För andra betydelser, se Knekt (olika betydelser).

Knekt (av tyska: Knecht, ”tjänare, biträde, dräng, hantlangare”) är en gammal beteckning för fotsoldat. Detta ord förekom redan under medeltiden som benämning på tjänare och gavs även till de värvade trupper som mot betalning tjänade som soldater. Ett särskilt slags knektar var de mycket beryktade tyska landsknektarna (ty: landsknechte), jämför bergsknekt.

I Sverige övergick ordet snart till betecknande av fotsoldaten, oberoende av det sätt vilket han blivit anskaffad på, och i denna bemärkelse förekommer det även i Karl XI:s indelningsverk. Sedermera har benämningen knekt blivit utbytt mot soldat.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Knekt, 1904–1926.