Kraton
En kraton är en gammal och stabil del av ett kontinentalblock, det vill säga av en kontinentalplattas landområde, med urberg som överlevt sammanslagningen och delningen av kontinenter och superkontinenter sedan prekambrium, det vill säga är äldre än 540 miljoner år.[1][2]
En kraton kan delas upp i sköld, där urberget kommer i dagen eller bara är täckt av mycket tunt sediementärt lager, och plattform, den del av urberget som är täckt av sedimentära lager.[1]
En kraton kan sträcka sig ned till ett djup av 200 km. Kratoner återfinns vanligen i kontinenternas inre och bestod ursprungligen av magmatiska bergarter, exempelvis granit. Under årmiljoners gång kan dessa bergarter ha genomgått hydrotermal omvandling, och ett flöde av heta vätskor har gjort att olika malmer bildats genom en koncentrerad mineralbildning.
Namngivna kratoner, listade efter kontinent, omfattar bland annat:
- Australien
- Altjawarrakratonen
- Centralkratonen
- Curnamonakratonen, södra Australien
- Gawlerkratonen, centrala södra Australien
- Pilbarakratonen, västra Australien
- Yilgarnkratonen, västra Australien
- Amerika
- Amazonaskratonen
- Guyanaskölden
- Nordamerikanska kratonen
- Slavekratonen, Nordvästra Kanada
- Superiorkratonen, Kanada
- Wyomingkratonen
- Afrika
- Arabiska kratonen
- Kongokratonen, centrala södra Afrika
- Kaapvaalkratonen, Sydafrika (3,6–2,5 Ga)
- Kalaharikratonen
- Saharakratonen, Algeria
- Tanzaniakratonen
- Västafrikanska kratonen
- Zairekratonen
- Zimbabwekratonen (3,5 Ga)
- Eurasien
- Östeuropakratonen
- Fennoskandiska urbergsskölden (eller baltiska skölden), del av Östeuropakratonen
- Dharwarkratonen, Indien (3,4–2,6 Ga)
- Östkinesiska kratonen
- Indiska kratonen
- Karelska kratonen, Finland (3,1–2,7 Ga)
- Midlandkratonen i England och Wales
- Nordkinesiska kratonen (2,5 Ga)
- Sarmatiankratonen (3,7–2,8 Ga)
- Siberiska kratonen
- Sino-koreanska kratonen, norra Kina
- Tarimkratonen, Kina
- Volgo-uralska kratonen, Ryssland (3,0–2,7 Ga)
- Yangtzekratonen
- Nordatlantiska kratonen
- Östeuropakratonen
Referenser
- ^ [a b] Per-Arne Melkerud (2015). Liten Geologisk Encyklopedi Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. Sveriges Lantbruksuniversitet. Läst 6 augusti 2018.
- ^ International chronostratigraphic chart v2015/1 International Commission on Stratigraphy. Läst 22 november 2016. Arkiverad 14 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.