Mauritz Sahlin
Mauritz Sahlin som generaldirektör för SJ.
Född	17 februari 1860 Lund
Död	4 juni 1927[1] (67 år) Engelbrekts församling[2][1]
Begravd	Norra begravningsplatsen[2] kartor
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet, 1883[3]
Sysselsättning	Jurist, ämbetsman
Befattning
Generaldirektör, Statens Järnvägar (1904–1908)[3] Generaldirektör, Televerket (1907–1927)[3] Landshövding i Stockholms län (1908–1919)[3]
Föräldrar	Carl Yngve Sahlin[3][3] Maria Amalia Nordenfelt
Släktingar	Enar Sahlin (syskon)[3]
Redigera Wikidata

Mauritz Reinhold Sahlin, född 17 februari 1860 i Lund, död 4 juni 1927 i Stockholm, var en svensk jurist och ämbetsman.

Sahlin blev 1878 student vid Uppsala universitet, 1883 juris kandidat, 1886 vice häradshövding, 1887 tillförordnad och 1889 ordinarie sekreterare i Generalpoststyrelsen. 1894 blev han chef för telegrafverkets administrativa byrå samt var 1897-1902 expeditionschef i Civildepartementet, där han under tiden (1900) utnämndes till kansliråd. Sahlin var generaldirektör och chef för Telegrafstyrelsen 1902-1904 och för Kungliga järnvägsstyrelsen 1904-1907.

Efter att sedan 1908 ha varit tillförordnad landshövding i Stockholms län utnämndes Sahlin 1915 till ordinarie innehavare av ämbetet och kvarstod i denna befattning till 1919. Sahlin var maj-november 1923 tillförordnad överståthållare.

Sahlin innehade bland annat förtroendeuppdrag som ordförande i järnvägskommittéen 1906-1907, i departementalkommittén 1908-1913, i kommittéerna angående de enskilda järnvägarnas förstatligande 1918, lufttrafiken 1919 och östkustbanan 1920. Vidare var han sakkunnig rörande blindväsendet 1920 och i styrelsen för Nationalföreningen mot emigrationen 1921. Han är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

• Sahlin, 2. Maurits Reinhold i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)