John Lennon
John Lennon | |
John Lennon 1980. | |
Födelsenamn | John Winston Lennon |
---|---|
Född | 9 oktober 1940 Liverpool, Storbritannien |
Död | 8 december 1980 (40 år) New York, USA |
Bakgrund | Storbritannien |
Maka | Cynthia Powell (1962–1968) Yoko Ono (1969–hans död 1980) |
Barn | Julian Lennon (f. 1963) Sean Lennon (f. 1975) |
Genrer | Rock, pop, experimentell musik |
Instrument | Sång, gitarr, klaviaturinstrument |
År som aktiv | 1956–1975, 1980 |
Skivbolag | Parlophone, Capitol, Apple, EMI, Geffen |
Artistsamarbeten | The Quarrymen, The Beatles, Plastic Ono Band, The Dirty Mac |
Webbplats | johnlennon.com |
Namnteckning | |
Noterbara instrument | |
Rickenbacker 325 Fender Stratocaster Epiphone Casino Gibson J-160E Mellotron |
John Winston Ono Lennon, född John Winston Lennon den 9 oktober 1940 i Liverpool, död 8 december 1980 i New York, var en brittisk sångare, musiker och kompositör tillika en av grundarna till musikgruppen The Beatles. Som kompositör och sångare, både i The Beatles och senare som soloartist, räknas han till en av rockens stora förgrundsgestalter, inte minst tack vare sitt samarbete med Paul McCartney i låtskrivarduon Lennon–McCartney.
John Lennon var en betydande fredsaktivist, något som fick en allt större framtoning under den senare delen av hans karriär som soloartist. Han var även influerad av feminismen.[4]
Lennon flyttade år 1971 till New York. När han på kvällen den 8 december 1980 var på väg in till sin bostad sköts han till döds av Mark David Chapman.
Biografi
Tidiga år: 1940–1956
John Winston Lennon var enda barnet i äktenskapet mellan Julia Stanley (1914–1958) och sjömannen Alfred Lennon (1912–1976). Han fick senare halvsyskon genom både modern och fadern. Föräldrarna separerade tidigt och John bodde under sin uppväxt hos sin moster Mimi (1903–1992) och hennes man George Smith (1903–1955). Lennon hade en mycket god relation till sin mor Julia och hon väckte hans intresse för musik och lärde honom spela banjo och piano. Som tonåring förlorade Lennon både sin fosterfar och sin mor Julia, som omkom i en trafikolycka. Detta gjorde att han var nedstämd under flera år, men han fick även kraft att börja skapa musik. Lennons barndom har gestaltats i filmen Nowhere Boy. Den handlar bland annat om hans förhållande till modern och hans första möte med Paul McCartney. Sin biologiska far fick han inte kontakt med förrän i vuxen ålder.
The Quarrymen och The Beatles: 1956–1970
Lennon bildade 1956 skifflegruppen The Quarrymen. Paul McCartney gick med i bandet i oktober 1957. Lennon och McCartney blev bästa vänner och började skriva låtar ihop, vilket de fortsatte med långt in på 1960-talet. Många av The Beatles tidiga låtar komponerade Lennon och McCartney tillsammans, men med tiden började de att skriva mer och mer var för sig.
År 1966 påstod Lennon i en intervju att ”Vi är populärare än Jesus nu”,[5] ett uttalande som gjorde honom impopulär hos troende amerikanska Beatlesfans. Dessa brände sina Beatlesskivor, och han tvingades be om ursäkt samtidigt som han förklarade att han inte menat att göra någon jämförelse mellan The Beatles och Jesus.
