Nikolaj Patrusjev
| Nikolaj Patrusjev Николай Патрушев | |
 Patrusjev år 2016. | |
Medhjälpare till Rysslands president | |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 14 maj 2024 | |
| President | Vladimir Putin |
|---|---|
Sekreterare i Rysslands säkerhetsråd | |
| Tid i befattningen 12 maj 2008–12 maj 2024 | |
| President | Dmitrij Medvedev Vladimir Putin |
| Företrädare | Igor Ivanov Valentin Sobolev(en) (tf.) |
| Efterträdare | Sergej Sjojgu |
| Tid i befattningen 9 augusti 1999–12 maj 2008 | |
| President | Boris Jeltsin Vladimir Putin Dmitrij Medvedev |
| Företrädare | Vladimir Putin |
| Efterträdare | Aleksandr Bortnikov |
| Född | Nikolaj Platonovitj Patrusjev 11 juli 1951 Leningrad, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1951–1991) Ryssland (1991–)
|
| Maka | Jelena Nikolajeva Patrusjeva |
| Barn | Dmitrij (f. 1977) Andrej (f. 1981) |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Sovjetunionen Ryssland
|
| Försvarsgren | KGB FSB |
| Tjänstetid | 1975–2008 |
| Grad |  Armégeneral
|
| Utmärkelser | Ryska federationens hjälte (2000) |
Nikolaj Platonovitj Patrusjev (ryska: Никола́й Плато́нович Па́трушев), född 11 juli 1951 i Leningrad, Ryska SFSR (nuvarande Sankt Petersburg, Ryssland), är en rysk politiker och underrättelseofficer. Han var 1999–2008 chef för Ryska federationens federala säkerhetstjänst (FSB), och 2008–2024[1] sekreterare i Rysslands säkerhetsråd. Sedan maj 2024 är Patrusjev medhjälpare till Rysslands president.[2]
Biografi
Patrusjev utexaminerades 1974 som ingenjör från Leningrads skeppsbyggnadsinstitut, och utbildade sig därefter vid den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s högskola i Minsk. Han kom därefter att arbeta inom KGB:s lokalavdelningar mot smuggling och korruption i Leningrad under 1970- och 80-talet. Efter Sovjetunionens upplösning förflyttades Patrusjev till Karelska republiken i västra Ryssland, där han verkade som säkerhetsminister 1992–1994.[3]
År 1994 utsågs han till avdelningschef inom FSK, föregångaren till FSB, vid organisationens högkvarter i Moskva. Mellan 1998 och 1999 arbetade han inom Rysslands presidentadministration under Boris Jeltsin. I augusti 1999 efterträdde Patrusjev Vladimir Putin som chef för FSB, efter att Jeltsin utsett Putin till premiärminister.[3] Enligt en brittisk utredning från 2016 ska Patrusjev under sin tid som FSB-chef bland annat ha godkänt mordet på den avhoppade FSB-arbetaren Aleksandr Litvinenko i London år 2006.[4]
Från 2008 till 2024 var Patrusjev sekreterare för det ryska säkerhetsrådet.[1] I maj 2024 ersattes han på posten av den tidigare försvarsministern Sergej Sjojgu, och gavs istället ett uppdrag som medhjälpare till presidenten, med ansvar för varvsfrågor.[2]
Han har beskrivits som en av de främsta hökarna i kretsen kring president Putin, och betraktar USA, Nato och övriga väst som ett hot som Ryssland måste försvara sig mot.[5][6] Han var en stark förespråkare av den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014, samt av landets invasion av Ukraina 2022.[7] Patrusjev har också nämnts som en av de troligaste personerna som skulle kunna efterträda Putin.[8]
Efter annekteringen av Krim 2014 införde EU[9] och Storbritannien[10] sanktioner mot ett antal personer inom och med koppling till Rysslands regering, däribland Patrusjev. USA införde liknande sanktioner mot honom 2018.[11] USA[12] och EU[13] riktade liknande sanktioner mot Patrusjev 2022 och 2023, efter invasionen av Ukraina.
