Johan Laidoner
Född	12 februari 1884[1][2] Viiratsi[3] ​eller ​Viiratsi Rural Municipality[2]
Död	13 mars 1953[4][5][6] (69 år) Vladimirs centralfängelse
Begravd	Prins Vladimir Kirkegård
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Estland
Utbildad vid	Generalstabsakademin[2] Vilnius Militærskole[2]
Sysselsättning	Officer, politiker, idrottsperson
Befattning
Ledamot av Riigikogu
Politiskt parti
Põllumeeste Kogud
Maka	Maria Laidoner
Utmärkelser
Björndödarorden (1923) Tre Stjärnors orden, första klass (1932) Särskilt band av Vita stjärnans orden (1936)[7] Vita örnens orden (1938) Storkors av Polonia Restituta Kungliga Svärdsorden Silverkors av Virtuti Militari Estniska Röda korsets orden Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Vytautasorden Frihetskorset (Estland) Kommendör av Hederslegionen Finlands Vita Ros orden Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd Sankt Annas orden, andra klass med svärd Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band Sankt Annas orden, fjärde klass Sankt Annas orden, tredje klass Sankt Annas orden, andra klass Officer av Hederslegionen Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Stanislausorden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Guldsabel "för tapperhet" Tyska Olympiska Hederstecknet
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johan Laidoner, född 12 februari 1884 i Viiratsi, död 13 mars 1953 i Vladimir, var en rysk och estnisk militär.

Johan Laidoner blev officer i tsarryska armén 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständigt samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infanteridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal den 21–23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.

För att hindra politiskt inflytande för den högerextrema Vapsrörelsen stödde han riksäldsten Konstantin Päts statskupp i mars år 1934, som tillät Päts att styra Estland med dekret. Laidoner utsågs till överbefälhavare. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.

Han utsågs till kommendör med stora korset av svenska Svärdsorden 1936.

Wikimedia Commons har media som rör Johan Laidoner.

• Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 757-58 

• Laidoner, Johan i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)