Lennon har berättat att hans son Julian kom hem med en teckning som han ritat på förskolan. På frågan om vad den föreställde svarade Julian att det var ”Lucy in the sky with diamonds” (Lucy var en flicka på förskolan). Lennon inspirerades och skrev en låt om ”Lucy in the Sky with Diamonds” som gavs ut av The Beatles. I en intervju långt senare erkände dock Paul McCartney, som många musikkritiker också hävdat och klandrat gruppen för, att sången så klart syftat på och varit en hyllning till drogen LSD som medlemmarna i Beatles alla provat på.[6]
Lennon är också känd för att han efter Beatleskarriären var en betydande fredsaktivist som på många sätt sökte skapa opinion för fred på jorden. Bland annat spelade han in "Give Peace a Chance" med hjälp av många av dåtidens mest kända artister.
Lennon är upphovsman till tre böcker: In his own write (På eget sätt, 1964), A Spaniard in the Works (En spann jord i maskineriet, 1965) och Skywriting by word of mouth (Muntliga röksignaler, publicerad postumt 1986). Han har efterlämnat en del kända citat som till exempel "Life is what happens to you while you’re busy making other plans" ur texten till låten ”Beautiful Boy (Darling Boy)”.
Äktenskap och solokarriär: 1970–1980
Lennon ingick sitt första äktenskap 1962 med Cynthia Powell (1939–2015) som han hade varit tillsammans med sedan 1958. De fick året därpå sonen Julian, som också han skulle komma att bli popartist. Äktenskapet upplöstes dock 1968. Den direkta orsaken till skilsmässan var att Lennon inlett ett förhållande med konstnärinnan Yoko Ono som han mött första gången 1966 när han besökt hennes utställning. Ono hade vid tillfället ställt ut ett äpple på ett podium och Lennon var så fräck att han gick fram och tog en stor tugga av det och på så vis kom han i kontakt med Ono. När de blivit ett par valde de att vara tillsammans dygnet runt. Ono följde alltid med Lennon till Beatles inspelningssessioner vilket dock inte alltid uppskattades av de övriga medlemmarna.
Paret Lennon-Ono gifte sig 20 mars 1969 i Gibraltar och bosatte sig först i London men flyttade i början av 1970-talet till New York. Efter vigseln lade Lennon till sin hustrus namn till sitt eget. Hans fullständiga namn blev då John Winston Ono Lennon. Tillsammans med Ono skapade Lennon experimentell konst och musik. Lennon medverkar bland annat i Onos experimentella film Self-Portrait, som visar hans halverigerade penis i slowmotion.[7] Lennon och Ono gav tillsammans ut tre experimentella musikalbum:
- Unfinished Music #1: Two Virgins (1968)
- Unfinished Music #2: Life with the Lions (1968)
- Wedding Album (1969)
Lennons första soloalbum var John Lennon/Plastic Ono Band (1970), som var starkt påverkat av den primalterapi som han och Ono gått i. (Ono gav samtidigt ut Yoko Ono/Plastic Ono Band.) Därefter kom skivorna:
- Imagine – (1971)
- Some Time in New York City – (1972)
- Mind Games – (1973)
- Walls and Bridges – (1974)
- Rock 'n' roll – (1975)
Den 9 oktober 1975, på Lennons 35-årsdag, föddes Lennons och Onos son Sean Lennon. Lennon bestämde sig då för att ta en lång pappaledighet och drog sig tillbaka som artist i fem år. Uppehållet bröts 1980 med hans och Onos gemensamma album Double Fantasy.
Mordet: 8 december 1980
Efter en kväll på Record Plant den 8 december 1980 återvände John Lennon och Yoko Ono till sin Manhattan-lägenhet i en limousine runt klockan 22:50 (EST). De lämnade fordonet och gick genom Dakota-arkaden när Mark David Chapman sköt Lennon fyra gånger i ryggen på nära håll utanför Johns och Yokos bostad i Dakota Building. Han fördes till sjukhus i polisbil men hans liv gick inte att rädda. Gärningsmannen var en psykiskt sjuk Lennon-beundrare som tidigare på dagen hade fått Lennons autograf.[8] Han stannade kvar på mordplatsen och greps odramatiskt.[9] Han dömdes senare till livstids fängelse för mordet med chans till frigivning 2000. Chapman har haft chans att bli frisläppt nio gånger men fortsätter än idag att vara inlåst.[10][11]
Någon begravningsceremoni för Lennon hölls inte.[12] Han kremerades, men det har inte offentliggjorts var askan finns, det sägs att Yoko Ono spred den i Central Park.
