Romarriket
Romarrikets statsskick och förvaltning
Historiska perioder
Roms kungatid 753–509 f.Kr. Romerska republiken 509–27 f.Kr. Romerska kejsardömet 27 f.Kr.–395 e.Kr.
Västromerska riket 395–476	Östromerska riket 395–1453
Ordinära magistrater
Konsul (Rom) Praetor Prokonsul Propraetor	Edil Kvestor Tribun Censor Curator
Extraordinära magistrater
Diktator Magister Equitum	Ståthållare triumviri Decemvir
Ämbeten, titlar och hederstitlar
Kejsare
Legatus Dux Officium Prefekt Praetorianprefekt Vicarius Vigintisexviri Liktor Magister militum Imperator	Princeps senatus Pontifex maximus Tetrark Augustus Augusta Africanus Caesar Dekurion Dominus Domina
Institutioner och juridik
Romerska senaten Cursus honorum Romerska folkförsamlingen	Romersk rätt Romerskt medborgarskap Imperium Auktoritet Kollegialitet

En legat (latin legatus) var i antikens Rom en hög officer direkt under överbefälhavaren, dux, och över militärtribunerna i rank. Legaterna utsågs från senatorsklassen. En legatus pro praetore (eller legatus augusti^[1]) var under kejsartiden en legat som handlade å praetorns (alltså kejsarens) vägnar. En sådan legat var alltså kejsarens ställföreträdare i kejsarprovinserna, d.v.s. ståthållare i kejsarprovinserna.^[2] En legatus legionis var en armélegat, som under kejsartiden var befälhavare för en legion.^[3]