Kungliga Armétygförvaltningen (KATF) var en svensk statlig förvaltningsmyndighet som existerade 1954–1968. Den sorterade under Försvarsdepartementet och hade till uppgift att utöva ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen vid armén (från 1966 att vara central förvaltningsmyndighet för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition). Åren 1964–1968 hette myndigheten Kungliga Arméförvaltningen (KAF).

Tygavdelningen vid Arméförvaltningen (KAFT) ombildades den 1 juli 1954 till en självständig myndighet under namnet Armétygförvaltningen. Samtidigt hade Intendenturavdelningen vid Arméförvaltningen ombildats till Arméintendenturförvaltningen, vilket innebar att Arméförvaltningen upphörde. Efter att Arméintendenturförvaltningen den 1 juli 1963 uppgått i Försvarets intendenturverk bytte Armétygförvaltningen den 1 juli 1964 namn till Arméförvaltningen. Försvarets intendenturverk och den nya Arméförvaltningen uppgick den 1 juli 1968 i Försvarets materielverk.^[1][2]

Chefen för armén var tillika chef för Armétygförvaltningen från dess tillkomst till och med den 30 juni 1963. Under den perioden utövades dock det närmaste chefskapet över myndigheten av en souschef, som bar tjänstebenämningen generalfälttygmästare.^[3][4] Från och med den 1 juli 1963 var chefen för myndigheten (fortfarande med tjänstebenämningen generalfälttygmästare) inte längre underställd chefen för armén.^[5][6][7] Vid myndigheten tjänstgjorde också fälttygmästaren, som från och med den 1 juli 1957 var ställföreträdare för souschefen och från och med den 1 juli 1963 ställföreträdare för myndighetens chef.^{[3][4][5][6][7][8]} Souschefen (1954–1963) respektive chefen (1963–1968) var 1954–1968 ledamot av Försvarets förvaltningsdirektion.^{[9][10][11][12]}

Myndigheten bestod inledningsvis av fem avdelningar: Vapenavdelningen, Fordonsavdelningen, Elektroavdelningen, Verkstadsavdelningen och Inköpsavdelningen. Därtill fanns fyra fristående byråer: Tygförrådsbyrån, Ammunitionsförrådsbyrån, Normaliebyrån och Administrativa byrån. Övriga enheter var Centralplaneringen, Materielinspektionen, Provskjutningscentralen och Personalkårexpeditionen.^{[3][8][4][5][6][13]} Provskjutningscentralen uppgick den 1 juli 1957 som en enhet i Vapenavdelningen.^[8] Centralplaneringen och Materielinspektionen var från och med den 1 juli 1962 underställda fälttygmästaren.^{[5][6][14][15]} Den 1 juli 1964 tillkom Underrättelsecentralen och den 1 januari 1966 Datacentralen, som även de var underställda fälttygmästaren.^[6][15] Cheferna för Verkstadsavdelningen respektive Inköpsavdelningen benämndes arméöverdirektör respektive inköpsdirektör. Chefen för Administrativa byrån benämndes krigsråd.^{[7][16][17][18][19][20][21][22][23][24][25][26][27][28]} Myndighetens styrelse utgjordes av fälttygmästaren, cheferna för avdelningarna och chefen för Administrativa byrån.^{[3][4][5][6][26][27][28]} Arméförvaltningens linjeorganisation (förutom Administrativa byrån) överfördes den 1 juli 1968 i stort sett oförändrad till Armématerielförvaltningen (FMV-A) i Försvarets materielverk.^[1]

Armétygförvaltningens personal uppgick år 1954 till cirka 1 350 personer. Av dessa tjänstgjorde cirka 360 i Vapenavdelningen, cirka 210 i Fordonsavdelningen, cirka 210 i Elektroavdelningen, cirka 130 i Verkstadsavdelningen och cirka 80 i Inköpsavdelningen. I Tygförrådsbyrån, Ammunitionsförrådsbyrån, Normaliebyrån, Provskjutningscentralen och Administrativa byrån tjänstgjorde sammanlagt cirka 330 personer. Därtill ingick totalt cirka 25 personer i Centralplaneringen och Materielinspektionen.^[29]

År 1964 uppgick myndighetens personal till cirka 1 375 personer. Dessa fördelades på Vapenavdelningen med cirka 340, Fordonsavdelningen med cirka 220, Elektroavdelningen med cirka 215, Verkstadsavdelningen med cirka 125 och Inköpsavdelningen med cirka 65 personer. Tygförrådsbyrån, Ammunitionsförrådsbyrån, Normaliebyrån och Administrativa byrån bestod av sammanlagt cirka 370 personer. Dessutom tjänstgjorde totalt cirka 40 personer i Centralplaneringen, Underrättelsecentralen och Materielinspektionen, som alla tre var underställda fälttygmästaren.^[30]