Eftermäle
Lennon var vid tiden för sin död mycket känd och sedan tre veckor aktuell med sin första skiva efter fem års tystnad. Lennons förra band The Beatles var också fortfarande populära och många fans hade fortfarande inte släppt hoppet om en återförening av gruppen. Mordet gav ett stort eko i hela västvärlden och minnesstunder där man sjöng Lennons musik hölls i många länder.
Tusentals människor samlades utanför Dakota Building i New York i flera dygn efter mordet och den officiella minnesstunden hölls i Central Park där en del av parken senare fick namnet Strawberry Fields för att hedra Lennons minne.
Efter Lennons död har många artister skrivit hyllningslåtar till hans minne. Ett urval är:
- Elton John – "Empty Garden (Hey Hey Johnny)"
- Queen – "Life Is Real (Song for Lennon)"
- George Harrison – "All Those Years Ago"
- The Cranberries – "I Just Shot John Lennon"
- Paul McCartney – "Here Today"
- The Kinks – "Killer's Eyes"
- Stevie Nicks – "Edge of Seventeen"
- Joan Baez – "Sgt. Pepper's Band"
- Ringo Starr – "Liverpool 8" och "Peace Dream"
- Guns N' Roses – "Catcher in the Rye"
- Oasis – "I'm Outta Time" (John Lennon tribute)
- Bob Dylan – Roll on John
Utmärkelser
- John Lennon tilldelades liksom de övriga medlemmarna i The Beatles 1965 Brittiska Imperieorden av graden MBE för sina musikaliska framgångar. Den 25 november 1969 återlämnade dock Lennon sin medalj i protest mot Storbritanniens agerande i Biafrakriget och mot landets stöd för USA under Vietnamkriget.[13]
- Lennon valdes in i Rock and Roll Hall of Fame som medlem i Beatles 1988 och som soloartist 1994.[14]
- Asteroiden 4147 Lennon[15]
Diskografi
Studioalbum
- 1970 – John Lennon/Plastic Ono Band
- 1971 – Imagine
- 1973 – Mind Games
- 1974 – Walls and Bridges
- 1975 – Rock 'n' Roll
Album med Yoko Ono
- 1968 – Unfinished Music No.1: Two Virgins
- 1969 – Unfinished Music No.2: Life with the Lions
- 1969 – Wedding Album
- 1972 – Some Time in New York City
- 1980 – Double Fantasy
- 1984 – Milk and Honey
Livealbum
Samlingsalbum
- 1975 – Shaved Fish
- 1982 – The John Lennon Collection
- 1997 – Lennon Legend: The Very Best of John Lennon
- 2005 – Peace, Love & Truth
- 2005 – Working Class Hero: The Definitive Lennon
- 2010 – Gimme Some Truth
- 2010 – Power To The People: The Hits
Samlingsboxar
Postum utgivning
Nymixningar
Soundtrack
Bibliografi
- 1964 – På eget sätt - till svenska av Peter Curman, Ingemar Lindahl, Wahlström & Widstrand, 1965. Senaste upplaga: Bakhåll, 2014
- 1965 – En spann jord i maskineriet - till svenska av Bengt Sahlberg, Bakhåll, 1997
- 1986 – Muntliga röksignaler - till svenska av Bengt Sahlberg, Bakhåll, 1999
- 2012 – John Lennons brev: en brevbiografi - till svenska av David Nessle, Norstedt, 2012
Referenser
- ^ The London Gazette, 43667, 12 juni 1965, s. 5488, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.oscars.org .[källa från Wikidata]
- ^ Rock and Roll Hall of Fame-ID: john-lennon.[källa från Wikidata]
- ^ Mäkelä, Janne (2005). John Lennon imagined: cultural history of a rock star. New York: Peter Lang Publishing, Inc. sid. 205. ISBN 0-8204-6788-X
- ^ "We're more popular than Jesus now" The Evening Standard (London, 4 mars 1966)
- ^ ”BBC”. 2 juni 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3769511.stm. Läst 18 september 2015.
