Mykola Azarov
| Mykola Azarov Микола Азаров | |
 | |
| Tid i befattningen 11 mars 2010–28 januari 2014 | |
| President | Viktor Janukovytj |
|---|---|
| Ställföreträdare | Andrij Kljujev |
| Företrädare | Oleksandr Turtjynov (tf.) |
| Tid i befattningen 5 januari 2005–24 januari 2005 Tillförordnad | |
| President | Leonid Kutjma |
| Företrädare | Viktor Janukovytj |
| Efterträdare | Julia Tymosjenko |
| Tid i befattningen 7 december 2004–28 december 2004 Tillförordnad | |
| President | Leonid Kutjma |
| Företrädare | Viktor Janukovytj |
| Efterträdare | Viktor Janukovytj |
| Tid i befattningen 4 augusti 2006–23 oktober 2007 | |
| President | Viktor Jusjtjenko |
| Premiärminister | Viktor Janukovytj |
| Tid i befattningen 21 november 2002–5 januari 2005 | |
| President | Leonid Kutjma |
| Premiärminister | Viktor Janukovytj |
| Född | Nikolaj Janovitj Pachlo 17 december 1947 Kaluga, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1947–1991) Ukraina (sedan 1991)
|
| Politiskt parti | Regionernas parti |
| Yrke | Fil. dr i geologi och mineralogi |
| Maka | Ljudmila Azarov |
| Namnteckning | 
|
Mykola Janovytj Azarov (ukrainska: Микола Янович Азаров; ryska: Николай Янович Азаров, Nikolaj Janovitj Azarov), ursprungligen Pachlo (ukrainska och ryska: Пахло), född 17 december 1947 i Kaluga, Ryska SFSR, Sovjetunionen (nu Ryssland), är en ukrainsk politiker. Han var Ukrainas premiärminister från den 11 mars 2010 fram till den 28 januari 2014, samt tidigare under två korta perioder i slutet av 2004 och början av 2005.[1] Han var även vice premiärminister och finansminister i Ukraina 2002–2005 samt 2006–2007.
Biografi
Azarov avlade doktorsexamen i geologi och mineralogi vid Moskvauniversitetet. År 1984 bosatte han sig i Ukrainska SSR. Efter Sovjetunionens upplösning valdes han 1994 till det ukrainska parlamentet Verchovna Rada 1994, och tjänstgjorde där som chef för budgetkommittén 1995–97. Han var också chef för den skatteförvaltningen 1996–2002. Tillsammans med den avlidne ministern Heorhij Kirpa lyckades Azarov att behålla mycket nära band med Leonid Kutjma under hans två presidentperioder.
Azarov är teknokrat snarare än politiker. Han utsågs till förste vice premiärminister och finansminister i slutet av november 2002, då Viktor Janukovytjs första regering tillträdde. Under Janukovytj–Azarovs styre genomfördes en rad ekonomiska reformer, bland annat skatte- och pensionsreformer. Den årliga tillväxten av Ukrainas BNP nådde 109,6 procent år 2003 och 112,1 procent år 2004 (jämfört med 102,7 procent år 2005); kapitalplaceringarna ökade med 131,3 procent respektive 128 procent (jämfört med 101,9 procent år 2005).
Azarov tjänstgjorde först som tillförordnad premiärminister från 7 december till 28 december 2004, efter att Viktor Janukovytj entledigats av president Kutjma med anledning av den orangea revolutionen. Efter krisen försökte Janukovytj återuppta sitt arbete som premiärminister, men misslyckades med detta och tillkännagav sin avgång den 31 december. Janukovytjs regering avgick officiellt 5 januari 2005, och Azarov utsågs åter till premiärminister. Han tjänstgjorde i den positionen till strax efter installeringen av Viktor Jusjtjenko som president. Azarov ersattes 24 januari 2005 av Julia Tymosjenko.
