Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Johan Laidoner

Johan Laidoner
Född12 februari 1884[1][2]
Viiratsi[3] ​eller ​Viiratsi Rural Municipality[2]
Död13 mars 1953[4][5][6] (69 år)
Vladimirs centralfängelse
BegravdPrins Vladimir Kirkegård
Medborgare iKejsardömet Ryssland och Estland
Utbildad vidGeneralstabsakademin[2]
Vilnius Militærskole[2]
SysselsättningOfficer, politiker, idrottsperson
Befattning
Ledamot av Riigikogu
Politiskt parti
Põllumeeste Kogud
MakaMaria Laidoner
Utmärkelser
Björndödarorden (1923)
Tre Stjärnors orden, första klass (1932)
Särskilt band av Vita stjärnans orden (1936)[7]
Vita örnens orden (1938)
Storkors av Polonia Restituta
Kungliga Svärdsorden
Silverkors av Virtuti Militari
Estniska Röda korsets orden
Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
Vytautasorden
Frihetskorset (Estland)
Kommendör av Hederslegionen
Finlands Vita Ros orden
Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd
Sankt Annas orden, andra klass med svärd
Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band
Sankt Annas orden, fjärde klass
Sankt Annas orden, tredje klass
Sankt Annas orden, andra klass
Officer av Hederslegionen
Sankt Stanislausorden, andra klassen
Sankt Stanislausorden, tredje klass
Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen
Guldsabel "för tapperhet"
Tyska Olympiska Hederstecknet
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johan Laidoner, född 12 februari 1884 i Viiratsi, död 13 mars 1953 i Vladimir, var en rysk och estnisk militär.

Biografi

Johan Laidoner blev officer i tsarryska armén 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständigt samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infanteridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal den 21–23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.

För att hindra politiskt inflytande för den högerextrema Vapsrörelsen stödde han riksäldsten Konstantin Päts statskupp i mars år 1934, som tillät Päts att styra Estland med dekret. Laidoner utsågs till överbefälhavare. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.

Han utsågs till kommendör med stora korset av svenska Svärdsorden 1936.

Källor

Noter

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johan-Laidonertopic/Britannica-Online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Eesti spordi biograafiline leksikon, Eesti spordi biograafiline leksikon person-ID: Johan_Laidoner, läst: 12 november 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johan-Laidonertopic/Britannica-Online, läst: 15 juni 2024.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Лайдонер Йохан”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johan-Laidonertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w69f1spz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.virumaa.ee .[källa från Wikidata]

Externa länkar