Lothar Frankl von Hochwart
| Lothar Frankl von Hochwart | |
 | |
| Född | 12 juli 1862[1] Wien |
|---|---|
| Död | 19 december 1914[1] (52 år) Bad Vöslau, Österrike |
| Begravd | gamla judiska avdelningen vid Zentralfriedhof Wien |
| Medborgare i | Österrike |
| Utbildad vid | Wiens universitet  |
| Sysselsättning | Neurolog, professor |
| Arbetsgivare | Wiens universitet Allgemeine Poliklinik Wien |
| Föräldrar | Ludwig August Frankl von Hochwart |
| Redigera Wikidata | |
Lothar Amadeus Frankl, Ritter von Hochwart, född 22 juni 1862 i Wien, död där den 19 december 1914, var en österrikisk neurolog, son till Ludwig August Frankl von Hochwart.
Frankl studerade i Wien, blev 1911 professor vid universitetet där och var intill 1913 ledare för ambulatoriet för nervsjukdomar vid medicinska kliniken. Hösten 1913 blev han föreståndare för poliklinikens neurologiska avdelning.
Hans viktigaste skrifter är: Die Menièresche Symptomkomplexe (1895); Akroparästhesien (1897), Nervöse Erkrankungen (1897) och Tetanie (andra upplagan, 1907). Tillsammans med Zuckerkandl skrev han Nervöse Erkrankungen der Blase och med Eiselsberg Zur Kenntniss der Pseudosklerose. Vidare även Diagnose der Zirbeldrüsentumore (1909), ett område som han senare även behandlade i Diagnostik der Hypophysentumoren ohne Akromegalie (1909).
Källor
Noter
- ^ [a b] Österreichisches Biographisches Lexikon 1815–1950, Österrikes vetenskapsakademi, Österreichisches Biographisches Lexikon-ID: F/Frankl-Hochwart_Lothar_1862_1914, läs online, läst: 22 augusti 2021.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Salmonsens Konversationsleksikon, Frankl, Lothar, 1915–1930.
|