Nybro stad bildades 1 januari 1932, enligt beslut den 11 september 1931, genom en ombildning av Nybro köping. Den nya staden hade 4 252 invånare (invånare den 31 december 1931) och omfattade en areal av 3,70 km², varav allt land.[1][2]
Stadens territorium ändrades flera gånger (årtal avser den 1 januari det året om inget annat anges):
1941 - Enligt beslut den 30 mars 1940 överfördes vissa områden med 710 invånare och omfattande en areal av 3,02 km², varav allt land, till staden från Madesjö landskommun, socken och församling.[3][4]
1954 - Ett område med en areal av 8,32 km², varav 8,30 land, och 463 invånare överfördes till staden och stadens församling från Madesjö landskommun, socken och församling.[5]
I kyrkligt hänseende tillhörde staden först Madesjö församling, men stadens område utbröts ur Madesjö församling som Nybro församling den 1 januari 1939.[8]
Sockenkod
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0852[9] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Stadsvapen
Blasonering: I fält av guld en från kant till kant gående röd stenbro i ett spann och däröver två svarta armborst med röda pilspetsar.
När Nybro köping blev stad 1932 fastställdes också dess vapen. Armborsten kan komma från Smålands landskapsvapen och/eller Södra Möre häradsvapen. Bron syftar på ortnamnet. Efter kommunbildningen registrerades vapnet för den nya kommunen i PRV 1974.
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Nybro stad 1931–1969[10]
År
Folkmängd
1931
4 252
1935
4 473
1940
5 547
1945
6 044
1950
6 869
1955
8 029
1960
8 752
1965
10 355
1969
11 411
Anm: Befolkning den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år.
Geografi
Nybro stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 6,72 km², varav 6,65 km² land.[11]
Tätorter i staden 1960
I Nybro stad fanns del av tätortenNybro[a], som hade 8 557 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 98,1 procent.[12]
Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade bland annat 19,9 procent med träindustri m.m., 14,8 procent med varuhandel, 10,8 procent med byggnadsverksamhet, 10,0 procent med pappers- och grafisk industri, 8,1 procent med jord- och stenindustri samt 7,4 procent med metallindustri. 4,4 procent av stadens förvärvsarbetare hade sin arbetsplats utanför kommunen.[13]
