Itureen (latin Iturea) var under de hasmoneiska, herodianska och romerska perioderna en region i Israel. Dess närmare läge är omtvistat, och det nämns bara en gång i Bibeln,^[1] medan folkslagets namn, itureer (grekiska Ἰτουραῖοι eller Ἰτυραῖοι) påträffas i historiska källor. De sistnämnda nämns först av Eupolemus som en av de stammar som erövrades av Kung David,^[2] och därefter av Strabon, Plinius den äldre, Josefus, med flera, vilka anser itureerna som ett arabiskt (nabateiskt) folkslag. De var kända för romarna som ett rovgirigt folk,^[3] och uppskattades av dem för sin stora skicklighet i bågskytte.^[4] Itureerna erövrades av den hasmoneiska kungen Alexander Jannaeus och tvingades konvertera till judendomen.^[5]

Många kristna teologer, bland dem Eusebius,^[6] placerar med beaktande av den ovannämnda passagen i Lukas Itureen nära Trachonitis, men detta verkar strida mot alla historiska källor. Enligt Josefus^[7] låg det itureiska riket norr om Galileen, och 105 f.Kr. annekterade Aristobulus I, efter att ha besegrat itureerna, en del av landet till Judeen, och påtvingade invånarna judendom. Strabon^[8] anser att itureernas landområde ingår i Ptolemaios, son till Mennaeus rike, vars hov låg i Chalkis (?) och som regerade 85 - 40 f Kr. Ptolemaios efterträddes av sin son Lysanias, som av Dio Cassius^[9] kallas "Kung över itureerna". Omkring 23 f.Kr. föll Itureen med angränsande provinser i händerna på en hövding vid namn Zenodorus.^[10] Tre år senare, efter Zenodorus död, gav Augustus Itureen till Herodes den Store, som i sin tur testamenterade det till sin son Philip.^[11]

Att Itureen låg i närheten av berget Libanon bekräftas av en inskrift från omkring år 6 e.Kr.^[12] där Q. Aemilius Secundus berättar att han sände Quirinius till itureerna vid berget Libanon. År 38 gav Caligula Itureen till en viss Soemus, som av Dio Cassius^[13] och Tacitus^[14] kallas "Kung över itureerna". Efter Soemus död år 49 införlivades hans rike med provinsen Syrien^[15]. Efter detta införlivande bistod itureerna den romerska armén med soldater, och beteckningar som "Ala I. Augusta Ituræorum" och "Cohors I. Augusta Ituræorum" nämns i inskrifter.^[16]

Flera härledningar av namnet Iturea har föreslagits:

1. John Lightfoot föreslog att en möjlig härledning är från orden hittur (förmögenhet), chitture (lya) eller ordet för "kröning" (d.v.s. "ittur), eller tio (d.v.s.. roten"-th-r) om Dekapolis ("tio städer"). Han ansåg det sista vara det minst sannolika och föredrog härledningen från chitture, som beskrev landskapet.^[17]
2. William Muir föreslog att namnet kan härledas från Jetur (hebreiska Yetur), ett av de tidigare hagaritläger som hade erövrats av israeliterna under Sauls tid,^[18], men i Josefus där båda namnen nämns, stavas Jetur (Ietour-) på grekiska annorlunda än Iturea (Itour-).
3. Smith's Bible Dictionary försöker likställa det moderna arabiska namnet på regionen, Jedur, med såväl Jetur som Iturea, men den arabiska bokstaven j motsvaras av hebreiska g, inte y, och den arabiska bokstaven d motsvarar inte heller hebreiska eller grekiska t. Därför är den traditionella uppfattningen att Jedur motsvarar bibliska Gedor.

• Denna artikel är maskinöversatt från Jewish Encyclopedia, utgåva 1901-1906, (nu fri från copyright), och tolkad av Wikipedia med reservation för missförstånd p.g.a. ofullkomligheter i förlagan.