Milanos spårväg
Allmänt
Plats	Milano, Italien
Antal linjer	17
Turtäthet	2-3 min
Organisation
Invigd	1876
Infrastruktur­förvaltare	ATM
Tekniska fakta
Banlängd	180,3 kilometer
Spårvidd	1,445 millimeter
Matning	Luftledning
Linjekarta

Milanos spårväg (italienska: Rete tranviaria di Milano) är en viktig del av kollektivtrafiken i centrala Milano (Italien) samt förorter. Spårvagnarna är ett välkänt inslag i stadsbilden. Redan år 1876 sattes de första spårvagnarna i trafik och idag finns det sammanlagt 17 spårvägslinjer som går på en sammanlagd spårvägssträcka av 180,3 km^[1].

1893 öppnade den första elektriska spårvägen som hade konstruerats av Milano-baserade Edison. Bolaget drev även trafiken och öppnandet av nya linjer fram tills att koncessionen gick ut 1917. Den kommunala förvaltningen tog då över verksamheten.

ATM:s spårvagnstyp 1500 sattes i trafik 1928 och har sedan dess präglat stadsbilden i Milano. De är, jämte de äldsta vagnarna i Lissabons spårväg, de äldsta i reguljär trafik gående spårvägsvagnarna i Europa. Numera körs de på linjer med mindre antal passagerare.

• 1 Greco (Rovereto) - Roserio (Ospedale Luigi Sacco)
• 2 Piazza Bausan - Piazzale Negrelli
• 3 Gratosoglio - Duomo M1 M3
• 4 Niguarda (Parco Nord) - Piazza Castello (Cairoli M1)
• 5 Ortica - Ospedale Maggiore (Niguarda)
• 7 Anassagora - Piazzale Lagosta
• 9 Porta Genova FS M2 - Centrale FS M2 M5
• 10 Viale Lunigiana - Piazza XXIV Maggio
• 12 Roserio (Ospedale Luigi Sacco) - Viale Molise
• 14 Piazzale Cimitero Maggiore - Lorenteggio
• 15 Rozzano (Via Guido Rossa) - Duomo M1 M3
• 16 Via Monte Velino - San Siro Stadio M5
• 19 Piazza Castelli - Lambrate FS M2
• 24 Vigentino - Piazza Fontana
• 27 Piazza Fontana - Viale Ungheria
• 31 Cinisello Balsamo (Via I Maggio) - Bicocca M5
• 33 Rimembranze di Lambrate - Piazzale Lagosta

• Milanos tunnelbana

• Wikimedia Commons har media som rör Milanos spårväg.