European Track Championships Elite på SportRecords.
- ^ UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2007), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 39.
- ^ UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2010), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 44-45.
- ^ UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2011), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 45-46 och § 11 Scratch sid. 36.
- ^ UCI Cycling Regulations, Amendments to Regulation with Effect on 20.06.2014, Chapter II, § 16 Omnium, sid. 3-5.
- ^ UCI Management Committee agrees key changes to the regulations of three cycling disciplines på UCI, 13 oktober 2016.
- ^ UCI Regulations amendments applying on 01.01.25, Part III Track Races, § 16 Omnium, sid. 2.
- ^ World Championships - Omnium, Men på CycleBase.
- ^ World Championships - Omnium, Women på CycleBase.
- ^ Diskvalificerad på grund av doping. Se Tatsiana Sharakova på CycleBase.
- ^ UCI Cycling Regulations, Part XVI, Para-Cycling (2023.08.01), Chapter VIII Track Races, § 6 Para Omnium, sid. 55-56.
Externa länkar
- 4 Hours of Thrilling Cycling Races at Tokyo 2020 på Youtube. (Scratch är första loppet, tempoloppet börjar 1:08, elimineringsloppet vid 1:49 och poängloppet vid 2:43).
- International Omnium från Marymoor Velodrome. En beskrivning av omnium inför OS i London 2012 (notera att regeländringar skett sedan dess, speciellt vad gäller de ingående grenarna).
- Tom O'Brien, Explained: New omnium, keirin, sprint and Madison track cycling formats, på Britsh Cycling 19 oktober 2016.