Kuling, kultje eller hård vind är vind med hastighet från 10,8 eller 13,9 till 20,7 eller 24,4 meter i sekunden, det vill säga från 6 eller 7 till 8 eller 9 beaufort. På sjön talar man vanligen om kuling eller (ofta tidigare^[1]) kultje, medan man på land talar om hård vind.^[2]

På skalan över vindstyrka ligger kuling mellan styv bris (6 beaufort) och halv storm eller storm (9 eller 10 beaufort).

Kuling kan graderas:^[2]

• styv kuling (7 Bf, 13,9–17,1 m/s),
• hård kuling (8 Bf, 17,2–20,7 m/s) och
• halv storm (9 Bf, 20,8–24,4 m/s, kallad kuling av SMHI sedan 1976^[1]).

I Sverige och Finland utfärdas kulingvarning eller varning för hård vind när vindstyrkor på 13,9–20,7 meter i sekunden (7–8 beaufort) förväntas.

Styv kuling på land beskrivs: "Hela träd börjar svaja. Man går ej obehindrat mot vinden",^[2] till sjöss förde man dubbelrevade märssegel^[3] (enligt Sir Francis Beaufort, med fullriggade örlogsfartyg) och den moderna beskrivningen är "sjön tornar upp sig och bryter, skummet läggs i strimmor i vindriktningen".

Ordet kultje är en försvenskning av holländska koeltje, där koel betyder sval, kylig.^[4]

SMHI övergick 1956 från kultje till kuling, för att ligga närmare termerna i svenskans grannspråk.^[1] Tidigare under 1900-talet kunde olika benämningar med kultje användas även för det som idag benämns som olika typer av bris. Detta gällde främst laber (4 Bf, 6–8 m/s, numera: frisk bris), god (5 Bf, 8–10 m/s, styv bris) och frisk (6 Bf, 10–12 m/s, hård bris) kultje.^[5]

• Vindstyrka
• Beauforts skala
• Bris (vind)
• Storm

• Östman, C.J. (1928): Om vindskalor och vindmätare i svensk meteorologi