Knölvial
| Knölvial | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ärtordningen Fabales |
| Familj | Ärtväxter Fabaceae |
| Släkte | Vialsläktet Lathyrus |
| Art | Knölvial L. tuberosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lathyrus tuberosus | |
| Auktor | Linné, 1753 |
| Synonymer | |
| Se text | |
Knölvial (Lathyrus tuberosus) är en art i familjen ärtväxter. Arten förekommer i större delen av Europa, österut till Centralasien. Odlas ibland för sina ätliga rotknölar.
Knölarna kallades i äldre tid jordnötter eller jordmöss, då de 3–4 centimeter långa knölarna liknar små möss, och smakar som kastanjer. Särskilt under 1800-talet ansågs knölvialens rotknölar som en läckerhet.[1] Numera odlas arten oftare som prydnadsväxt.
Flerårig, klättrande ört med rotknölar, till 1 m. Stjälken är vek, saknar vingkanter. Bladen är parbladiga med bara ett par småblad och ett klänge. Småbladen är cirka 2 cm långa, omvänt äggrunda med en fin uddspets och blågrön undersida. Blommorna sitter 3-9 i klasar på långa skaft i bladvecken, de är purpurrosa, cirka 9 mm långa och väldoftande. Knölvial blommar i juli-augusti.
Arten är fridlyst i Sverige[2]. I Finland betraktas den som främmande art och har ingen rödlistestatus[3].
Synonymer
- Pisum tuberosum (L.) E.H.L. Krause, 1901
Källor
Bokkällor
- Cullen, J. (1995) The European Garden Flora: Dicotyledons (Vol 4) ISBN 0-521-42095-4
Referenser
- ^ Handbok för köksträdgården, Lena Israelsson. s. 211.
- ^ ”Knölvial Lathyrus tuberosus”. Artdatabanken. 2019. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/lathyrus-tuberosus-917. Läst 9 augusti 2020.
- ^ Mikko Piirainen (2019). ”knölvial – Lathyrus tuberosus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.39004. Läst 9 augusti 2020.
|