Azarov förblev en stark politisk allierad med Janukovytj som parlamentsledamot för Regionernas parti. När Janukovytj åter blev premiärminister 4 augusti 2006, utsågs Azarov till förste vice premiärminister och finansminister. Då Janukovytj blivit president förordade han den 21 februari 2010 tre kandidater till premiärministerposten: affärsmannen Serhij Tihipko, förre utrikesministern Arsenij Jatsenjuk och Azarov. Parlamentet utnämnde Azarov till premiärminister den 11 mars, med 242 av 343 röster.
I samband med de så kallade Euromajdan-protesterna avgick Azarovs regering i januari 2014.[2] Följande månad flydde Azarov till Ryssland.[3] På begäran av ukrainska myndigheter efterlystes han i januari 2015 av Interpol, misstänkt för förskingring.[4] I januari 2022, en dryg månad innan Rysslands invasion av Ukraina, påstod Storbritanniens utrikesdepartement att man hade information om att den ryska regeringen planerade att installera Azarov som ledare för en pro-rysk regering i Ukraina. Uppgifterna förnekades av Rysslands utrikesdepartement.[5]
Utmärkelser
Ukraina
Tredje klassen av Förtjänstorden, 1996[6]
Andra klassen av Förtjänstorden, 1999[7]
Första klassen av Förtjänstorden, 2000[8]
Femte klassen av Furst Jaroslav den vises orden, 2004[9]
Utländska utmärkelser
Officerskorset av Storfurst Gediminas orden (Litauen), 1998[8]
Vänskapsorden (Ryssland), 2007[10]
Storkorset av Rio Branco-orden (Brasilien), 2009[8]
Ärans orden (Ryssland), 2012[11]
Källor
- Kohut, Zenon E.; Katchanovski Ivan., Nebesio Bohdan Y., Yurkevich Myroslav (2013) (på engelska). Historical dictionary of Ukraine [Elektronisk resurs]. Historical dictionaries of Europe (Second edition.). Libris 16266253
Noter
- ^ ”Newsmaker: Ukraine prime minister nominee is close ally of president”. Kyiv Post. 11 mars 2010. http://www.kyivpost.com/news/politics/detail/61476/. Läst 11 mars 2010.
- ^ ”Ukraine's PM Azarov and government resign”, BBC News 28 januari 2014 (på engelska). Läst 24 juli 2023.
- ^ ”Azarov left for Russia – source”, Interfax-Ukraine 24 februari 2014 (på engelska). Läst 24 juli 2023.
- ^ ”INTERPOL issues Red Notices for former Ukrainian leaders”, Interpol 12 januari 2015 (på engelska). Läst 24 juli 2023.
- ^ ”Moskva: "Nonsens" om ryssvänlig Ukrainaledare”, Svenska Dagbladet 23 januari 2022. Läst 24 juli 2023.
- ^ ”Про нагородження відзнакою Президента України - орденом "За заслуги"”, Verchovna Rada 13 november 1996 (på ukrainska). Läst 25 juli 2023.
- ^ ”Про нагородження відзнакою Президента України - орденом "За заслуги"”, Verchovna Rada 5 februari 1999 (på ukrainska). Läst 25 juli 2023.
- ^ [a b c] ”Азаров Николай”, Delovaja Stolitsa 26 oktober 2011 (på ryska). Läst 25 juli 2023.
- ^ ”Орден князя Ярослава Мудрого V cт. Учасники конкурсу 2004 року”, Ukrainas nationella vetenskapsakademi (på ukrainska). Läst 25 juli 2023.
- ^ ”Указ Президента Российской Федерации от 06.12.2007 г. № 1636 О награждении орденом Дружбы Азарова Н.Я.”, Kreml 6 december 2007 (på ryska). Läst 25 juli 2023.
- ^ ”Указ Президента Российской Федерации от 17.12.2012 № 1665 "О награждении орденом Почета Азарова Н.Я."”, Официальное опубликование правовых актов 21 december 2012 (på ryska). Läst 25 juli 2023.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Mykola Azarov.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
