Nordlig tamandua
| Nordlig tamandua Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Nordlig tamandua | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Håriga trögdjur Pilosa |
| Familj | Myrslokar Myrmecophagidae |
| Släkte | Tamanduor Tamandua |
| Art | Nordlig tamandua T. mexicana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tamandua mexicana | |
| Auktor | Saussure, 1860 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde med olika färg för underarterna | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nordlig tamandua (Tamandua mexicana) är ett däggdjur som lever i Central- och norra Sydamerika. Arten livnär sig av myror och termiter. Den andra arten i samma släkte är sydlig tamandua och båda tillhör familjen myrslokar.
Utseende
Den nordliga tamanduan har ett svart mönster som liknar en väst på den annars ljusbruna kroppen. Så kan den lätt skiljas från den andra arten i släktet.[2] Allmänt är den nordliga arten med en genomsnittlig kroppslängd av 56 cm (huvud och bål) något mindre än den sydliga arten (cirka 60 cm kroppslängd).[3] Till detta kommer en ungefär lika lång svans. Tydligare är skillnaden av öronens storlek som hos nordlig tamandua är 4 cm långa medan öronen av sydlig tamandua når 5 cm längd.[4]
Andra skillnader mellan arterna är inte synliga från utsidan. De differerar till exempel i skallens konstruktion[4] och i antalet svanskotor (31 till 39 för sydlig tamandua, 40 till 42 för nordlig tamandua).[3]
Då arterna har olika utbredningsområden behövs inte de nämnda kännetecknen för artbestämningen i naturen.[4]
Utbredning
Utbredningsområdets norra gräns ligger i södra Mexiko. I Sydamerika förekommer arten norr och väster om Anderna. Den sydligaste populationen lever i norra Peru och den östligaste populationen i gränsområdet mellan Colombia och Venezuela.[5]
Ekologi
Angående artens beteende se artikeln om släktet.
Systematik
Sedan 1975 klassificeras nordlig tamandua och sydlig tamandua som självständiga arter.[6]
Den nordliga arten delas vanligen i fyra underarter.[5]
- T. m. mexicana, södra Mexiko, Guatemala, Belize, Honduras och El Salvador (röd på kartan).
- T. m. opistholeuca, Nicaragua, Costa Rica, Panama och västra Colombia (ljusblå).
- T. m. instabilis, nordöstra Colombia och västra Venezuela (grön).
- T. m. punensis, västra Ecuador och norra Peru (gul).
Status
Nordlig tamandua jagas i mindre utsträckning av ursprungsbefolkningen och den faller ibland offer för trafikolyckor. Även skogsavverkningar påverkar arten. Allmänt är den inte sällsynt och IUCN listar den som livskraftig (LC).[1]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 april 2012.
Noter
- ^ [a b] Miranda, F. and Superina, M. 2011 Tamandua mexicana Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 23 april 2012.
- ^ Nowak, R. M. (1999), sid. 156.
- ^ [a b c] Hayssen (2011), sid. 65.
- ^ R. M. Wetzel: The species of Tamandua Gray (Edentata, Myrmecophagidae). I: Proceedings of the Biological Society of Washington 1975, nr. 88(11), sid. 95–112.
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
- Daya Navarrete, Jorge Ortega: Tamandua mexicana. I: Mammalian Species 2011, nr. 43, sid. 56-63.
- Virginia Hayssen: Tamandua tetradactyla. I: Mammalian Species 2011, nr. 43, sid. 64-74.
|