Johan Borgen
| Johan Borgen | |
 Johan Borgen, 10 maj 2012. | |
| Född | 28 april 1902[1][2][3] Christiania |
|---|---|
| Död | 16 oktober 1979[1][2][4] (77 år) Hvaler[5], Norge |
| Andra namn | Mumle Gåsegg |
| Medborgare i | Norge[6][7][8] |
| Sysselsättning | Författare[9], publicist[9], kritiker[9], dramatiker[9], litteraturkritiker, journalist, novellförfattare |
| Befattning | |
| Attaché (1945–) | |
| Maka | Annemarta Borgen (g. 1934–)[10] |
| Barn | Brett Borgen (f. 1934) Ane Borgen (f. 1938)[11] |
| Utmärkelser | |
| Gyldendals legat (1945) Doblougska priset (1965) Bokhandlarpriset (1965) Nordiska rådets litteraturpris (1967) Oslo bys kulturpris (1967) | |
| Redigera Wikidata | |
Johan Collett Müller Borgen född 28 april 1902 i Kristiania (nuvarande Oslo), Norge, död 16 oktober 1979, var en norsk författare, journalist och litteraturkritiker.[12] Han var en av Norges mest kända skribenter under 1950- och 1960-talen.
Borgen var från 1934 gift med Annemarta Borgen. Han arbetade som journalist vid Dagbladet 1923–1928 och 1930–1941.[12] Som författare debuterade Borgen 1925 med novellsamlingen Mot mørket. 1928–1930 var han journalist vid Morgenbladet.
I Dagbladet blev han känd för att skriva korta artiklar med muntert anslag under pseudonymen Mumle Gåsegg.[12] Ett urval av dessa gavs ut i bokform i Betraktninger og anfektelser (1932) och Seksti Mumle Gåsegg (1936). Från 10 april 1940, då Norge var ockuperat, fick Mumle Gåsegg-artiklarna rollen att kommunicera med tidningsläsarna bakom den tyska censurens rygg. Han skrev ironiska, nedsättande artiklar om det nazistiska styret, men formulerade sig så att de under en längre tid undgick att stoppas av censuren. I september 1941 slog dock censuren till, då Borgen och Dagbladets redaktör Gunnar Larsen arresterades och fördes till fånglägret Grini.[13] Han släpptes i mars 1942.
Hösten 1943 fick Borgen förvarning om att den tyska ockupationsmakten åter fått intresse för honom, och han flydde då till Sverige.[13] Under tiden i Sverige knöts han till den norska legationens pressavdelning i Stockholm.
1954-1960 var han redaktör för tidskriften Vinduet och han skrev i vänstertidningen Orientering,[12] vars medarbetare var med och grundade Sosialistisk folkeparti.
Under mellankrigstiden skrev Borgen noveller, romaner och dramer men det var först med den självbiografiska Lillelords-trilogien 1955–1957 (Lillelord, De mörka källorna och Vi har honom nu) som han fick sitt verkliga litterära genombrott.[12] Trilogin är en betydande tidsskildring och en studie av en splittrad personlighet. Under samma tid tillkom många mästerliga noveller i symbolisk-realistisk stil.
Bibliografi (utgivet på svenska)
Skönlitteratur
- Det nytter (Övers. från det norska manuskriptet av Barbro Alving, Norstedts, 1944)
- Ingen sommar (översättning Vanja Lantz, Norstedts, 1944) (Ingen sommer)
- Ingen står ensam: enaktare för skolungdom (anonym översättning?, Stockholm: Det norske oplysningskontor, 1944)
- Far, mor och vi (översättning Barbro Alving, Norstedts, 1947) (Far, mor og oss, 1946)
- Lillelord (översättning Torsten Bohr, Norstedts, 1956) (Lillelord, 1955)
- De mörka källorna (översättning Cilla Johnson, Norstedts, 1958) (De mørke kilder, 1956)
- Vi har honom nu (översättning Cilla Johnson, Norstedts, 1959) (Vi har ham nå, 1957)
- Jag (översättning Cilla Johnson, Norstedts, 1961) (Jeg, 1959)
- Blåtind (översättning Cilla Johnson, Norstedts, 1964
- Ny nordisk TV-dramatik (Sveriges radio, 1965) [Innehåll: Matador av H. C. Branner; Sissan av Per-Erik Rundquist; Frydenberg av Johan Borgen; Supé med Arman klockan åtta av V. V. Järner]
- Den röda dimman (översättning Cilla Johnson, Norstedts, 1968) (Den røde tåken)
- Kaprifolium och andra noveller (översättning Cilla Johnson, Atlantis, 1979)
Litteraturhistoria
- Nordahl Grieg (anonym översättning?, Bonniers, 1944)
Priser och utmärkelser
- Gyldendals legat 1945
- Kritikerpriset 1955
- Bokhandlarpriset 1965
- Doblougska priset 1965
- Nordiska rådets litteraturpris 1967 (för Nye noveller)
- Oslo bys kulturpris 1967
Källor
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johan-Borgentopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6t582wh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: johan-borgennationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 19776536, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Universalis, Encyclopædia Britannica, Inc., 1968.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.worldatlas.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.infoplease.com .[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 2 oktober 2012, Libris-URI: tr57819c22tbq16, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 158392, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Johan_Borgen, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Egil_Kapstad, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Borgen Johan Borgen i Store norske leksikons nätupplaga. Läst 2020-11-09.
- ^ [a b] Johan Borgen, Norsk biografisk leksikon, läst 2020-11-09