Myndigheten hade sitt kontor i Tre Vapen på Banérgatan 62–64 i Stockholm.^{[källa behövs]}

Myndighetens verksamhet reglerades av följande instruktioner:

• Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för armétygförvaltningen, Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1954:43 (i kraft 1954-07-01–1959-06-30), med ändring i TLA 1957:53 (i kraft 1957-07-01).
• Kungl. Maj:ts instruktion för armétygförvaltningen, SFS 1959:8 (i kraft 1959-07-01–1963-06-30), med ändringar i SFS 1961:472 (i kraft 1961-10-01) och SFS 1962:336 (i kraft 1962-07-01).
• Kungl. Maj:ts instruktion för armétygförvaltningen, SFS 1963:287 (i kraft 1963-07-01–1964-06-30).
• Kungl. Maj:ts instruktion för arméförvaltningen, SFS 1964:371 (i kraft 1964-07-01–1965-12-31).
• Kungl. Maj:ts instruktion för arméförvaltningen, SFS 1965:829 (i kraft 1966-01-01–1968-06-30).

I myndighetens instruktion av år 1954 föreskrevs: ”Armétygförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen vid armén.” Därtill ålades myndigheten:^[31]

I myndighetens instruktion av år 1959 föreskrevs: ”Armétygförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen vid armén.”^[32] Detta ändrades i 1963 års instruktion till: ”Armétygförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition.”^[33] Formuleringen upprepades i 1964 års instruktion, med undantag för att myndighetsnamnet ändrades till Arméförvaltningen.^[34] Därtill ålades myndigheten särskilt:^[32][34][35]

I myndighetens instruktion av år 1965 föreskrevs: ”Arméförvaltningen är central förvaltningsmyndighet för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition.” Därtill ålades myndigheten särskilt:^[36]

Bland den materiel som myndigheten upphandlade märks stridsvagn 81, pansarbandvagn 301, pansarvärnspjäs 1110, kulspruta 58,^[37] infanterikanonvagn 103, lastterrängbil 912, traktordraget artilleri (Volvo T32 med 10,5 cm haubits m/40), stridsvagn 74, lastterrängbil 957,^[38] bandkanon 1, haubits 4140, pansarprojektiler, pansarspränggranater,^[39] stridsvagn 103, pansarbandvagn 302, bandvagn 202/203,^[40] 40 mm luftvärnsautomatkanon m/48, spaningsradar PS-04/R, centralinstrumentering 760, luftvärnsrobot 67, luftvärnsrobot 69,^[41] pansarvärnsrobotsystem 53, automatkarbin 4 och radiolänkstation 320.^[42]

• Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. ISBN 91-38092-85-9 .

Försvarsdepartementet Regeringen Statsråd och chef Nato Nuvarande myndigheter Försvarsmakten (FM) • Försvarets materielverk (FMV) • Försvarets radioanstalt (FRA) • Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (SIUN) • Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) • Totalförsvarets plikt- och prövningsverk • Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) • Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) • Statens haverikommission (SHK) • Kustbevakningen (KBV) • Myndigheten för totalförsvarsanalys (MTFA) • Försvarsunderrättelsedomstolen Tidigare (1920-nu), avvecklade myndigheter, ledningsorgan Arméförvaltningen • Arméintendenturförvaltningen • Arméstaben • Armétygförvaltningen • Civilförsvarsstyrelsen • Beredskapsnämnden (BN) • Flygförvaltningen • Flygstaben • Flygtekniska försöksanstalten (FFA) • Försvarets Fabriksverk (FFV) • Försvarets forskningsanstalt (FOA) • Försvarets förvaltningsdirektion • Försvarets intendenturverk • Försvarets underrättelsenämnd • Försvarsexportmyndigheten (FXM) • Försvarsstaben • Försvarsväsendets kemiska anstalt (FKA) • Generalstaben • Krigsmaterielverket • Krisberedskapsmyndigheten (KBM) • Luftskyddsinspektionen • Marinförvaltningen • Marinstaben • Militärfysiska institutet (MFI) • Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE) • Statens räddningsverk (SRV) • Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) • Totalförsvarets upplysningsnämnd • Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) • Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) Innan 1920 Indelningsverket • Lantförsvarsdepartementet • Sjöförsvarsdepartementet Obsoleta begrepp Krigsmakten • Kronan • Kungl. Maj:t