Kurfurstendömet Hessen
| Kurfurstendömet Hessen | ||||
| Kurfürstentum Hessen (Tyska) | ||||
| ||||
|
| |||
| Flagga | Vapen | |||
 | ||||
| Huvudstad | Kassel | |||
| Språk | Tyska
| |||
| Bildades | 1803 | |||
| – bildades genom | Napoleonkrigen | |||
| – bildades ur | Lantgrevskapet Hessen-Kassel | |||
| Upphörde | 1866 | |||
| – upphörde genom | Tyska enhetskriget | |||
| – uppgick i | Kungariket Preussen (provinsen Hessen-Nassau) | |||
| Areal | 9 370 km² | |||
| Folkmängd – befolkningstäthet |
754 100[1] (1865) 81 inv/km² | |||
| Idag del av | Hessen | |||
Kurfurstendömet Hessen även kallat Kurhessen, var ett kurfurstendöme i Tyska förbundet, 1803–1807 samt 1813–1866. Efter tyska enhetskriget 1866 annekterades det av Preussen och uppgick i provinsen Hessen-Nassau. Större delen av Kurhessen ingår idag i förbundslandet Hessen.
Geografi
Kurfurstendömet Hessen bestod av stamlandet (egentliga Hessen), furstendömet Hersfeld, storhertigdömet Fulda, furstendömet Hanau, grevskapet Schaumburg, herrskapet Schmalkalden och några smärre områden.
Historia
Hessen-Kassel fick kurvärdighet 1803 och kallades därefter Kurfurstendömet Hessen eller kort Kurhessen. Även om Tysk-romerska riket upplöstes tre år senare, fortsatte kurfurstarna av Hessen att använda sin kurfurstetitel ända till 1866. Under Napoleonkrigen erövrades Hessen-Kassel av fransmännen och 1807–1813 tillhörde området Kungariket Westfalen, men återfick sedan självständighet under samme furste som tidigare.[2]
Som ytterligt reaktionär gjorde sig Vilhelm I mycket impopulär. Hans son Wilhelm II av Hessen-Kassel måste 1831 underteckna en förhållandevis demokratisk konstitution. Denne förlade sitt residens i Hanau och utnämnde sonen Vilhelm II av Hessen-Kassel till medregent. Tillsammans med ministern Ludwig Hassenpflug förde de en energisk kamp mot lantdagen. Sonen Fredrik Vilhelm I av Hessen-Kassel tvingades till stora eftergifter 1848 men fick övertaget under reaktionen 1850.[2]
Lantdagen upplöstes, en av kurfursten tillkallad bayersk-österrikisk armékår besatte landet, och 1852 infördes en ny, författning med en mer kringskuren demokrati. Preussarna, som samarbetade med den liberala oppositionen, blandade sig upprepade gånger i landets angelägenheter och tvingade 1862 fursten att åter införa författningen av 1831.[2]
Kurhessen ställde upp på Österrikes sida i det tyska inbördeskriget 1866, varefter det annekterades av Preussen som provinsen Hessen-Nassau. Den siste kurfursten hade ingen direkt legitim arvinge, utan huvudmannaskapet för ätten övergick till hans syssling Fredrik Wilhelm, som använde sig av titeln lantgreve av Hessen-Kassel, även om ätten inte längre hade någon suverän furstevärdighet.
Kurfurstar (1803–1866)
| Nr | Porträtt | Namn | Regeringstid | Gemål | Anmärkning | Not | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Från | Till | ||||||
| 1 | 
|
Vilhelm I (1743–1821) |
1803 | 1821 | Vilhelmine Karoline av Danmark | Lantgreve av Hessen-Kassel 1785–1803 Var i exil 1807–1813 |
|
| 2 | 
|
Vilhelm II (1777–1847) |
1821 | 1847 | 1) Augusta av Preussen (död 1841) 2) Emilie Ortlöpp (morganatiskt, död 1843) 3) Caroline von Berlepsch (morganatiskt) |
||
| 3 | 
|
Fredrik Vilhelm I (1802–1875) |
1847 | 1866 | Gertrud Falkenstein (morganatiskt) | Avsatt när Kungariket Preussen annekterade kurfustendömet | |
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hessen, 1904–1926.
Noter
- ^ ”Bevölkerung: Kurfürstentum Hessen-Kassel (HEK)”. Arkiverad från originalet den 21 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080221004641/http://hgisg.geoinform.fh-mainz.de/multi4/buttonsTempl.php?bildPfad=statistik%2FBevHEK-gesamt.htm&isNoImage=1. Läst 18 mars 2021.
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1200–03.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kurfurstendömet Hessen.