Privatliv
Patrusjev är gift och har två söner, däribland Dmitrij Patrusjev, som tidigare var Rysslands jordbruksminister och sedan maj 2024 är landets vice premiärminister med ansvar för jordbruksfrågor.[2]
Utmärkelser
Ryssland
Ryska federationens hjälte, 2000[14]
Militära förtjänstorden, 2002[14]
Sjöförtjänstorden, 2002[14]- Fäderneslandets förtjänstorden
Alexander Nevskij-orden, 2011[14]
Ärans orden, 2011[14]
Utländska utmärkelser
Tredje klassen av Bohdan Chmelnytskyjs orden (Ukraina), 2001[14]
Ärans orden (Belarus), 2001[14]
Första klassen av Stridskorsorden (Armenien), 2003[14]
Vänskapsorden (Vietnam), 1 december 2021[15]
Unionen Myanmars orden (Myanmar), 4 december 2023[16]
Källor
Noter
- ^ [a b] ”Kalendarium”. Landguiden. Utrikespolitiska institutet. 12 maj 2024. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/ryssland/kalendarium/. Läst 2 juni 2024.
- ^ [a b c] Aleksandr Golts, Andreas Umland (16 maj 2024). ”Kremls komplicerade karusell”. Utrikesmagasinet. Utrikespolitiska institutet. https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2024/maj/kremls-komplicerade-karusell/. Läst 2 juni 2024.
- ^ [a b] Filip Kovačević, ”The Second Most Powerful Man In Russia”, New Lines Magazine 10 mars 2022 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ Maria Persson Löfgren, ”Litvinenkos änkas ord efter nya rapporten”, Sveriges Radio 21 januari 2016. Läst 11 juli 2023.
- ^ Dan Helenius, ”Putins inre krets har krympt – domineras helt av hökaktiga underrättelsemän”, Svenska Yle 16 mars 2023. Läst 11 juli 2023.
- ^ ”Terrorism, Ukraine and the American threat: the view from Russia” (på engelska). The Guardian. onsdag 15 juli 2015 (05.00). https://www.theguardian.com/world/2015/jul/15/russia-terrorism-ukraine-america-putin. Läst 24 september 2018.
- ^ Anders Mård, ”Nikolaj Patrusjev: Höken i Kreml som planerar störta Putin?”, Svenska Yle 15 april 2023. Läst 11 juli 2023.
- ^ Erin Snodgrass och Sam Tabahriti, ”Nikolai Patrushev — a longtime Putin ally — would 'almost certainly' replace Putin if he falls ill, predicts former British intelligence chief”, Business Insider 28 juli 2022 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ ”COUNCIL IMPLEMENTING REGULATION (EU) No 810/2014 of 25 July 2014 implementing Regulation (EU) No 269/2014 concerning restrictive measures in respect of actions undermining or threatening the territorial integrity, sovereignty and independence of Ukraine”, eur-lex.europa.eu 25 juli 2014. Läst 11 juli 2023.
- ^ ”Consolidated List of Financial Sancions Targets in the UK”, gov.uk 23 mars 2016 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ ”Treasury Designates Russian Oligarchs, Officials, and Entities in Response to Worldwide Malign Activity”, U.S. Department of the Treasury 6 april 2018 (på engelska). Läst 11 juli 2023.
- ^ ”США вводят санкции против Патрушева, Сечина, Иванова и их сыновей”, RIA Novosti 24 februari 2022 (på ryska). Läst 12 juli 2023.
- ^ ”COUNCIL IMPLEMENTING REGULATION (EU) 2023/571 of 13 March 2023 implementing Regulation (EU) No 269/2014 concerning restrictive measures in respect of actions undermining or threatening the territorial integrity, sovereignty and independence of Ukraine”, eur-lex.europa.eu 13 mars 2023 (på engelska). Läst 12 juli 2023.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Патрушев, Николай Платонович”, TASS (på ryska). Läst 20 juli 2023.
- ^ ”Президент Вьетнама наградил Нарышкина и Патрушева орденом Дружбы”, RIA Novosti, 1 december 2021 (på ryska). Läst 20 juli 2023.
- ^ ”H.E. Mr. Nikolai Patrushev, the Secretary of the Security Council of the Russian Federation visits to Myanmar” (på engelska). Embassy of the Republic of the Union of Myanmar, Moscow (Russia). https://memoscow.org/h-e-mr-nikolai-patrushev-the-secretary-of-the-security-council-of-the-russian-federation-visits-to-myanmar/. Läst 23 juni 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Nikolaj Patrusjev.- ”Патрушев Николай Платонович”, fsb.ru (på ryska). Officiell biografi över Patrusjev från Rysslands federala säkerhetstjänsts hemsida. Läst 11 juli 2023.
- ”ПАТРУШЕВ Николай Платонович”, scrf.gov.ru (på ryska). Officiell biografi över Patrusjev från Rysslands säkerhetsråds hemsida (arkiverad 13 december 2009). Läst 11 juli 2023.
|