- ^ ”New York 65–66 Fluxus Films + London 66–67”. New York 65–66 Fluxus Films + London 66–67. Arkiverad från originalet den February 22, 2005. https://web.archive.org/web/20050222163456/http://www.ica.org.uk/index.cfm?articleid=13115.”England 68–69”. England 68–69. Arkiverad från originalet den February 22, 2005. https://web.archive.org/web/20050222172658/http://www.ica.org.uk/index.cfm?articleid=13116. ”London 69–71”. London 69–71. Arkiverad från originalet den February 22, 2005. https://web.archive.org/web/20050222172730/http://www.ica.org.uk/index.cfm?articleid=13117.”Around the World 69–71”. Around the World 69–71. Arkiverad från originalet den February 22, 2005. https://web.archive.org/web/20050222172629/http://www.ica.org.uk/index.cfm?articleid=13118.”New York 70 – 71”. New York 70 – 71. Arkiverad från originalet den February 22, 2005. https://web.archive.org/web/20050222172546/http://www.ica.org.uk/index.cfm?articleid=13119.”Ann Arbor/NYC 71–72 + 2000”. Ann Arbor/NYC 71–72 + 2000. Arkiverad från originalet den February 22, 2005. https://web.archive.org/web/20050222172520/http://www.ica.org.uk/index.cfm?articleid=13120. ICA website.
- ^ Cocks, Jay (22 December 1980), ”The Last Day In The Life: John Lennon is shot to death at 40, and a bright dream fades.”, TIME: 18–24, http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,924600,00.html, läst 23 oktober 2010 Arkiverad 25 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130825233826/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,924600,00.html. Läst 4 augusti 2018.
- ^ Montgomery, Paul L. (9 februari 1981). ”Lennon Murder Suspect Preparing Insanity Defense”. The New York Times. https://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?sec=health&res=9E00E1D8133BF93AA35751C0A967948260. Läst 6 maj 2008.
- ^ ”John Lennon's killer Mark David Chapman transferred to another NY prison”. New York Post. 16 May 2012. http://www.nypost.com/p/news/local/john_lennon_killer_mark_david_chapman_mIN8zjksoVeiTk0yieTLRM.
- ^ ”Transcript of 2008 Chapman parole hearing”. Transcript of 2008 Chapman parole hearing. Scribd.com. 12 August 2008. https://www.scribd.com/doc/4895151/Mark-David-Chapman-Parole-Transcript. Läst 23 oktober 2010.
- ^ ”Lennon slaying linked to quote”. Milwaukee Sentinel. 11 December 1980. https://news.google.com/newspapers?id=FdQVAAAAIBAJ&sjid=EhIEAAAAIBAJ&pg=6527,2565851&dq=john+lennon+cremated&hl=en. Arkiverad 22 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160722165452/https://news.google.com/newspapers?id=FdQVAAAAIBAJ&sjid=EhIEAAAAIBAJ&pg=6527,2565851&dq=john+lennon+cremated&hl=en. Läst 4 augusti 2018.
- ^ www.telegraph.co.uk om Lennons återfunna medalj
- ^ ”Rock and Roll Hall of Fame – John Lennon”. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141012101058/http://rockhall.com/inductees/john-lennon/. Läst 13 oktober 2014.
- ^ ”Minor Planet Center 4147 Lennon” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4147. Läst 9 juni 2023.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör John Lennon.
- Wikiquote har citat av eller om John Lennon.
- Officiell webbplats (engelska)
- John Lennon på Internet Movie Database (engelska)
- John Lennon i Libris
|
|